ANNONS
ANNONS
Logo

VAD TYCKER DU?

Detta är en kolumn. Det är en åsikt, betraktelse eller kommentar skriven av en återkommande skribent som är anlitad av Metro. Metro är en partipolitiskt obunden tidning och har inga ledarskribenter.

Odla optimism – det lönar sig

Alexandra Pascalidou · 18 Nov 2010
Uppdaterad 11 Feb 2011

klar

Artikellänk är kopierad

Min kockpolare Christos som just förlorat sitt jobb på en konkursdrabbad lyxkrog i Aten ringer och frågar mig: "Vad har grekerna gemensamt med kalkonerna?" Eftersom jag funderar lite för länge levererar han svaret själv: "Ingen av oss överlever julen" säger han och skrattar åt sitt eget skämt.

Kalkonen är det grekiska julbordets höjdpunkt och den grekiske arbetaren är ­krisens främsta offer. Min vän som har fem familje­medlemmar att försörja tillsammans med sin fru som diskade på den nu igenbommade krogen tröstar sig själv med den numera klassiska frasen: "Det skulle ha kunnat vara värre".

Det finns två sorters människor  – optimister och pessimister. För pessimisterna är världens undergång ett andetag bort. De tar allt personligt. Om det på deras enda ­lediga dag råkar regna tolkar de väderförhållandet som ett personligt straff, en ondsint maktkonspiration som sticker hål på de täta molnmassorna just då för att jävlas. Pessimisten odlar offermentaliteten och vattnar sin vanmakt med ett trist vokabulär som består av ord som: alltid, aldrig, typiskt…

Tvärtom lyfter optimisterna blicken bortom mörkret. De ser regnrusket på deras lediga dag som en välkommen välsignelse. Pessimisterna kritiserar ofta (deras bästa gren) optimisterna för att vara naiva, blåsta bimbovarelser som blott skönjer rosaskimrande nyanser där det finns problem.

Med sina svarta penslar målar pessimisterna upp skräckscenarier och sprider sin egen rädsla som såpbubblor över världen. Optimisterna däremot ser eländet som en kampinvit. Krisen – den socialdemokratiska, ekonomiska eller vilken det nu må vara – är bara en fas som kräver att man kavlar upp ärmarna och röjer och rensar.

Enligt studier äter optimister sina vitaminer, de tränar, använder solskyddsfaktor, gifter gärna om sig efter en skilsmässan, njuter, vågar lita på främlingar och prova nya vägar i livet. Som ett resultat av detta lever de både längre och lyckligare.

I slutet på 1800-talet hävdade författaren Charles Dickens att det bara var optimisten som kunde förändra världen. Folk protesterade. Optimister är bara världsfrånvända lallare, tyckte de. Då sammanförde Dickens sina två vänner, en optimist och en pessimist, och tog dem till fattighuset.

När pessimisten kom dit utbrast han: "Vad var det jag sa, det här är förjävligt!" Optimisten höll med och sa: Det är förjävligt men det är ett utmärkt tillfälle att göra något. Vi kan göra skillnad. Nu måste vi agera handlingskraftigt för att fattigfolket ska få det bättre. Värre än så här kan det inte bli.

klar

Artikellänk är kopierad

Alexandra Pascalidou
NyheterÅsiktGo!ViralgranskarenMetrojobbMetro Mode

© Copyright 2019 Metro Media House AB. All information på metro.se skyddas av lagen om upphovsrätt. Ange källa Metro vid citering.

metro