ANNONS
ANNONS
Logo

VAD TYCKER DU?

Detta är en kolumn. Det är en åsikt, betraktelse eller kommentar skriven av en återkommande skribent som är anlitad av Metro. Metro är en partipolitiskt obunden tidning och har inga ledarskribenter.

Sommaren blev djup höst

Göran Greider · 3 Okt 2011
Uppdaterad 3 Okt 2011

klar

Artikellänk är kopierad

Plötsligt är det höst. För några dagar sedan stod man mitt i en sommardag, så varmt var det när vi strosade runt i svampskogen. Sedan är det måndag och man stirrar rakt ner i november fast det bara är början av oktober: grått och dystert och all växtlighet döende. De sista solrosorna ger upp. Världen ser ut som en sorgsen Göran Hägglunds ansikte. En mer än trehundra år gammal röst från Tibet når mig, ur den sjätte Dalai Lamas kärlekssånger. Han skriver: ”Frost på gräset - /den gulvita vinterstormens sändebud.” Och i en annan dikt:Vildgåsen längtade till sumpmarken,den ville stanna där ett tag. Men is låg på vattnets yta, han förtvivlade och gav sig av igen. Även i politikens och ekonomins värld är det plötsligt is på vattnet och de gulvita vinterstormarna väntar. Den så kallade Greklandskrisen fortsätter fastän det i första hand inte alls är en Greklandskris, utan en kris för den förbannade euron. I den svenska Riksdagen grubblar socialdemokraterna över sin skuggbudget. Juholt och Waidelich står där som hösttecken, vågar inte någonting av motstånd och skillnad gentemot sittande regering. Oppositionen är höstlig. Men inte flammande röd utan snarare multnande. De två herrarna i ledningen för (S) vill behålla RUT-avdraget, trots att det är som att hälla skattepengar ner i de rikaste tiondelarna av de svenska hushållen. Jag flyger in över sumpmarkerna men förtvivlar och ger mig av igen. För det finns skäl att vara pessimistisk, trots att det är en känsla som ingen egentligen vill höra talas om, varken politiker eller börsmäklare. Att emellanåt bejaka sin pessimism innebär emellertid att man kanske kan gå till botten med sina förhoppningar och sina önskedrömmar. Pessimismen är ett sätt att lära känna sig själv och sin egen tid. Diktaren Harry Martinson utbrast rentav en gång att det är vår plikt att känna skräck för framtiden. Kanske menade han med det ingenting annat än att vi måste lära oss att se de värsta konsekvenserna av det vi i blindo gör idag. Och den där sjätte Dalai lama uttryckte det ännu mer principiellt: ”Om du verkligen är omedveten om att levande varelser är förgängliga och underkastade döden, så, fastän du verkar lärd, är du i själva verket en dumbom.” Sommaren blev djup höst. Jag känner mig pessimistisk. Men det ska uttydas: jag lär känna mig själv och min tid.

Medicinska framsteg på Sahlgrenska kan ge totalförlamade möjlighet att röra sina ­händer igen. Min hund har öron­inflammation. ­Hennes olyckliga ögon!+

klar

Artikellänk är kopierad

Göran Greider
NyheterÅsiktGo!ViralgranskarenMetrojobbMetro Mode

© Copyright 2019 Metro Media House AB. All information på metro.se skyddas av lagen om upphovsrätt. Ange källa Metro vid citering.

metro