ANNONS
ANNONS
Logo

VAD TYCKER DU?

Detta är en kolumn. Det är en åsikt, betraktelse eller kommentar skriven av en återkommande skribent som är anlitad av Metro. Metro är en partipolitiskt obunden tidning och har inga ledarskribenter.

Naturlig koppling mellan Liberaler och landsbygd

Johan Norberg · 29 Sep 2011
Uppdaterad 29 Sep 2011

klar

Artikellänk är kopierad

Få saker är så genomskinliga som när socialdemokratiska politiker och ledarsidor hycklar omsorg om andra partier. Nu har de i flera veckor tyckt synd om Centern som väljer en så modern och liberal partiledare som Annie Lööf, för hon påstås riskera stöta bort partiets kärnväljare på landsbygden. Som om socialdemokrater ligger sömnlösa över tanken på att C inte får tillräckligt med röster.  Sanningen är förstås att de fruktar Lööfs lyskraft och förmåga att tala med bönder på bönders vis och med Stureplan på liberalistiska. Men det är fler som tvivlar på att det går att hålla ihop en rörelse av konservativa lantbrukare och urbana liberaler. Kombinationen har gjort även mig rätt brydd, ska jag erkänna. Bönder har länge betraktats som hjälplösa bidragsmottagare som behöver skydd snarare än som självständiga företagare som behöver frihet – även av Centern. Länge betydde partiets ”decentralisering” inte att en myndighet lämnade över makt till medborgarna, utan att man flyttade myndigheten från Stockholm till Karlstad.  Men om man letar sig bakåt i historien är alliansen mellan liberaler och landsbygd mycket naturlig. De svenska bönderna, som till skillnad från i andra länder alltid ägde sin egen jord, har alltid stått för skepsis mot makt och klåfingrighet. När liberala idéer om fri konkurrens, låga skatter och yttrandefrihet började bryta igenom under 1800-talet var det inte städernas borgare som ledde kampen, utan bondeståndet, vilket Martin Ådahl nyligen påminde om i den fina skriften ”Den svenska landsbygdsliberalismens betydelse”. Vilhelm Moberg, som i romanform ofta återkom till temat talade om bonden som ”den sista individualisten”. Moberg menade att landskapets utmaningar och avståndet till centralmakten formade idoga tjurskallar, som litar mer till egen kraft och frivilliga gemenskaper än till staten.I en sådan mylla är det naturligt att idéer om verklig decentralisering växer – att det inte är höga herrar i Stockholm som ska diktera hur vi runt om i landet lever och arbetar eller vilka skolor vi sätter våra barn i. Beslut ska fattas av dem som är närmast berörda, inte av dem som tycker sig veta bäst. Staffan Heimersons underbara berättelser i fängslande boken ”Överallt & ingenstans”. Nya, sämre Facebook. Jag vill tillbaka till den gamla – som jag då tyckte var ”nya, sämre Facebook”.+

klar

Artikellänk är kopierad

Johan Norberg
NyheterÅsiktGo!ViralgranskarenMetrojobbMetro Mode

© Copyright 2019 Metro Media House AB. All information på metro.se skyddas av lagen om upphovsrätt. Ange källa Metro vid citering.

metro