ANNONS
ANNONS
Logo

VAD TYCKER DU?

Detta är en kolumn. Det är en åsikt, betraktelse eller kommentar skriven av en återkommande skribent som är anlitad av Metro. Metro är en partipolitiskt obunden tidning och har inga ledarskribenter.

Plan B – om kriget kommer

Nabila Abdul Fattah · 30 Jun 2010
Uppdaterad 11 Feb 2011

klar

Artikellänk är kopierad

Medan du läser denna kolumn kommer jag troligtvis att vara flera tusen meter upp i luften. Mina känslor kommer att cirkulera i ett galet hopkok av glädje, förväntan, rädsla, längtan och nervositet. Mina händer kommer att vara svettiga medan jag försöker svälja en torr smörgås som flygplanet har att erbjuda. Jag kommer så lugnt och sansat jag bara kan att försöka andas in genom näsan och ut genom munnen. För jag är på väg tillbaka.

Jag flydde från Libanon för första gången med min familj 1984. Därefter 2006. Dagen efter VM-finalen.

Det var alltså snart exakt för fyra år sedan som bomberna haglade över Libanon och skakade marken så hårt att alla billarm tjöt som en disharmonisk symfoniorkester som ackompanjerades av min systers snyftningar under nätterna. Släktingar fick ta ett snabbt farväl av var-andra för att det fanns flygplan som väntade på oss västerlänningar medan endast ödet väntade på dem. Vissa valde, trots ett väntande flygplan, att svara: ”Jag dör hellre snabbt i Libanon än långsamt i Sverige”, medan vi andra snabbt slängde in våra sommarklänningar och solskyddsmedel i väskorna. En tid, som nu när jag tänker tillbaka på det, känns som en film eller en dröm.

Men nu säger alla att det är över. Att landet är återuppbyggt, eller i alla fall stora delar av det. Att stoltheten kommit tillbaka, och likaså turisterna, det ultimata beviset på att landet börjat resa sig igen.

Siffran för hur många turister som väntas semestra där i år skiljer sig från en halv miljon upp emot två miljoner människor, beroende på vem man frågar. Men hur många vi än blir så vet jag att vi alla tänker på samma sak.

Tänk om det händer igen.

Känslan kommer att finnas där när vi ligger på stranden, vandrar runt på shoppingstråken, tar en vattenpipa i stan och kollar på fotbolls-VM. Vi kommer alla att tänka hur vi gör om det händer igen. En B-plan för vår semester.

Men att inte åka tillbaka är inget alternativ. Min hat-kärlek är alldeles för stark. Hatet för att vissa saker är som de är där nere men samtidigt kärleken för att det inte är på något annat sätt.

Hatet för att vissa tänker på sig själva mer än på folket och kärleken till folket som tänker på varandra.

Men jag vet inte vad jag kommer att ha packat ner för att klara ännu ett krig mer än en väl genomtänkt B-plan. Samt en bön om att det inte händer igen.

+ Sol, bad, mat. Allt som Libanon har att erbjuda. – Jag vet redan nu att flygplansmaten inte kommer att vara någon höjdare, det är det aldrig.

klar

Artikellänk är kopierad

Nabila Abdul Fattah
NyheterÅsiktGo!ViralgranskarenMetrojobbMetro Mode

© Copyright 2019 Metro Media House AB. All information på metro.se skyddas av lagen om upphovsrätt. Ange källa Metro vid citering.

metro