ANNONS
ANNONS
Logo

VAD TYCKER DU?

Detta är en kolumn. Det är en åsikt, betraktelse eller kommentar skriven av en återkommande skribent som är anlitad av Metro. Metro är en partipolitiskt obunden tidning och har inga ledarskribenter.

Roland Poirier Martinson: Synen på USA:s svarta är mer rasistisk i här än i USA

Roland Poirier Martinsson · 27 Okt 2017
Uppdaterad 27 Okt 2017
Några spelare ur NFL-laget Broncos Bills sätter sig på huk i protest.

Några spelare ur NFL-laget Broncos Bills sätter sig på huk i protest. Foto: AP/TT


Svarta amerikaner i genomsnitt har det betydligt sämre än vita enligt varje relevant mått. Att det finns svår segregation är bedövande uppenbart. Men trots det kategoriseras USA:s svarta enligt tre begrepp: ghettot, idrott, slaveriet. Den svarte amerikanen är, med ett användbart filosofiskt begrepp, konstruerad, skriver Roland Poirier Martinsson.

klar

Artikellänk är kopierad

Detta är en kolumn. Det är personen som har skrivit texten som står för åsikterna i den, inte Metro. Metro är en politiskt obunden tidning.

Synen på USA:s svarta är mer rasistisk i Europa än i USA. I de amerikanska städer jag känner ges samma intryck. Dels ett fattigt område dominerat av svarta (och latinos), dels ett större antal svarta med typiska medelklassyrken och medelklasshem.

Här om året gjorde jag en sammanställning av svarta läkare, advokater och företagare med mer än tusen anställda. Jag läste statistik över svarta med högre utbildning. Siffrorna visade en stor och välmående medelklass.

Det får inte glömmas att svarta amerikaner i genomsnitt har det betydligt sämre än vita enligt varje relevant mått: inkomst, livslängd, utbildning, boende, hälsa, sjukförsäkring, brottslighet. Att det finns svår segregation är bedövande uppenbart.

Men trots att det alltså finns två sidor av saken kategoriseras USA:s svarta enligt tre begrepp: ghettot, idrott, slaveriet. Den svarte amerikanen är, med ett användbart filosofiskt begrepp, konstruerad.

Varför denna utläggning?

Skälet är ett fenomen som fått stor uppmärksamhet: svarta idrottsmän som ’knäböjer’ när nationalsången spelas inför matcher. (Det är oväsentligt, men ’to take a knee’ är en kort paus när en spelare blir skadad. Protesten säger att samhället lider av en skada. Den symboliserar inte underkastelse eller religiösa övertoner.)

Och här är min egentliga poäng: svenska fotbollsspelare som gör något liknande får en varning för att sedan visas ut om protesten inte upphör. Nyligen varnades AFC Eskilstunas spelare Mohamed Buya Turay och Abdul Razak när de uppmärksammade jordbävningskatastrofen i Sierra Leone. Samma hade hänt om de protesterat mot utvisningar av flyktingar.

I USA kommer spelarna att ges tveklös rätt till sina protester. När domstolarna sagt sitt blir det de klubbar som bestraffar spelare som straffas hårdast. I Sverige råder det emellertid inte ens någon debatt kring munkavlen på spelarna. Den som höjer rösten på arenan blir förr eller senare utkastad (och småningom klubblös om han eller hon insisterar).

USA:s svarta är inga nedknarkade ghetto-offer. Sammanlagt motsvarar de ett land i närheten av de nordiska länderna i BNP per capita. Segregationen är påtaglig, men européernas rasistiska blick på USA:s svarta hjälper inte.

Plus: #metooMinus: häxjakter

Roland Poirier Martinsson

klar

Artikellänk är kopierad

Roland Poirier Martinsson
NyheterÅsiktGo!ViralgranskarenMetrojobbMetro Mode

© Copyright 2019 Metro Media House AB. Publisher och ansvarig utgivare Thomas Eriksson. All information på metro.se skyddas av lagen om upphovsrätt. Ange källa Metro vid citering.

metro