ANNONS
ANNONS
Logo

VAD TYCKER DU?

Detta är en kolumn. Det är en åsikt, betraktelse eller kommentar skriven av en återkommande skribent som är anlitad av Metro. Metro är en partipolitiskt obunden tidning och har inga ledarskribenter.

Sveriges polis har förlorat sin oskuld

Stefan Wahlberg · 17 Nov 2006
Uppdaterad 16 Feb 2011

klar

Artikellänk är kopierad

I måndags avkunnade Svea hovrätt sin dom i ärendet om den 100-miljonerkronorstavla av Rembrandt som stals vid ett rån mot Nationalmuseum år 2000. De tre bovarna dömdes för grovt häleri men slipper straff. Orsaken är att de kunde gripas i en gillrad polisfälla som domstolen betraktar som en olaglig brottsprovokation.Och frågan uppkommer igen: Vilka rättsliga värden står över kampen om att till varje pris låsa in våra värsta gangstrar i Kumlabunkern?Inom det hemligaste av det hemliga hos polisen är man hårt ansatt av den frågan just nu. På de spanings- och underrättelserotlar där man driver verksamhet med infiltratörer, informatörer och så kallade källdrivare vill man gärna ha ett svar. Eftersom poliserna där ser allt djävulskap som deras ”objekt” ställer till med tycker de i princip att allting borde vara tillåtet för att effektuera drömmen om en knökfull Kumlabunker. Vi kan ju inte ha ligaledare, narkotikahajar och yrkesmördare springande fritt på våra gator!Svea hovrätt delar uppenbarligen inte deras uppfattning.Men i tider då både rättsväsendet och vi tidningsläsare har tagits på sängen av de rafflande historier som rullas upp om gillrade knarkfällor, hemliga polisagenter och höga polischefer som riskerar åtal bekräftas kriminalromantikernas blötaste dröm till och med offentligt i folkhemmet Sverige. I en inspektionsrapport från Rikspolisstyrelsen talas det om att svensk polis redan tillämpar ”särskilda spaningsmetoder, som användande av informatörer, provokativa åtgärder och återköp av vapen och narkotika”.Åtminstone det sistnämnda är högst tvivelaktiga metoder. Troligtvis också kriminellt. Och det är just det som är problemet – att ingen vet var gränserna går. Vad får polisen egentligen göra? Att provocera fram bevis är tillåtet, men att provocera fram brott är förbjudet. I praktiken är detta en balansakt på mycket slak lina, som hittills har inneburit att åtminstone en polis har trillat pladask och blivit avskedad. Med stor sannolikhet kommer han att ta med sig ett par av sina chefer i fallet.Idag är domare, åklagare och självaste justitiekanslern tuppröda i ansiktet över att ha förts bakom ljuset vid sådana här operationer. Poliserna, å sin sida, körde på med sitt High Chaparral tills både informatörer och polisagenter kastades ut i kylan då blåslampan plötsligt riktades mot de höga polischeferna.Så kan vi givetvis inte ha det. Acceptera att Sverige har förlorat sin polisiära oskuld och att det är hög tid att lagstifta mycket tydligt om vad det är som egentligen gäller. Tillåt brottsprovokation och sätt som krav att metoden redovisas öppet vid en rättegång.

klar

Artikellänk är kopierad

Stefan Wahlberg
NyheterÅsiktGo!ViralgranskarenMetrojobbMetro Mode

© Copyright 2019 Metro Media House AB. All information på metro.se skyddas av lagen om upphovsrätt. Ange källa Metro vid citering.

metro