ANNONS
ANNONS
Logo

VAD TYCKER DU?

Detta är en kolumn. Det är en åsikt, betraktelse eller kommentar skriven av en återkommande skribent som är anlitad av Metro. Metro är en partipolitiskt obunden tidning och har inga ledarskribenter.

"Vi förstör vår livsväv"

metro · 20 Aug 2007
Uppdaterad 16 Feb 2011

klar

Artikellänk är kopierad

GÖRN GREIDER Vi kopplar ur elstängslet och stiger in i hagen – och då kommer de, fjällkorna. De kommer springande som glada hundar och jag blir själv glad. Tydligen kan de vara rätt tuffa. En kossa med en kalv kan om det vill sig jaga bort en björn. Sedan tittar jag ner i marken bland urgamla stenrösen och ser spåren av den lilla åkerplätten: Här odlade skogsfinnar en gång sin manshöga finnråg. Hit kom de från andra sidan Bottenhavet och slog sig ner på de öde vidderna för att svedja och odla i askan. Vilken sällsam ensamhet kring dem!Vänder mig om och ser sjön Hån blänka där nere, och bortom den bergsryggarna som i det rätta ljuset lägger sina blånande linjer över landskapet. På Kullerberget, i fjärran, satt Dan Andersson en vårdag 1918 och blickade ut över – ja, över oss, om jag får drömma, där vi går snart hundra år senare i ödemarkstystnaden.Jag befinner mig i Säfsnäs församling, i Ludvika kommun, uppe på nästan fyrahundra meter, i en liten by, för att inviga ett naturreservat. En kvinna har just kulat – ropsjungit ut över sluttningarna och inför de 125 personer som letat sig hit en höstlig lördagsförmiddag. Bakom oss samlar en vallhund ihop en fårskock. Reservatet är inte ett exempel på orörd natur, för här har människor verkat: slagit med lie, låtit djur gå, svedjat innan det förbjöds och bolagen i stället började suga ut dem som kolare ute i skogarna. Ja, jag blir glad varje gång ett naturreservat invigs som ekar av mänsklig närvaro. Så rör vi oss bort från artonhundratalets natursyn, som innebar att ena halvan – den långt större – av naturen utnyttjas maximalt och en liten del vildmark sparas för att beskådas som ett föremål utanför oss själva. Det var natursynen under den era då turistföreningar startades och nationalparker inrättades.  Men människan finns på den här planeten. Hon är sammanvävd med träd, örter, djur, mineraler. Och även om vi i dag inte kan avgöra på vilket sätt vi egentligen är en del av biosfärens livsväv – vi förstör den ju! – är det så vi måste tänka: Vi måste odla och finnas här på ett hållbart sätt och naturen inte vara något vi beskådar bakom stängsel.Om sådant pratar jag i vinden uppe på höjden, på en plats som för tio år sedan var på god väg att bli ett sommarstugeområde. Det klarade sig, tack vare några entusiaster som höll djur och slog med sina liar. Sedan hörs kulningen igen. Sångerskan har ställt sig på några stenar flera hundra meter bort: Människa som låter som natur. 

+ Pärlbandet av radions ”Sommar”-pratare och alla gånger man fått höra Lundells ”Öppna landskap” och Louis Armstrongs ”What a wonderful world”.

klar

Artikellänk är kopierad

metro
NyheterÅsiktGo!ViralgranskarenMetrojobbMetro Mode

© Copyright 2019 Metro Media House AB. All information på metro.se skyddas av lagen om upphovsrätt. Ange källa Metro vid citering.

metro