ANNONS
ANNONS
Logo

VAD TYCKER DU?

Detta är en kolumn. Det är en åsikt, betraktelse eller kommentar skriven av en återkommande skribent som är anlitad av Metro. Metro är en partipolitiskt obunden tidning och har inga ledarskribenter.

Sverige behöver fler vinnarskallar

Claes Runheim · 30 Aug 2007
Uppdaterad 16 Feb 2011

klar

Artikellänk är kopierad

Jag undrar hur Herb Brooks och USA:s anonyma hockeylag i Lake Placid 1980 tänkte när de ställdes mot den ryska björnen. Helvetes jävlar, Sovjet med Tichonov i spetsen.

Helvetes jävlar vilket lag. Shit alltså, vi kan omöjligt vinna. Tror ni det var så de resonerade? Självklart inte. Hade de gjort det hade de aldrig stått med ett OS-guld runt halsen efter tidernas skräll i hockeyvärlden. Haglunds Elfsborg har mycket att lära av The Miracle On Ice. Ögonblicket då USA slog de oslagbara.

Jag var i Borås i veckan och bevakade Elfsborgs retur mot Valencia i Champions League-kvalet. Ett kval som har visat att Elfsborg, precis som många andra svenska lag, viker ned sig när det gäller. Jag vill absolut inte håna Haglunds Elfsborg, men däremot vill jag att stycket ovan ska fungera som en tankeställare.

Vad jag menar är att den mentala biten avgör allt i idrott. Har du fel fokus när du ska vara i fokus då hamnar du utanför fokus. Det har Elfsborg visat att de är bra på, tyvärr. Har du däremot rätt fokus i idrott kan du förflytta berg.

Egentligen är det väldigt enkelt. Känner du dig besegrad på förhand är chansen obefintlig. Just så har det varit för Elfsborg i kvalet mot Valencia. Fel mental inställning i första matchen innebar att spelarna kände sig underlägsna från start.

I stället för att våga stod de och var mäkta imponerade över motståndet. De trodde inte på sig själva, fegade och tog individuella och lagmässiga felbeslut från första sparken på Mestallastadion. Till returen i Borås var läget något annorlunda. Med tre bollar att ta igen från första matchen visste ju ”alla” att uppgiften var omöjlig. Det blev inget mirakel på Borås arena. I stället hör jag uttryck som hedersam förlust.

Stackars människor som tänker så. Med den typen av inställning blir det aldrig så bra som det skulle kunna bli. I idrott är inget omöjligt. I idrott är allt möjligt. Dessutom, i lagidrott är allt ännu mer möjligt. Tillsammans med andra är chansen ännu större att skapa mirakel.

Jag avslutar med ytterligare en tankeställare. Om Haglund ställde sig på startlinjen mot Tyson Gay är utgången allt annat än oviss. Gay skulle krossa. Han skulle förmodligen vara i mål innan Haglund ens hunnit resa sig ur blocken.

Om de däremot möttes i en stafett skulle utgången faktiskt kunna bli en annan. Tänk er USA:s stafettlag på 4x100 meter mot ett kombilag med Mjällby, Hysén, Nordahl och Haglund på andra sträckan mot Gay. Det låter givetvis som stor humor, men det intressanta är att Haglund just där skulle kunna besegra världens snabbaste man.

Gay skulle mycket väl kunna fumla bort pinnen och helt plötsligt har det omöjliga blivit högst möjligt. Alla kan göra bort sig. Även de som kvalitetsmässigt är ljusår bättre. Det är just det som Haglunds Elfsborg skulle ha tänkt på när de mötte Valencia i kvalet till Champions League.

+  Svensk löpning. Mustafa, Wissman, Kallur med flera.

– Marie Lehmann i Osaka. Missade att Sanna Kallur ville berätta om vad Perry gjorde vid sista häcken. Det blev kram, tack och grattis istället!

klar

Artikellänk är kopierad

Claes Runheim
NyheterÅsiktGo!ViralgranskarenMetrojobbMetro Mode

© Copyright 2019 Metro Media House AB. All information på metro.se skyddas av lagen om upphovsrätt. Ange källa Metro vid citering.

metro