ANNONS
ANNONS
Logo

VAD TYCKER DU?

Detta är en kolumn. Det är en åsikt, betraktelse eller kommentar skriven av en återkommande skribent som är anlitad av Metro. Metro är en partipolitiskt obunden tidning och har inga ledarskribenter.

"Vi längtar efter att straffa minderåriga hårdare än hårdast"

Camilla Bergman · 21 Maj 2008
Uppdaterad 15 Feb 2011

klar

Artikellänk är kopierad

Vi lever i ett samhälle där barn ska få vara barn länge. Barndomen ska vara som ett långt sommarlov med glass och sol och glada minnen. I denna iver är det svårt att neka barnen någonting, för de blir ju så lyckliga och vi har ju den ekonomiska möjligheten. Barnen har sin egen TV-kanal med tecknad film hela dagarna och överallt i stan ploppar lekland upp som svampar ur jorden, paradis för småungar som älskar att hoppa i hoppborgar och rulla runt i bollhav. Det finns en hel värld anpassad för barnens välbefinnande och lycka i vårt samhälle.Samtidigt blir konsekvenserna av barns agerande allt hårdare, för parallellt med värnandet av våra ungars rättigheter att få vara barn ökar också våra krav på dem i det tysta. Mopedkillarna i Rödeby får nästan skylla sig själva. De unga gärningsmännen som dödade Riccardo likaså. I enlighet med den rådande trenden kan man konstatera att de 10-åriga pojkarna som mördade en liten 2-åring i Storbritannien i början av 90-talet behandlades helt korrekt. Burades in bara. Pang bakom lås och bom. En brottsling är en brottsling och ska dömas därefter. Oavsett ålder.Länge trodde man att barn var miniatyrvuxna och det enda som egentligen skilde dem från den vuxna generationen var just deras längd. Man behandlade dem som vuxna, klädde dem som vuxna etc. Idag vet vi bättre och just därför är det sorgligt att se hur samhället tar ett gigantiskt evolutionskliv bakåt i tiden då vi längtar efter att straffa minderåriga hårdare än hårdast.Men vad hände med oss som skulle ha det övergripande ansvaret för ungdomsbrottslingarna? Vi som skulle sätta gränser, ha koll på vad kidsen hade för sig på lördagskvällarna? Det verkar som om den infantila generationen retirerat från föräldraskapet någonstans i den begynnande tonåren. Alla vi som inte ville bli vuxna och som envist klänger oss kvar vid barhoppning, tv-spel. Vi, som våra barn till trots inte vill göra avkall på något i vårt tidigare barnlösa liv i vår egen ”jag vägrar bli vuxen”-mentalitet, kastar ut våra ungar utan fallskärm i en alltför vuxen värld för tidigt. För de har ju så kul när de hänger ute på stan mitt i natten. Och det är ju så trevligt att själv sitta hemma och dricka vin. Säkert är det andra vuxna ute som har lite koll. Eller?Någonstans där tar sommarlovet och barndomen hastigt slut för många ungar. På gatan, med en kniv mot strupen för en sketen mobiltelefon. Eller våldtagen på fyllan i en av stadens parker, trots att mobiltelefonen – föräldrarnas kontrollinstans – ligger i handväskan bredvid. Och samtidigt, framför tv:n i en annan del av stan tycker vi att 3 års sluten ungdomsvård för dödsmisshandel är ett messtraff. De är ju ändå dryga 15 år…+ Vårrullen! Kreativa ungas chans att få visa vad de går för nedläggning av fritidsgårdar och andra ”hang-outs” med närvarande vuxna för vilsna tonåringar.

klar

Artikellänk är kopierad

Camilla Bergman
NyheterÅsiktGo!ViralgranskarenMetrojobbMetro Mode

© Copyright 2019 Metro Media House AB. All information på metro.se skyddas av lagen om upphovsrätt. Ange källa Metro vid citering.

metro