ANNONS
ANNONS
Logo

VAD TYCKER DU?

Detta är en kolumn. Det är en åsikt, betraktelse eller kommentar skriven av en återkommande skribent som är anlitad av Metro. Metro är en partipolitiskt obunden tidning och har inga ledarskribenter.

Ulvaeus har rätt – Sverige borde välkomna invandrare så som Amerika gjorde

Johan Norberg · 29 Okt 2014
Uppdaterad 29 Okt 2014

klar

Artikellänk är kopierad

JOHAN NORBERG: När människor bryter upp från hembygden och trotsar Medelhavets faror för att söka en fristad i Sverige tänker jag ofta på en man och en kvinna som lämnade ett fattigt och förtryckt land. I bagaget har de ett par slitna barnskor som påminner dem om varför det var värt alla uppoffringar för att söka något bättre. Ett minne av dottern som hungern tagit från dem.

Det var Karl Oskar och Kristina i Vilhelm Mobergs utvandrarepos, det fattiga, småländska par som sökte sig till Amerika under andra halvan av 1800-talet. Fiktiva karaktärer, men ändå inte, för de symboliserar den femtedel av Sveriges befolkning som utvandrade. 

Därför blir jag förtjust när Björn Ulvaeus i Dagens Nyheter drar paralleller mellan dagens invandrare och Mobergs emigranter – vi borde välkomna dem som Amerika en gång välkomnade svenskar. I Expressen tycker Jens Liljestrand emellertid att Ulvaeus perspektiv är ”klyschigt, sentimentalt och historielöst”. Hans artilleri är tungt. Jag kommer att tänka på Mobergs ord: ”En svensk nedlägger energi endast när han skall hindra en annan svensk att uträtta någonting.”

Klyschigt, förresten? Finns det något mer klyschigt än en litteraturvetare som säger att det var en annan tid, och att det är historielöst att dra paralleller? Som om vi inte kunde lära oss om kärlek i Romeo och Julia, för den utspelar sig i renässansens Verona, dessutom ihopfabulerad av en engelsman som aldrig var där.  

Visst är det hittepå. Men som den peruanske författaren Mario Vargas Llosa konstaterar gör skönlitteraturen det möjligt att gå in i nya världar och leva andra liv, vilket utvecklar förståelse och empati. Liljestrand är en av Sveriges ledande Mobergforskare så man ska inte bara avfärda honom. Han har rätt i att Moberg inte skildrade det verkliga 1800-talets Amerika, utan en idealbild, delvis som inlägg i 1950-talets kalla krig mellan demokratins väst och kommunismens öst. Men även det passar in i Mobergs frihetliga åskådning, och underminerar inte bilden av migration som frihetsprojekt. 

Varför kan inte andra tider belysa och inspirera vår epok? Moberg själv skrev en historik över Sverige, där han låter Dackes kamp mot Gustav Vasa utgöra avstamp för hans egen strid mot monarki, förmynderi, censur, skatter och regleringar – ”ett i nutidsvärlden aktuellt uppror, en tidlös revolution”. Att Moberg gjorde våld på historien innebär förstås inte att vi ska göra det, men våldet sitter i betraktarens öga. Jag ser det mer som att han hade abstraktionsförmåga nog att identifiera eviga värden i olika epoker. Som Mobergs skrev: ”ett mord som begicks på 1300-talet betraktar jag alltjämt som ett mord. Juridiskt sett är det preskriberat sedan sexhundra år, men moraliskt kan det aldrig preskriberas.”

+ Världshungern minskar De senaste siffrorna från FN visar att antalet hungrande har minskat med 100 miljoner på tio år.

- Riksbankens nollränta ​ Riksbanken avskaffar räntan – som om vi inte redan hade tillräckligt stora bostadsbubblor och överdriven spekulation.

klar

Artikellänk är kopierad

Johan Norberg
NyheterÅsiktGo!ViralgranskarenMetrojobbMetro Mode

© Copyright 2019 Metro Media House AB. All information på metro.se skyddas av lagen om upphovsrätt. Ange källa Metro vid citering.

metro