ANNONS
ANNONS
Logo

VAD TYCKER DU?

Detta är en kolumn. Det är en åsikt, betraktelse eller kommentar skriven av en återkommande skribent som är anlitad av Metro. Metro är en partipolitiskt obunden tidning och har inga ledarskribenter.

Natalie Demirian: Därför får vi aldrig glömma det armeniska folkmordet

Natalie Demirian · 24 Apr 2017
Uppdaterad 24 Apr 2017
I dag är dagen då armeniska folkmordets offer hedras i många länder världen över, skriver Natalie Demirian.

I dag är dagen då armeniska folkmordets offer hedras i många länder världen över, skriver Natalie Demirian. Foto: Metro/TT/AP


I dag tänker jag på alla de som föll offer i det armeniska folkmordet och på hur de efterföljande generationerna förtjänar upprättelse. Att Turkiet förnekar folkmordet är som att Tyskland skulle säga att Förintelsen inte har ägt rum, skriver Natalie Demirian.

klar

Artikellänk är kopierad

Detta är en kolumn. Det är personen som har skrivit texten som står för åsikterna i den, inte Metro. Metro är en politiskt obunden tidning.

I dag är det för många en vanlig trött måndag i april. Men för mig betyder den 24 april så mycket mer än så. I dag tänker jag på det armeniska folkmordets offer.

Det armeniska folkmordet inleddes av turkarna i det dåvarande Osmanska riket år 1915 i skuggan av det första världskriget och tog över en miljon armeniers liv. För att inte tala om de hundratusentals syrianer, assyrier, greker och kaldéer som också mördades.

Så varför skriver jag, en person med armeniskt och syrianskt påbrå, om något som hände för så länge sedan?

Jo, därför att Turkiet än i dag, 102 år senare, vägrar att erkänna folkmordet. Det är till och med straffbart i Turkiet att kalla det för ett folkmord. Trots att Europaparlamentet, FN och ett 20-tal länder officiellt slagit fast att det just var ett folkmord som ägde rum.

De som inte lär sig av historien är dömda att upprepa den. Turkiets förnekelse sänder ut en signal till resten av världen om att det går att utföra fruktansvärda övergrepp på mänskligheten utan att behöva ta konsekvenserna för sitt agerande.

Vi pratar alltså om avrättningar och massakrer. Om svält och om dödsmarscher (man tvingar människor att gå tills de inte orkar mer och dör). Om kvinnor och flickor som våldtogs och såldes på slavmarknader, om hela byar som utplånades och om spädbarn som togs från sina föräldrar för att sedan kastas ner för höga klippor. Detta är bara några av alla de fruktansvärda handlingarna som ägde rum när turkarna bestämde sig för att tömma Osmanska riket på den kristna befolkningen.

Låt mig dra en jämförelse som är vanlig i sammanhanget när man pratar om Turkiets förnekelse av sin historia. Det här är alltså som att Tyskland skulle säga att Förintelsen inte har ägt rum.

Dagens turkar är förstås inte ansvariga för ett folkmord som hände för ett sekel sedan, precis på samma sätt som att dagens tyskar inte är ansvariga för Förintelsen. Men medan Tyskland bad om förlåtelse och kompenserade överlevarna fortsätter Turkiet inte bara att förneka, utan också att hota med diverse konsekvenser för länder som erkänner folkmordet.

Så, i dag tänker jag på alla de som föll offer för folkmordet och på hur de efterföljande generationerna förtjänar upprättelse.

Jag tänker på mina föräldrar som aldrig fick tala sitt eget språk och jag tänker på min fantastiska pappa som på senare år sett till att lära sig det på egen hand.

De kommer med största sannolikhet inte att leva länge nog för att höra ett förlåt. Det kommer troligtvis jag och mina syskon inte heller att göra. Mina syskonbarn då, kommer de att få ett erkännande till slut? Kanske. Kanske inte. Sanningen är att jag nästan har gett upp hoppet helt om att det någonsin kommer att hända. Men en sak är säker – vi kommer och får aldrig glömma folkmordet 1915.

Natalie Demirian, journalist Metro

pil
Det armeniska folkmordet

Den absoluta majoriteten av forskare är eniga om att massakrerna var ett folkmord som planerades och beslutades av den ungturkiska ledningen i syfte att utrota de kristna folken i det Osmanska riket. Folkmordet har erkänts av många parlament och riksdagar världen över, och av IAGS (The International Association of Genocide Scholars), en organisation som samlar flertalet av världens främsta folkmordsforskare.

Majoriteten av de som mördades, omkring en miljon, var armenier. Men bland offren fanns också andra kristna minoriteter som assyrier, syrianer, kaldéer och greker. De flesta dog under åren 1915-1916, men förföljelserna och morden fortsatte till 1923.

Den 24 april 1915 anses vara folkmordets startdatum.

Källa: Forum för levande historia

klar

Artikellänk är kopierad

Natalie Demirian
Natalie Demirian
NyheterÅsiktGo!ViralgranskarenMetrojobbMetro Mode

© Copyright 2019 Metro Media House AB. All information på metro.se skyddas av lagen om upphovsrätt. Ange källa Metro vid citering.

metro