ANNONS
ANNONS
Logo

VAD TYCKER DU?

Detta är en kolumn. Det är en åsikt, betraktelse eller kommentar skriven av en återkommande skribent som är anlitad av Metro. Metro är en partipolitiskt obunden tidning och har inga ledarskribenter.

Roland Poirier Martinsson: Därför läser jag helst böcker skrivna av män

Roland Poirier Martinsson · 12 Maj 2018
Uppdaterad 14 Maj 2018
Roland Poirier Martinsson.

Roland Poirier Martinsson. Foto: Pixabay


Jag kan se, höra eller läsa konst och uppfatta att den är god, till och med briljant, men ska jag hemsökas krävs identifikation, skriver Roland Poirier Martinsson.

klar

Artikellänk är kopierad

Detta är en kolumn. Det är personen som har skrivit texten som står för åsikterna i den, inte Metro. Metro är en politiskt obunden tidning.

I Bob Dylans episka ”Highlands” går det manliga jaget på restaurang. Servitrisen säger att han inte ser ut som en man som läser kvinnliga författare, men hon har fel: ”Jag har läst Erica Jong”. Det har jag också. Under en period slukade jag feministiska författare. Boken jag minns starkast är ”Kvinnorummet” av Marilyn French, som gav mig känslan att vara en manlig karaktär i en sällsam omgivning.

Annars läser jag sällan kvinnliga författare. Ibland intresserar mig en bok, när jag ser att temat behandlas av en kvinna väljer jag bort den. Samma med andra konstformer. Kvinnliga artister som drabbar mig är country- eller jazzsångerskor, genrer där kvinnor nästan alltid berättar historier som utgår från män. Bland de bästa är Tammy Wynettes ”Stand by your man”, även om jag föredrar Lynn Andersons enorma version från 1969.

Min attityd är inte ovanlig. Jag kan se, höra eller läsa konst och uppfatta att den är god, till och med briljant, men ska jag hemsökas krävs identifikation. För mig sker det oftast när konstnären är en man. Samma sak, fast omvänt, gäller många kvinnor.

För ett tag sedan såg jag en journalist avkräva Göran Hägglund dennes favoriter och förutsägbart bannades stackaren för att alla är män. Men vad skulle han gjort? Älskat Elizabeth Alexander för kvinnosakens skull? Min musikaliska fem-i-topplista (ja, jag gör listor inom musik och idrott) är Bob Marley, Bob Dylan, Hank Williams, Johnny Cash och Elvis Presley. Är det fel på mig för att Billie Holiday bara kommer nära? Just i dag är mina favoritskådespelare John Wayne, Gene Hackman, James Stewart, Robert Duvall och Montgomery Clift, men den listan är flytande, Gregory Peck är egentligen omistlig.

Vi kräver andra som ser med vår blick, uttrycker våra egna jag. Därför behövs kvinnor och minoriteter i press, radio och tv, inom politiken, i skolan och på universiteten—listan fortsätter.Min sympati för kvoteringar och märkliga urvalskriterier är ytterst svag, men att människor i alla viktiga sammanhang behöver representeras av grupperna de tillhör – vars medlemmar inbördes är lika mångfacetterade som grupperna var för sig– är ett trivialt påstående. Hur vi tillfredsställer det är en helt annan fråga. Förmodligen är det omöjligt.

Roland Poirier Martinsson

Plus: Flöjter, visslingar och kastanjetter. I natt debuterade näktergalen hos mig.Minus: Ebba Witt Brattströms bisarra dagboksanteckningar i Expressen.

”Jag har känslan av att det var bättre förr” – möt Roland Poirier Martinsson i videon nedan

klar

Artikellänk är kopierad

Roland Poirier Martinsson
NyheterÅsiktGo!ViralgranskarenMetrojobbMetro Mode

© Copyright 2019 Metro Media House AB. Publisher och ansvarig utgivare Thomas Eriksson. All information på metro.se skyddas av lagen om upphovsrätt. Ange källa Metro vid citering.

metro