ANNONS
ANNONS
Logo

VAD TYCKER DU?

Detta är en kolumn. Det är en åsikt, betraktelse eller kommentar skriven av en återkommande skribent som är anlitad av Metro. Metro är en partipolitiskt obunden tidning och har inga ledarskribenter.

Mobbning överallt – även i tv-reklamen

Alexandra Pascalidou · 9 Sep 2010
Uppdaterad 11 Feb 2011

klar

Artikellänk är kopierad

Solstrålarna smeker det svenska höstlandskapet. Tillbaka till jobb och skola. På en skolgård i Göteborg gråter en flicka i sin mammas famn. Ännu ett skolår av mobbing och trakasserier väntar.

Hennes mor torkar hennes tårar med fingrarna och försäkrar att det kommer att bli bättre. ”Nu vet de vuxna om det och de kommer inte låta någon göra dig ledsen igen” hör jag henne viska. Men vi vuxna, i och utanför skolgårdarna, bjuder inte på någon smärtlindring.

Nu senast kunde vi se Comviq Kompis TV-reklam producerad av marknadens mest firade reklambyrå. För er som har missat den kommer en resumé: En ensam man intar sin lunch i en personalmatsal när en skönsjungande mobb plötsligt sluter upp i en regelrätt rådiss där de sjunger: ”Han är trög, fega pucko, du tänker som en drogad apa, du är dum i hela huvudet och så jävla korkad…” medan mannen alltmer krymper ihop till en blöt, blek fläck. En hel massa mobbare, vuxna, spottar på sin arbetskamrat för att han, just det, saknar Comviq Kompis. Filmen slutar med att den månghövdade mobben slänger Johan Persson i en soptunna.

Exakt så ser mobbingen på skolor och arbetsplatser ut. Lika vulgär, lika lynnig, lika obarmhärtig. Det lyckas reklambyrån fånga, de som är satta att ladda varumärken, profilera produkter, dra gränsen mellan inne och ute. En hårfin skillnad som lätt kan bryta ner sitt offer för evigt. Samma retorik som förtryckarna använt genom mänsklighetens historia, samma snack som killen som tvingar ner sin klasskamrats ansikte i en skitig toalettstol.

Nu har den påkostade reklamfilmen dragits tillbaka tack vare några känsliga själars protester. Tack för att ni finns. Ni som fortfarande inte förlorat ryggmärgskompassen för vad som är rätt och fel.

Men frågan hänger envist kvar. Hur kunde vuxna reklamrävar kläcka den brutala idén? Hur kunde skådisar och statister ställa upp på detta? Till sitt försvar hävdar reklambyrån att vi har missförstått budskapet. Som vanligt. Det är inte mobbarna det är fel på. Det är offret och alla oss som identifierar oss med den utsatte. Alla vi som tycker att någon jäkla ordning får det väl vara i ett välfärdssamhälle som säger sig värna om mänskliga rättigheter. Allas mänskliga rättigheter.

Även de som inte har Comviq Kompis. Även de som bär burka och drar barnvagn. De som i Sverigedemokraternas reviderade propagandafilm far fram som en armé av ninja-warriors. Skräckbilder regisserade av en annan reklambyrå som vi kommer att minnas som historiens hora.

En reklambyrå som gör vad som helst för pengarna. Som tänjer på anständighetens gränser och sår splittring i ett land de inte älskar. + När jag nu besökt sjukhus i Västra Götalands-regionen vill jag hylla den fantastiska vårdpersonalen.

– Besparingar i sjukvården som drabbar de svagaste. Besparingar som döps om till Egenvård. Dvs Klara dig själv din stackare.

klar

Artikellänk är kopierad

Alexandra Pascalidou
NyheterÅsiktGo!ViralgranskarenMetrojobbMetro Mode

© Copyright 2019 Metro Media House AB. All information på metro.se skyddas av lagen om upphovsrätt. Ange källa Metro vid citering.

metro