ANNONS
ANNONS
Logo

VAD TYCKER DU?

Detta är en kolumn. Det är en åsikt, betraktelse eller kommentar skriven av en återkommande skribent som är anlitad av Metro. Metro är en partipolitiskt obunden tidning och har inga ledarskribenter.

Sveket mot Dawit

Lars Adaktusson · 26 Mar 2012
Uppdaterad 26 Mar 2012

klar

Artikellänk är kopierad

För några år veckor sedan skrev jag på den här platsen om vikten av fortsatta påtryckningar i fallet Dawit Isaak. Jag skrev om engagemangets och uppmärksamhetens betydelse i situationer av svår utsatthet och om den mediala tystnad som inträtt drygt tio år efter fängslandet av den svenske journalisten. 

Just tystnad och förtegenhet är vad diktaturen i Eritrea under lång tid eftersträvat. Att Dawit Isaak och hans medfångar ska glömmas bort, att deras dystra öde ska försvinna in i medieskugga och politisk handlingsförlamning är och förblir de styrandes högsta önskan. För regimen har Sveriges diskreta diplomati och hemligstämplar kommit att bli en betydande tillgång.

Mot den bakgrundenär det anmärkningsvärt att den svenska regeringen vägrar ändra strategi i fallet Dawit Isaak – att givna möjligheter till påtryckningar mot diktaturen rakt av refuseras med dunkla eller närmast ovidkommande resonemang.

I riksdagen behandlades för drygt en vecka sedan tre motioner med det handfasta förslaget att Sverige ska arbeta för ett stopp för den eritreanska regimens skatteindrivning bland landsmän som bor i utlandet. Både här och i andra länder vittnar exileritreaner om hur de två procent av bruttoinkomsten som de förväntas leverera till Eritreas beskickningar i själva verkat rör sig om en tvångsbeskattning. De som inte betalar riskerar repressalier; antingen mot sig själva eller mot närstående som finns kvar i hemlandet.

I en nyligen publicerad rapport kritiserar FN beskattningen eftersom den bidar till att stärka den eritreanska diktaturen – som i sin tur beväpnar terrorstämplade islamistgrupper på Afrikas horn. Skatten strider dessutom mot FN:s beslutade sanktioner och i en särskild resolution, från december förra året, uppmanas alla medlemsstater att verka för att skatteindrivningen stoppas.

Att en sådan åtgärd skulle få konsekvenser och i praktiken fungera som ett starkt påtryckningsmedel är enligt FN ställt utom allt tvivel. Tvåprocentsskatten utgör en av de främsta inkomstkällorna för den eritreanska regimen, totalt handlar det om hundratals miljoner dollar som varje år överförs direkt till diktaturen. 

Trots FN:s uppmaning att sätta stopp för tvångsskatten, trots den avskyvärda behandlingen av Dawit Isaak och behovet av effektiva påtryckningsmedel avslogs motionerna i riksdagen när det blev dags för omröstning. Samtliga regeringspartier röstade nej efter att ha inhämtat ”upplysningar från utrikesdepartementet”. 

Enligt dessa upplysningar är skatteindrivningen ”inte per definition olaglig” och om regimen i Eritrea hotar någon i Sverige ska detta ses som ett ”polisiärt ärende”. 

Så resonerar den diplomatiska formalismens företrädare, så uppträder principryttarna i Arvfurstens palats medan utsatthet och utpressning blivit vardag för tusentals exileritreaner. 

Det är ett svek; mot Dawit Isaak och mot alla hans plågade landsmän.

Påsken, helgen när mörkret vänds till ljus+

Påskägg, 18 kg lösgodis per person och år låter inte bra 

klar

Artikellänk är kopierad

Lars Adaktusson
NyheterÅsiktGo!ViralgranskarenMetrojobbMetro Mode

© Copyright 2019 Metro Media House AB. All information på metro.se skyddas av lagen om upphovsrätt. Ange källa Metro vid citering.

metro