ANNONS
ANNONS
Logo

VAD TYCKER DU?

Detta är en kolumn. Det är en åsikt, betraktelse eller kommentar skriven av en återkommande skribent som är anlitad av Metro. Metro är en partipolitiskt obunden tidning och har inga ledarskribenter.

Varför är vi rädda för att göra ingenting

Ann Söderlund · 11 Jul 2007
Uppdaterad 16 Feb 2011

klar

Artikellänk är kopierad

Det regnar på solsäkra Gotland. Jag och ungarna  och mannen kuskar ön runt för att hålla oss varma. Vi köper skit på loppisar, rider på trötta hästar, köper kryddor ”Nu fem påsar för hundra kronor” på Krysmyntagården,  vi fryser halvt ihjäl när vi (med ettåringen i vagn) går runt i Lummelundagrottan. I Kneippbyn där barnen får hälsa på i ”Pippis hus” går halva semesterkassan. Den enda som skrattar är herr BNP. Han älskar dåligt väder. För det är då som vi barnfamiljer förvandlas till de perfekta turisterna.

För när vi inte kan ägna dagarna åt att pilla bort sanden mellan tårna på stranden så konsumerar vi i stället. Annars tycker barnen att det är så ”tråkigt”. Vad som än händer så får vi inte längre ha tråkigt när vi är lediga. Att sola och bada är tydligen ute. De nya, trendiga semestrarna ska gå i äventyrets tecken. Små grodorna och en stilla vandring på kalfjället är plötsligt utbytt mot Zipline och forsränning.

I morgontidningen läser jag om det coola sättet att ta sig ner för fjället – i en zorbboll. Man rullar helt enkelt nedför berget inuti en manetliknande badboll och kommer ner 150 spänn fattigare – och jävligt snurrig i huvet. Samma sak när vi var i Mexiko i vintras. Mitt ute in the middle of nowhere, en skylt som lockade med ”äventyr”. Vi var i parker stora som hela Stockholm och ”upplevde” hela dagarna. Och så smidigt sedan. Betala en klumpsumma i kassan och så är allt gratis när du kommer in. Sätt dig på en sköldpadda, snorkla med clownfiskar … Det hela stavas upplevelseindustri och är utvecklat för den moderna och tidspressade individen. Mamman och pappan i karriären som har pengar och en massa ungar – men ingen tid att planera ledigheten på. Mamman och pappan som under några futtiga semesterveckor ska dämpa skuldkänslorna genom att låta hela familjen ”uppleva” allt som vår värld har att erbjuda.

Minns nostalgiskt barndomens somrar. Långa sommarlov där nästan ingenting alls hände. En åktur i höskrindan var minst lika spännande som fritt fall. Jordgubbslandet en smaksensation. En sagobok i mormors knä, höjden av lycka! För vad händer egentligen i långa loppet med våra redan stressade barn om dom ska ”prestera” och ”uppleva” och ”lära sig saker” även på sommarlovet? Varifrån ska de hämta kraft under vinterhalvårets mörka skugga? Och kan någon säga varför alla människor plötsligt är så rädda för att göra ingenting.

+ Glada människor som är sig själva. Som Nic (från Nic and The Family) i SVT:s sommarprogram. Äntligen någon som har fattat att man varken behöver prata bebisspråk eller vara överpedagogisk när man pratar med barn.

Kulturtanter. Jo, jag iakttar dessa damer i sina ekologiska linneklänningar uppe på vårt lokala bageri varje dag. Kulturtanterna som älskar att ”konsumera” och ”titta” och ”tycka”, som delar in saker i ”fin”- och ”fulkultur”, men inte gör ett skit själva.

klar

Artikellänk är kopierad

Ann Söderlund
NyheterÅsiktGo!ViralgranskarenMetrojobbMetro Mode

© Copyright 2019 Metro Media House AB. All information på metro.se skyddas av lagen om upphovsrätt. Ange källa Metro vid citering.

metro