ANNONS
ANNONS
Logo

VAD TYCKER DU?

Detta är en kolumn. Det är en åsikt, betraktelse eller kommentar skriven av en återkommande skribent som är anlitad av Metro. Metro är en partipolitiskt obunden tidning och har inga ledarskribenter.

Roland Poirier Martinsson: Inte ett problem att nästan alla är män eller kvinnor

Roland Poirier Martinsson · 2 Mar 2018
Uppdaterad 2 Mar 2018
Vi måste kräva rättigheter även för minoriteter, skriver Roland Poirier Martinsson.

Vi måste kräva rättigheter även för minoriteter, skriver Roland Poirier Martinsson. Foto: Alamy


Inget nät kan vara tillräckligt finmaskigt för att fånga alla minoriteter. Ytterst finns det bara en lösning för de som känner sig osynliggjorda, skriver Roland Poirier Martinsson.

klar

Artikellänk är kopierad

Detta är en kolumn. Det är personen som har skrivit texten som står för åsikterna i den, inte Metro. Metro är en politiskt obunden tidning.

När man fyller i blanketter i USA uppger man det som kallas ”ras”. Om jag minns rätt är förvalen ”afrikanamerikansk”, ”kaukasisk”, ”amerikansk ursprungsbefolkning”, ”asiatisk” och ”annat”.

Jag har alltid tyckt att det varit obehagligt att kryssa ”kaukasisk”. Jag är ju vit, men studerar jag mig själv är det knappast en del av min identitet. På samma sätt är inte utseendet en del av identiteter jag tillskriver andra.

Vänder man på steken är det annorlunda. Skulle jag promenera i ett svart ghetto, då skulle mitt första kännetecken vara hudfärgen och personer som tillhör minoriteter är förmodligen ständigt medvetna om vad det är som skiljer ut dem.

En kuriositet i USA är att det är vänstern som vägrar ta bort de där kategorierna, men anledningen är egentligen självklar. Man behöver statistiken över orättvisorna för att motivera sin politiska agenda.

Man kan tillämpa samma spänningsförhållande på män och kvinnor. För ett tag sedan skrev Kajsa Ekis Ekman om det problematiska i att lösa upp gränserna mellan könen, att betrakta könet som ett spektrum. Risken, skrev hon, är att vi då inte längre kan fånga samhällets orättvisor mot kvinnor.

Det är ett politiskt skäl och jag sympatiserar med det av flera skäl, men många blev irriterade och ansåg att Ekis Ekman uteslöt människor som inte känner sig som det ena eller det andra.

Jag förstår känslan bakom protesten, men inte tanken. Om det finns män och kvinnor — och det gör det om vi ska tro den främsta naturvetenskapen — utesluter ju inte det minoriteter som inte passar in i dessa kategorier. Därför måste vi kräva utrymme och rättigheter för dem i samma grad som för alla andra. Svaret kan inte vara att låtsas som om ingenting finns.

I offentliga blanketter i New York finns ett trettiotal könskategorier att kryssa mellan och det finns människor som inte tycker att någon kategori passar dem. Alltså måste man addera eller utesluta en ny minoritet eller helt ta bort könsindelningen.

Inget nät kan vara tillräckligt finmaskigt för att fånga den ytterligt krångliga naturen. Ytterst finns det bara en lösning för de som känner sig osynliggjorda: Att andra öppnar ögonen. Då är det inte heller något problem att nästan alla är skapade till man eller kvinna.

Roland Poirier Martinsson

Plus: Lönerna sjunker (kanske) för amerikanska idrottsstjärnor.

Minus: Att melodifestivalen finns.

”Jag har känslan av att det var bättre förr” – möt Roland Poirier Martinsson

klar

Artikellänk är kopierad

Roland Poirier Martinsson
NyheterÅsiktGo!ViralgranskarenMetrojobbMetro Mode

© Copyright 2019 Metro Media House AB. Publisher och ansvarig utgivare Thomas Eriksson. All information på metro.se skyddas av lagen om upphovsrätt. Ange källa Metro vid citering.

metro