ANNONS
ANNONS
Logo

VAD TYCKER DU?

Detta är en kolumn. Det är en åsikt, betraktelse eller kommentar skriven av en återkommande skribent som är anlitad av Metro. Metro är en partipolitiskt obunden tidning och har inga ledarskribenter.

Pizzasuget gjorde Paul till miljonär

Alexandra Pascalidou · 22 Apr 2010
Uppdaterad 11 Feb 2011

klar

Artikellänk är kopierad

Nyligen stämde jag och mina väninnor från Los Angeles och Barcelona träff på Bali. Nu är de hemma medan jag sitter strandsatt på Bali. När paniken lagt sig bestämde jag mig för att acceptera mitt öde. Och det var då det började. Jag springer på människor som bjuder på sina fascinerande levnadsöden.

I dag lärde jag känna Paul Ropp. En amerikansk jude som egentligen borde ha dött i en rännsten i Brooklyn. Som åttaåring lämnade hans föräldrar honom på ett barnhem i New York. Som 15-åring hamnade han på gatan. "Min största dröm då var en pizza" säger Paul.

Han började prostituera sig men fann sig snart på en ny institution i Arizona. Det var sent 60-tal och Paul rökte gräs med Jimi Hendrix och andra rockikoner. Då bestämde han sig för att producera egna tobakspapper av amerikanska flaggan och 100-dollarsedlar.

När USA-hatet var en internationell trend under Vietnam-kriget blev hans tobakspapper en succé. Paul blev miljonär över en natt. För att sprida trenden till Europa hyrde han en helikopter och dumpade säckar med stjärn­flaggjointar över Isle of Whites musikfestival.

Hans barnhemskamrater blev kriminella eller rekryterade av CIA. En av dem föreslog att de skulle bli knarklangare i Indien. "Problemet var att jag inte kunde hålla tyst. Jag vågade inte heller riskera fängelse eftersom jag redan levt halva mitt liv på en institution" säger Paul. Så han irrade runt i Bombay där han såg att mammorna använde ett mjukt tyg till sina barns blöjor. Det tyget använde han för att skapa en Tibet-t-shirt långt innan Dalai Lama blev global guru och förtrycket i Lahore känt för omvärlden. Protestplagget hamnade snart på MOMA i New York som ett politiskt konstverk.

I dag driver Paul hippie-chict klädmärke med butiker i olika länder. När vi lunchar berättar han om sina två vuxna döttrar. ”Jag var orolig och skickade iväg dem till universitet i Europa och USA” säger han. ”Orolig för vaddå?” undrar jag. ”Det är så mycket knark här i Asien. Jag vill inte att de ska sluta som junkies” svarar Paul och paradoxen gör mig paff. Mannen som försåg ungdomar med symboliska cigarettpapper bävar nu för att hans döttrar ska hamna där. ”Jag var hungrig.

Mina döttrar har aldrig dräglat efter en pizza. Det kan sluta illa” säger Paul och betalar notan.

+ Vänner som ställer upp när man är strandsatt.– Askmolnet och flygbolag som inte hjälper sina strandsatta resenärer.

klar

Artikellänk är kopierad

Alexandra Pascalidou
NyheterÅsiktGo!ViralgranskarenMetrojobbMetro Mode

© Copyright 2019 Metro Media House AB. All information på metro.se skyddas av lagen om upphovsrätt. Ange källa Metro vid citering.

metro