ANNONS
ANNONS
Logo

VAD TYCKER DU?

Detta är en kolumn. Det är en åsikt, betraktelse eller kommentar skriven av en återkommande skribent som är anlitad av Metro. Metro är en partipolitiskt obunden tidning och har inga ledarskribenter.

Nobelpriset hyllar en svunnen tid

Göran Greider · 10 Dec 2012
Uppdaterad 10 Dec 2012

klar

Artikellänk är kopierad

Jag har aldrig förstått att människor kan sitta och titta på utsändningen från Nobelbanketten. Räcker det inte med att se Downton Abbey? Där har man åtminstone den elakt uppriktiga änkegrevinnan Violet Crawley att ty sig till. Nej, för min del är Nobelpriset en ceremoni som hyllar en svunnen tids ideal och befrämjar en rad dåliga saker: nationalism (särskilt svensk sådan), manlig genikult (trots att det nästan alltid är statsfinansierade kollektiv som kommer med viktig forskning), ytlig glamour (jubelfester i attentatens tidevarv) samt allmänt hyckleri (Europaunionen får fredspriset).

Alfred Nobel själv var verkligen en typisk gestalt ur artonhundratalet. Han uppfann inte bara dynamiten utan ägde också lönsamma vapenfabriker, bland annat Bofors. I ena handen hade han sina dödsbringande uppfinningar och i den andra en dröm om fred. Hans väldiga oljeimperium, med bas i Ryssland, ingår också i bilden av ett sekel som skickade oss rakt in i den fossila civilisationen.

Att Europaunionen i år får Nobels fredspris är i viss mening helt i sin ordning, som ännu ett uttryck för Nobelprisens smak av förljuget artonhundratal. Europaunionen är i hög grad ett försök att väcka liv i den historiska era då Europa var världens enda och självklara militära och industriella centrum som sände ut sina koloniala tentakler till alla kontinenter. Unionens fäder drömde efter andra världskriget om en ny stormaktsroll för ett söndertrasat Europa som hamnat i skuggan av segermakterna USA och Sovjetunionen och börjat tappa inflytande i kolonierna när olika befrielserörelser startade. Särskilt lystet blickade ledande europeiska politiker länge mot Afrika, där det ansågs finnas livsrum för handlingskraftiga européer i form av jord och råvaror. Faktum är att ledande Europapolitiker till och med efter andra världskriget kunde använda sig uttrycket Lebensraum – ett av nazismens favorituttryck – när man motiverade den koloniala europeiska synen på Afrika (se en utmärkt artikel i bästa änkegrevinnestil om detta av två professorer i DN:s kulturbilaga i söndags).

I botten fanns en stormaktsdröm. I våra dagar går det att betrakta den olycksaliga euron som drömmen om en valuta lika mäktig som dollarn.

Europaunionen får i år alltså Nobels fredspris. Samtidigt diskuteras inom EU planer om ett utbyggt gemensamt försvar. Och inte bara försvar – utan också kapacitet för att anfalla. Jag hör på söndagen en svensk försvarsexpert tala om unionens brist på precisionsvapen.

Europaunionen står med dödsbringande ambitioner i ena handen och med en förljugen fredsdröm i den andra. Att EU får Nobels fredspris känns logiskt och skrämmande och jag hör för mitt inre hur änkegrevinnan Crawley sardoniskt påpekar samma sak. 

 Säga vad man vill om snön – men fantastiskt att gå under dessa höga, vita pelarvalv i skogen.+ Positivt med julen

 Klimatkonferensen i Doha mynnade ut i – ökad julhandel.– Och den negativa biten

klar

Artikellänk är kopierad

Göran Greider
NyheterÅsiktGo!ViralgranskarenMetrojobbMetro Mode

© Copyright 2019 Metro Media House AB. All information på metro.se skyddas av lagen om upphovsrätt. Ange källa Metro vid citering.

metro