ANNONS
ANNONS
Logo

VAD TYCKER DU?

Detta är en kolumn. Det är en åsikt, betraktelse eller kommentar skriven av en återkommande skribent som är anlitad av Metro. Metro är en partipolitiskt obunden tidning och har inga ledarskribenter.

När tar ett förhållande egentligen slut?

Kicki Norman · 22 Apr 2008
Uppdaterad 15 Feb 2011

klar

Artikellänk är kopierad

Det kan bero på årstiden – snart är det vår, sommar och singellivet blir roligare då. Eller så kan det bero på åldern – jag och mina 30-plus-vänner är redo för ”make it or break it”: Antingen är ett förhållande på riktigt eller så struntar vi i det. Men oavsett vad det beror på så är det många förhållanden i min bekantskapskrets som når sina brytpunkter nu och även mitt eget förhållande har varit föremål för utvärdering de senaste veckorna. Vilket har fått mig att fundera: Hur vet man när ett förhållande är slut? Hur vet man när det bara är en tillfälligt svacka som det är värt att ta sig förbi? Och hur mycket är man ”skyldig” att göra?För i vissa fall är det så tydligt. Har du till exempel gått och gift dig är det självklart att inte dra den första dagen du upplever vardagstristess. Är barn inblandade är det rimligt att låta en familjerådgivare försöka hjälpa. Men vi andra? Vi som lever i de mer svårtolkade relationsgråzonerna – vad finns det för måttstock för oss?

Rimligtvis borde de insatser man gör för att rädda ett knackigt förhållande motsvara den gemenskap man har haft. Till exempel: Varje år tillsammans kan tänkas motsvara att du gör ett allvarligt försök extra att ändra på dig (inte på din partner) i den negativa situation ni har hamnat. Och varje gemensam semester ni har rest på skulle kunna motsvara ett extra långt snack om er situation för att se om ni kan förändra något tillsammans, innan handduken kastas in. Man kan också gå ner på detaljnivå: Om ni har valt en fondvägg tillsammans – vilket ju alla gör nu för tiden – så borde det kunna motsvara en extra ansträngning i form av en spa- eller golf-weekend, eller någon annan weekend som passar er. Då ger ni er själva möjlighet att hitta tillbaka till den härliga känskan ni hade när ni träffades.

Missförstå mig nu inte: Jag menar inte att man ska förlänga plågan i ett dåligt förhållande. Jag har själv gjort det en gång, helt enkelt för att när killen hade varit otrogen tre gånger och jag förlät honom varje gång (stupid me!) så var min insats vad det gäller offrad självrespekt och ignorerade värderingar till slut så stor att jag inte tyckte jag hade ”råd” att ge upp förhållandet. En väninna som blev ihop med en (svartsjuk) kille i juni förra året, började må dåligt i relationen nästan omedelbart men klarade inte av att klippa banden förrän i mars i år – bara för att hon så gärna ville ett förhållande. Inte bra. Men har man haft ett friskt förhållande där båda talar tydligt jag-språk, inte ägnar sig åt svartsjuka, missbruk, narcissism eller martyrskap, så bör man väl för tusan kunna ge förhållandet en extra chans. Klart man ska hylla de många gemensamma upplevelserna genom att försöka en gång till. Men samtidigt får inte ”en gång till ” bli en gång för mycket. Så hur ska man veta när man ska stanna och när man ska gå? Var hittar man en mall för sådant? + Gossip Girl. I väntan på Sex & The City-filmen får Serena och Brooke vara våra stilikoner. – Sär skrivningar. Engelskans och sms:ens in flytande över vårt språk är för ödande. Kalla mig gärna bakåt strävare.

klar

Artikellänk är kopierad

Kicki Norman
NyheterÅsiktGo!ViralgranskarenMetrojobbMetro Mode

© Copyright 2019 Metro Media House AB. All information på metro.se skyddas av lagen om upphovsrätt. Ange källa Metro vid citering.

metro