ANNONS
ANNONS
Logo

VAD TYCKER DU?

Detta är en kolumn. Det är en åsikt, betraktelse eller kommentar skriven av en återkommande skribent som är anlitad av Metro. Metro är en partipolitiskt obunden tidning och har inga ledarskribenter.

Vad gör bratsen på Carnegie hela dagarna?

Marcus Dunberg · 12 Nov 2008
Uppdaterad 15 Feb 2011

klar

Artikellänk är kopierad

En gång i tiden, fram till 80-talet eller så, var ”jobba på bank” synonymt med att sitta bakom en kassa och räkna sedlar. Eller så var man ”kamrer” och bar dubbelknäppt kostym, doftade Paco Rabanne och åt lunch på Rotary. Det var den bilden jag växte upp med.Aldrig hade jag väl trott att många av mina gamla barndomsvänner i vuxen ålder skulle komma att jobba bank, men det är precis vad många gör. De dubbelknäppta kostymerna och Rotary-luncherna är däremot utbytta mot dyra armbandsur (Rolex eller Patek Philippe) och sena nätter kantade av Champagne-flaskor i samma storlek som en telefonkiosk.Den nya generationen bankmän fördrar dock den engelska termen: ”banking” och ibland med tillägget ”private banking” eller ”investment banking”. ”Corporate finance” är också populärt och lite finare har jag förstått eftersom det ofta innefattar större affärer och mer komplicerade strukturer.

Hur som helst är alltsammans tydligen att jobba på bank? Att vara anställd på Carnegie är exempelvis i vardagligt finansspråk att jobba på ”bank” eller hålla med ”banking”.Exakt vad titlarna ovan innefattar vet jag inte, men de är förenade med en ekonomisk ersättning som möjliggör att 25-åringar kan köpa semesterhus i Schweiziska alporter och täcka badrummen – alla fyra badrummen – i italiensk marmor. Nej, jag är inte avundsjuk. Det är bara märkligt när ens vänner, utan ironi, föreslår ett hotell som kostar 8.000 kronor per natt eller nonchalant tar en middagsnota för 30.000 kronor.

Hur hände detta? För fyra år sedan kunde de inte ens bjuda på en kopp kaffe? När personer under 30 skaffar sig en livsstil som deras högavlönade övre medelklassföräldrar aldrig har varit i närheten av ljuder åtminstone min varningsklocka.Det finns i min umgängeskrets personer som har jobbat på Carnegie och ja, jag upplever det nog som andan uppmuntrat till excesser, inte sällan på företagets, det vill säga aktieägarnas, bekostnad. Många har fredagarna varit då doften av gårdagens avslagna Champagne legat tät som Lützen-dimma över trading-golvet. Det är åtminstone vad jag inbillar mig.Men allt det där har du redan läst om. Vad många, inklusive jag själv, däremot inte förstått är Carnegies verksamhet – helt enkelt vad de gör på dagarna för att kunna betala ut 5 miljoner i årlig ersättning till 30-åringar (ett exempel hämtat rakt ur verkligheten).

För att hitta svaret mejlar jag en bakåtslickad vän med våta drömmar om Gordon Gekko: ”Förklara för mig i tre meningar vad Carnegies verksamhet går ut på?”

Efter fem minuter får jag tillbaka (och det här är helt sant): ”1. Investment Banking.2. Private Banking. 3. Asset Managenment".

Jag tror att det säger allt.+ ”George, being George”. Ny extremt underhållande biografi om den otygladepartyprissen och litteräre tungviktaren George Plimpton. – Latinamerikanska middagsvanor. Befinner mig i skrivande stund i Buenos Aires. Det här med att äta middag klockan 23 – vem kom på det och varför?

klar

Artikellänk är kopierad

Marcus Dunberg
NyheterÅsiktGo!ViralgranskarenMetrojobbMetro Mode

© Copyright 2019 Metro Media House AB. All information på metro.se skyddas av lagen om upphovsrätt. Ange källa Metro vid citering.

metro