ANNONS
ANNONS
Logo

VAD TYCKER DU?

Detta är en kolumn. Det är en åsikt, betraktelse eller kommentar skriven av en återkommande skribent som är anlitad av Metro. Metro är en partipolitiskt obunden tidning och har inga ledarskribenter.

Segrarna skriver RAF:s historia

Boris Benulic · 13 Feb 2007
Uppdaterad 16 Feb 2011

klar

Artikellänk är kopierad

Natten till den 18 oktober 1977 försöker fyra människor ta livet av sig. Tre av dem lyckas. Andreas Baader skjuter sig ett antal (!) gånger i nacken, Gudrun Ensslin hänger sig i en elsladd och Jan Carl Raspe avlider av skottskador. Irmgard Möller som överlever gör det trots att hon huggit sig flera (!) gånger i hjärttrakten.Allt sker i Västtysklands Stammheimfängelse där allt övervakas ner på molekylnivå (?), för här sitter ledarna för Rote Armee Fraktion (RAF) fängslade.

Jag som var politiskt aktiv på 1970-talet inser återigen att segraren skriver historien när jag läser bakgrundsartiklarna till nyheten om att Brigitte Mohnhaupt ska friges efter 24 år i fängelse. Hon ledde de operationer som hade som mål att få RAF-ledarna frisläppta. Operationerna upphörde efter det att de självmördats.Men varför inledde RAF sin terrorkampanj?Efter andra världskriget identifierades till exempel enbart 196 av alla de tyskar som deltagit i transporterna av franska judar till Auschwitz – bara två dömdes för sin delaktighet i morden på hundratusentals människor.

Ungefär 300 000 tyskar anses varit direkt involverade i det maskineri som dödade miljoner. 10 000 av dem ställdes inför rätta i Västtyskland. 25 000 dömdes i Östtyskland (som hade en mycket mindre befolkning än den västra delen.) Sisådär en 95 procent av folkmördarna kunde alltså återuppta sina karriärer som fria män – de nazistiska polischeferna i Köln, Hamburg och Düsseldorf återinsattes.

När Brigitte Mohnhaupt leder kidnappningen och avrättningen av Hanns-Martin Schleyer är det inte i första hand därför att han leder den tyska arbetsgivarorganisationen utan därför att han också var en av de allra tidigaste medlemmarna i Himmlers SS där han slutligen nådde graden av Untersturmführer.I dag är historien om RAF hårdpermanentad – inget sägs om det som egentligen hände: att ett gäng förvirrade ungdomar inte kunde uthärda att leva i ett samhälle där händer som doppats i barnablod höll i statens styrspakar.Som marxist kan jag bara känna fasa och sorg inför de metoder Andreas, Ulrike och Gudrun valde. Småmord och terror har aldrig befriat någon.Tvärtom.

Men jag känner också en vrede och ett äckel över att massmördarna skrivit den segrande berättelsen om det som hände.I jämförelse med alla deras brott väger dina fjäderlätt, Brigitte. Välkommen ut till friheten.

klar

Artikellänk är kopierad

Boris Benulic
NyheterÅsiktGo!ViralgranskarenMetrojobbMetro Mode

© Copyright 2019 Metro Media House AB. All information på metro.se skyddas av lagen om upphovsrätt. Ange källa Metro vid citering.

metro