ANNONS
Logo

VAD TYCKER DU?

ANNONS

Detta är en kolumn. Det är en åsikt, betraktelse eller kommentar skriven av en återkommande skribent som är anlitad av Metro. Metro är en partipolitiskt obunden tidning och har inga ledarskribenter.

Vänskap lika komplext som kärleksrelationer

Agnes Arpi · 18 Apr 2017
Uppdaterad 3 Maj 2017

Foto: Eugenio Marongiu/Alamy


Medan kärleksrelationer och sex är i fokus i kulturen får vänskapsrelationerna en undanskymd roll, menar Agnes Arpi.

klar

Artikellänk är kopierad

Vänner är ett ständigt tema genom livet. Från att barndomens första band utanför familjen knyts, via skoltidens mobbning, bästisar, utanförskap och intensiva gruppumgängen, vidare genom uppbrott och nya möjligheter, utbildning och arbetsplatser, till vuxenlivet. Vuxenlivet ja, där förändras allt. Vägen dit kantas av facit för olika sociala relationer. Viktigt med förskola, barnet måste få öva social förmåga och skaffa kompisar, sägs det. Alla får vara med och leka. Får alla inte vara med och leka? Skolkuratorn kanske måste gripa in, föräldramöte om stöket i klassen, följer rektorn antimobbningsplanen?

Men sedan är det stopp. Vi blir vuxna, och plötsligt handlar alla kulturella facit om kärlek och sex och familjebildning, trots att vänner fortsätter att spela en central roll. Inte minst bristen på dem och svårigheterna att skaffa nya, som många lever med.

Medan kärleksrelationer och sex är i fokus i kulturen får vänskapsrelationerna en undanskymd roll. Oftast blir de bara fond för den verkliga intrigen – ska kvinnan och mannen få varandra på slutet? Samtidigt tampas många med vänskapsrelationer och uppbrott som kan vara uppslitande, sårande och som sörjs länge. Lika intensivt som de brutna kärleksrelationerna, om inte mer. Vänskap förväntas ju bestå, det är den som ska finnas kvar genom hjärtesorg och svårigheter. Den som ska bära, bygga på ömsesidighet och frivillighet. Det är så berättelsen om vänskap ser ut. Men den berättelsen utelämnar mycket. ”Gör slut med energitjuven” brukar det stå, de gånger vänskapsproblem avhandlas. Sedan är det inte så mycket mer.

Jag tänker på alla som vittnar om hur de har drabbats av något svårt, som sjukdom, skilsmässa eller dödsfall, och hur vännerna gick upp i rök. De som får ”välmenande” kommentarer om sin vikt, gliringar om barnlöshet och singelliv, de som inte bjuds på festen. Det är inte heller som att avundsjuka, kontrollbehov och destruktiv gruppdynamik i ett trollslag försvinner för att människor växer upp. Och det är inte förbehållet kärleksrelationerna. Vi dumpar och vi dumpas. Vi undrar, bär på tvivel, är rädda för konflikt och tar konflikt. Åratal av vänskap tar slut. Rinner ut i sanden eller får en tydlig slutpunkt.

Vänskaper är helt enkelt komplexa relationer, de också. Det finns bara så fruktansvärt lite att spegla sig i, när de förväntas flyta smidigt bredvid kärlekstrasslet. Men frågorna är desamma: Vad kan man förvänta sig? När är relationen destruktiv? Hur sätter man gränser? Hur mycket frihet har man? Borde man ta en paus? Hur gör man slut? Vad är man skyldig varandra?En vänskap har sällan kärleksrelationens ramar. Vi blir inte ihop officiellt. Vi gör därför heller inte slut. Orden, språket, saknas. Formerna är fria.

Kanske är det just det som gör vänskapen så befriande, och ibland även så svår.

+ Sex and the city. Så mycket skit den serien fick. Visst har den åldrats, men som en berättelse om vänskapsrelationer mellan människor över 30 håller den än. – Djurparker. Så deppiga. Djur som tigrar, elefanter och apor gör sig generellt bättre på andra ställen än i mellanstora svenska städer. Minigrisar kan vara okej, om de har det bra.

Agnes Arpi

klar

Artikellänk är kopierad

Agnes Arpi
Agnes Arpi
NyheterÅsiktGo!ViralgranskarenMetrojobbMetro Mode

© Copyright 2019 Metro Media House AB. Publisher och ansvarig utgivare Thomas Eriksson. All information på metro.se skyddas av lagen om upphovsrätt. Ange källa Metro vid citering.

metro