ANNONS
ANNONS
Logo

VAD TYCKER DU?

Detta är en kolumn. Det är en åsikt, betraktelse eller kommentar skriven av en återkommande skribent som är anlitad av Metro. Metro är en partipolitiskt obunden tidning och har inga ledarskribenter.

Midsommar är vårt nationaldagsfirande

Alexandra Pascalidou · 7 Jun 2010
Uppdaterad 11 Feb 2011

klar

Artikellänk är kopierad

"Ska vi ses och leka med våra döttrar på söndag?" frågar min redaktör Alexandra på Bonniers. "Visst, men det är ju svenska nationaldagen och då borde vi väl fira?" svarar jag som en sann, trist nationalist. "Det hade jag inte aning om" svarar Alexandra. Märkligt, tänker jag och gör en snabb enkät på stan.  

Nisse, 62, ler när jag frågar hur han ska fira nationaldagen. "Det har aldrig funnits någon folkfest eller anledning att fira. Vi har varken störtat en tyrann eller avsatt Franco direkt. Förr hade vi ett dammigt firande med flaggviftande Lottor och hemvärnet. Nu är det bara på Skansen man kan se en knätofs."

Erik, 39, skrattar sardoniskt åt min fråga: "Jag ska ut och slentrianheila lite. Det är väl bara gamla rojalister som firar. Vi borde i stället instifta Ravelli-dagen och fira VM-bronset 1994 om och om igen. Det skulle få en större uppslutning. Nazisterna har ju ännu inte lyckats kidnappa Ravelli.

Gunnar, 60, svarar snabbt: "En hel del av Norges efterblivenhet ligger just i att de firar och fjantar sig på nationaldagen. Det är ju så löjligt. Vad ska vi fira? Vår stolta och rakryggade historia under andra världskriget? När vi införde  judepassen? Eller när vi inrättade Rasbiologiska institutet?"

Alla jag möter nämner norrmännens nationaldagsfirande som är en lång tradition kopplad till något mer dramatiskt. "I Sverige firar vi varken landets födelse eller en fredskamp. Vi firar bara vårt fina land med orörd natur. Det manar inte direkt till några dramatiska eller euforiska känslor", säger Margaretha.

Nationalism är inte trendigt. Slutenhet är stagnerande. Att isolera sig är att dö en smula. Nya intryck, nya människor och influenser får ett land att utvecklas. Kreativitet och innovationsrikedom uppstår i mötet mellan olika åsikter och erfarenheter. I en tid av galopperande globalisering, när världen krymper och tidningar toppar med löpsedlar om att ”Grekisk         finansoro slår mot svenska låntagare”, när tonåringar i Stockholm känner större gemenskap med jämnåriga i Sydney än Vellinge, känns nationalismen som en kvarleva från en historiebok.

"Midsommarafton är vårt nationaldagsfirande. Då beter vi oss mer som en enhet än annars. Det är matjessill, jordgubbar och nubbar och hissa flaggan och kransar i håret och små grodorna på det. Vi firar vår svenskhet när flintskalliga svenska gubbar hoppar runt midsommarstången kvackande som små grodor" säger en flintskallig gubbe.

Jag verkar vara den enda som regelbundet har firat nationaldagen. Möjligtvis vill vi med invandrarbakgrund markera vår samhörighet med vårt nya hemland. Därför kommer vi se många flaggviftande invandrarfamiljer, däribland familjen Bernadotte, som hyser ett behov av och en längtan efter att ena folket i midnattssolens välsignade land.

klar

Artikellänk är kopierad

Alexandra Pascalidou
NyheterÅsiktGo!ViralgranskarenMetrojobbMetro Mode

© Copyright 2019 Metro Media House AB. All information på metro.se skyddas av lagen om upphovsrätt. Ange källa Metro vid citering.

metro