ANNONS
ANNONS
Logo

VAD TYCKER DU?

Detta är en kolumn. Det är en åsikt, betraktelse eller kommentar skriven av en återkommande skribent som är anlitad av Metro. Metro är en partipolitiskt obunden tidning och har inga ledarskribenter.

Pengar mer känsligt än onani

Stephan Mendel-Enk · 21 Aug 2009
Uppdaterad 14 Feb 2011

klar

Artikellänk är kopierad

Enligt en undersökning jag läste är pengar den vanligaste orsaken till gräl i svenska relationer. ”Bara jag tar upp pengar blir det bråk” ska till exempel vara en replik som frekvent utväxlas mellan landets kärlekspar. Jag har också lagt märke till det där. Det blir dålig stämning av pengar. Ingen tycker om att prata om dem. Inte de som har ont om dem och inte de som har gott om dem. En gång frågade jag en avlägsen bekant vad hans nya lägenhet hade kostat. Han knep med läpparna och såg besvärad ut. Han kretsade lite kring ämnet och försökte komma runt det med omskrivningar.  Till sist gick han med på att berätta priset per kvadratmeter, som om han hoppades på den lilla, lilla möjligheten att jag inte kunde räkna. Framför allt är det exakta penga-uppgifter som folk tycks ha svårt att prata om. Lite vaga, diffusa uppskattningar– kring femtiolappen, nånstans i fyra, femhundrakronorsspannet – går bra. Det är när folk tvingas precisera som det låser sig. Av alla grupper i samhället är hantverkare de som har allra svårast att tala klarspråk om pengar. De vrider sig, suckar och grymtar så fort frågan kommer på tal. Exempelvis är det omöjligt för min cykelreparatör att utan krumbukter säga vad det kommer att kosta att laga min cykel. Istället stönar han och säger: ja, det vet man ju aldrig. Det beror på vilken typ av fel det är och vilka delar jag har hemma och vilka jag måste beställa. ”Men ungefär. Tusen spänn?””Nä och sen tillkommer ju skatt och arbetskostnader, så det är klart att tusen, då ska du ha tur””Två tusen?””Om allt går vägen så tja, det är väl inte omöjligt att det är någonstans i den regionen det kan landa.”Han vill alltid säga att priset kan hamna i en viss region. Han vill aldrig gå ner på lokal nivå. Det är för specifikt. Det blir för känsligt. Ibland tror jag att jag har större chans att få ett rakt svar från honom om jag frågar om hans onanivanor. Kanske alltihop är ett trick för att få mig att punga ut någon hundralapp extra. I så fall fungerar det utmärkt. Cykelmannen ser så besvärad ut att jag skäms för att jag tvingat på honom min trasiga gamla Crescent.  Jag är beredd att betala vad som helst för att lätta hans börda.  ”Och så vi glömmer det där med pengarna” vill jag säga när jag drar mitt Visa i hans kortläsare.  ”Jag lovar att inte ta upp det mer. Allt ska bli bra igen. Allt ska bli så bra”

klar

Artikellänk är kopierad

Stephan Mendel-Enk
NyheterÅsiktGo!ViralgranskarenMetrojobbMetro Mode

© Copyright 2019 Metro Media House AB. All information på metro.se skyddas av lagen om upphovsrätt. Ange källa Metro vid citering.

metro