ANNONS
ANNONS
Logo

VAD TYCKER DU?

Detta är en kolumn. Det är en åsikt, betraktelse eller kommentar skriven av en återkommande skribent som är anlitad av Metro. Metro är en partipolitiskt obunden tidning och har inga ledarskribenter.

Påklädda män spanar vid bassängen

Camilla Bergman · 11 Maj 2007
Uppdaterad 16 Feb 2011

klar

Artikellänk är kopierad

Det är en helt vanlig lördag på ett badhus i Sverige. Tillsammans med ett stort antal badbesökare trängs sonen och jag i en av de familjeanpassade bassängerna, med grundare vatten och en rutschkana att halka runt i för små och stora våghalsar. Vi är omringade av skrattande, plaskande barn i färgglada badringar, och föräldrar som försöker hålla rätt på sina telningar i stimmet och stojet. En riktig familjeidyll, kort sagt. Ändå har jag en klump av oro i magen.

På vägen in till bassängen har vi nämligen precis passerat ett antal skyltar som informerar besökarna om att kameror är förbjudna i familjebassängen. Men trots denna förmaning och trots att det finns några badvakter närvarande i hallen, sitter det flera påklädda män utefter kanterna av bassängen, med mobiltelefonen i högsta hugg och kameralinsen väl synlig.

Förmodligen är jag paranoid när jag ängsligt kollar att sonens badbyxor sitter på som de ska och att han inte drar i väg mot några av de till synes ensamma män som sitter omklädda i bassängens grunda del och spanar på de övriga badande. Och visst får jag skamset erkänna att jag själv spanar in dessa män för att se om de verkar ha någon som helst koppling till de badande ungarna som omger dem. Det verkar dock inte så, och ängsligt drar jag lillkillen intill mig och övertalar honom att vi nog ska dra oss mot omklädningsrummet, med vilda protester till gensvar. I sonens ögon är jag den tråkigaste mamman på hela badhuset. Jag kan inte ens motivera varför jag inte vill att vi ska stanna kvar längre. För hur sjutton talar man om för sitt barn att det finns vuxna som vill göra honom illa, utan att riskera att han kommer att bli rädd för alla män han har i sin direkta närvaro? Och framför allt, hur är detta möjligt när inte ens jag känner tillit till någon av manligt kön i badhuset som inte har ett barn med sig eller som sitter påklädd vid bassängkanten med en mobiltelefon i handen? Fast vem ska man egentligen skuldbelägga för att man blivit så paranoid? Kanske är det mediernas fel, som rapporterar mer än vad vi egentligen vill veta, eller så har antalet pedofiler ökat dramatiskt de senaste 20 åren. Men det faktum att man en vanlig dag på badhuset ser uniformerade poliser leda ut en badbesökare ur familjebassängen gör inte oroliga föräldrar mer vänligt inställda till manliga solobesökare, med eller utan badkläder.

Det fanns en tid då det var ungefär lika fult att äta snorkråkor som att erkänna att man var för fler övervakningskameror. ”Storebror ser dig”-samhället var en skrämmande dystopi, oavsett om man läst Orwells ”1984” eller inte. I dag verkar det vara tvärtom, även om få av oss nog tror att fler kameror gör oss tryggare eller mindre rädda. Förhoppningen ligger i att de ska verka avskräckande. Kanske det till och med är så att kameror snarare ökar vår rädsla för varandra. Efter badhusbesöket är jag ändå en övertygad kontrollfreak. Fler kameror på offentliga platser? Bring it on!

+ Alla lediga dagar som vi kan tacka våra religioner för.

– Att priset på SL-kort ska höjas igen. Om målet är att få fler att välja kollektivtrafiken är tillvägagångssättet något motsägelsefullt.

klar

Artikellänk är kopierad

Camilla Bergman
NyheterÅsiktGo!ViralgranskarenMetrojobbMetro Mode

© Copyright 2019 Metro Media House AB. All information på metro.se skyddas av lagen om upphovsrätt. Ange källa Metro vid citering.

metro