ANNONS
ANNONS
Logo

VAD TYCKER DU?

Detta är en kolumn. Det är en åsikt, betraktelse eller kommentar skriven av en återkommande skribent som är anlitad av Metro. Metro är en partipolitiskt obunden tidning och har inga ledarskribenter.

Så föds och fostras en ny Maradona

Alexandra Pascalidou · 17 Jun 2010
Uppdaterad 11 Feb 2011

klar

Artikellänk är kopierad

I dessa VM-tider kan jag inte annat än glädjas åt min hjältes revansch på fotbollsplanen. När bolltrollaren broderade arenorna med sina magiska dribblingar minns jag hur min barndoms betongkvarter i Rinkeby ekade av bollar som studsade mot fasaderna genom de ljusa sommarnätterna.

Om Diego Armando Maradona kunde ta sig upp från Lanus leriga kvarter där fattigdomen kvävde framtidsdrömmarna kunde vi alla finna vägar ut. Maradona blev en inspirationskälla för världens fattiga. De som hade drivet och drömmarna, törsten och talangen. Hans dramatiska liv innehåller alla mytologiska ingredienser med bländande ljus och becksvart mörker. Med heroiska hyllningar, maffiauppgörelser, knark och kvinnor, kaxighet och kreativitet ut i tånaglarna. Nu är den omstridde hjälten tillbaka.

När han för några år sedan förverkligade min dröm om en exklusiv intervju var det många som mumlade morbida mantran om att han var slut som myt och människa. Maradona erbjöds astronomiska belopp för att tala ut i en TV-kanal men han valde mig med fickorna tomma på pengar men fulla av förhoppningar. 

När jag visade honom min bok Frontkick där jag beskriver hur viktig han varit i mitt och miljoner andra människors liv, bortom fotbollsplanerna, vi som var offside oavsett var på planen vi befann oss. Valet visade att han fortfarande hade ett hjärta som mindes. Nu är han tillbaka. Stark, sober, smart. Ett mediedramaturgiskt proffs som bjuder oss tv-tittare på skratt och spänning. Vem skulle våga sticka ut hakan, van att ta smällar, om inte Maradona som är motståndarlagets mardröm och supporterskarans dröm?

Om Maradona hade bott i Sverige hade han stöttat Rinkebyakademien som några busar brände ner nyligen. Nu gör min gamla mattelärare Stavros Loucas det Maradona gjorde, fast på en mikronivå. Precis som Maradona odlar Rinkebyakademien drömmar och vattnar visioner.

Om Rinkebyakademien funnits när jag var elev hade jag förmodligen varit Sveriges mäktigaste kvinna nu. Men vi kände inga vuxna som kunde släcka vår kunskapstörst eller orientera oss i vårt nya värdlands hemliga vrår. När vi sökte prao-platser var det bara Mahmuts närlivs eller farsans städjobb som stod till förfogande.

Vi hade inga kontakter, kontanter eller kanaler in i gräddan som slapp svettas och sova på golvet om nätterna för att räta ut ryggen. Vi kände ingen som hade visitkort eller akademiska poäng. De bäst betalda i vårt kvarter var dörrvakter och servitörer. Nu går tidningen Dagens Industri ut och raggar stålar. Näringslivet degar för datorer, rekryterar mentorer och konstruerar kontaktnät för flitiga elever.

Äntligen inser näringslivet det många av oss har tjatat om i decennier. Om samhället blir lika öppet och färgblint som idrotten där ingen diskas för att de ber till fel Gud, kommer från fel kvarter eller har hudfärg som annars slentrianmässigt sorterar bort dem. Inom idrotten får de som är hungrigast, de som törstar efter framgång och respekt, de som är stryktåliga och ständigt beredda att blöda för att få upprättelse chansen. Så föds och fostras nya Maradonor.+ DI och svenskt Näringsliv som stöttar Rinkebyakademien.

– Greklands krisdrabbade VM-landslag

klar

Artikellänk är kopierad

Alexandra Pascalidou
NyheterÅsiktGo!ViralgranskarenMetrojobbMetro Mode

© Copyright 2019 Metro Media House AB. All information på metro.se skyddas av lagen om upphovsrätt. Ange källa Metro vid citering.

metro