ANNONS
ANNONS
Logo

VAD TYCKER DU?

Detta är en kolumn. Det är en åsikt, betraktelse eller kommentar skriven av en återkommande skribent som är anlitad av Metro. Metro är en partipolitiskt obunden tidning och har inga ledarskribenter.

Sossarnas formsvacka är inget tillfälligt problem

Johan Norberg · 26 Jan 2011
Uppdaterad 11 Feb 2011

klar

Artikellänk är kopierad

Socialdemokraterna har ingen tillfällig formsvacka. Under de fyra senaste riksdagsvalen har partiet fått de tre sämsta resultaten sedan den allmänna rösträtten infördes. Det är inte en Sahlineffekt, problemet är mer fundamentalt.

När jag föddes hade S styrt landet i mer än 40 år. Genom att med säker hand leda landet genom depression och världskrig kom partiet att bli det automatiska valet för många. S dumpade tidigt sina ideologiska käpphästar för att i stället balansera olika intressen: ”Vad som framförallt måste prägla vår politik är fasthet, konsekvens och ansvarsvilja och ej falla till föga för ropet på mera radikalism”, som Per Albin Hansson uttryckte det.

Alla skulle känna sig hemma i arbetarpartiet, även tjänstemännen och landsbygdens folk. Partiet förändrade sig med samhället, integrerade nya folkrörelser och tog sig an nya områden, på senare år t ex feminism och miljöfrågor. Genom att alltid sitta vid makten blev de mest kompetenta och fick störst erfarenhet.

Maktinnehavet gjorde att alla falanger hölls på gott humör. Högern och vänstern inom partiet hade inte mycket gemensamt, men så länge de höll ihop fanns det positioner så det räckte till alla och en hel statsbudget att köpa nya vänner för. ”Varför röstar du S?” frågade jag en gång en rätt borgerlig konsult. ”För att det är de som bestämmer”, blev svaret.

Men det gamla tricket att locka nya grupper med skattemedel blev svårare i en tid av nedskärningar och när nya generationer tvärtom efterfrågade mer frihet och egna pengar. Motstridiga intressen som brukade bära upp rörelsen fick samtidigt egna partier. De gröna fick MP, de invandringskritiska fick SD och när Moderaterna förnyade sig blev de valet för en medelklass som vill ha en stor välfärdsstat men valfrihet och lägre skatter. Åt vilket håll S än går kommer de att blöda åt de andra hållen.

Oppositionsrollen luckrar upp S-alliansen än mer. Nu kan inte de olika falangerna längre tillfredsställas med maktpositioner. Det är därför den interna striden blir så bitter. De påminner om ett gammalt par som bara höll ihop för barnens skull och nu när barnen är utflugna inser att de inte har någonting gemensamt. ”Nu är vi på botten, men det kan fortsätta utför”, för att citera socialdemokraten Ilija Batljan.

+ Lustans Lakejers nya album Elixir.– Under alliansens första fyra år ökade antalet unga förtidspensionerade med 40 procent.

klar

Artikellänk är kopierad

Johan Norberg
NyheterÅsiktGo!ViralgranskarenMetrojobbMetro Mode

© Copyright 2019 Metro Media House AB. All information på metro.se skyddas av lagen om upphovsrätt. Ange källa Metro vid citering.

metro