ANNONS
ANNONS
Logo

VAD TYCKER DU?

Detta är en kolumn. Det är en åsikt, betraktelse eller kommentar skriven av en återkommande skribent som är anlitad av Metro. Metro är en partipolitiskt obunden tidning och har inga ledarskribenter.

Vi måste vilja se Rosengård

Alexandra Pascalidou · 23 Apr 2007
Uppdaterad 16 Feb 2011

klar

Artikellänk är kopierad

Historien upprepar sig. Krigsrubrikerna i pressen tar mig tillbaka till 80- och 90-talet: ”Här brinner drömmarna”, ”Bakslag i Rosengård”. I 20 år har jag rapporterat om Rinkeby och Rosengård, om mångkulturens och miljonprogrammets myspys och misslyckanden. Men allt är sig likt. Jag kan i princip damma av och återanvända mina gamla krönikor, böcker och tv-program. Lika aktuella nu som då. Lika sorgligt nu som då. Jag häpnar över mediernas historielöshet.

I en tidning läser jag att ”ungdomarna inte har någon att se upp till”. Men där har de fel. Det är tidningarna som inte ser upp till Rosengårdskids som gör stordåd. Om de inte heter Zlatan, vill säga. Men i stället för att klaga på kollegerna vill jag passa på att hylla en av många framgångsrika familjer i Rosengård.Min kompis Litsa flyttade från Grekland till Rosen-gård när hon var tre år. I sommar fyller hon 40 och bor fortfarande kvar i sin barndoms bygd. Hon trivs trots att hennes förort har förändrats.

Litsas kusiner, de berömda brottartvillingarna Isaak och Panos Theodoridis, som jag minns som riktiga busfrön i tonåren, har under åren samlat på sig så många medaljer att meritlistan skulle kunna fylla hela Metro. De har tävlat för både svenska och grekiska landslaget i OS och VM. De är förortens hjältar som alltid funnits där. För ett tiotal år sedan startade tvillingarna projektet ”Hellre brottare än brottsling”. Det kostade kommunen 150 000 kronor, och för pengarna sanerade ungdomarna gårdar och betalade medlems- och tävlingsavgifter.

I dag tränar tvillingarna hundratals Rosengårds-ungar i Malmö Tigers, en av landets bästa brottningsklubbar. Panos säger stolt: ”Många av de här ungdomarna har haft det tufft och trassligt. Brottningen ger dem vingar. Jag har en riktig betongkille med irakiska rötter som knappt kan svenska, men idrotten har öppnat alla dörrar för honom. Han har fått träffa svenskar när han rest landet runt. Han har tävlat i Holland, Frankrike, Tyskland. Honom har jag tränat sedan han var sju år. En annan kosovoalbansk kille är både svensk och nordisk mästare. Vi har många talanger och de är fantastiska förebilder för ungarna här ute. De får respekt och förtroende. Det förtroende som poliser och politiker förlorat.” Panos har bott i Rosengård i 25 år. ”Det går inte att jämföra då och nu. Då var det 20 nationaliteter, nu är det 125. När jag växte upp fanns det aktiviteter överallt. Nu har politikerna stängt fritidsgårdarna och det finns ingenting att göra. Ungarna ränner bara runt. Öppna fritidsgårdar och ge oss en sporthall så får förorten en framtid.”För er som tänker att Rosengårds barn bara är bra på att boxas och brottas kan jag också berätta om Litsas bror Lakis, som startade ett framgångsrikt filmproduktionsbolag, Scanvision Filmproduktion. Han är bara ett av många exempel. Det handlar bara om att vilja se dem. Innan det börjar brinna. 

+ Per-Markku Ristilammis bok ”Rosengård och den svarta poesin” från 1994.

– Mediernas selektiva seende som blundar bort det goda.

klar

Artikellänk är kopierad

Alexandra Pascalidou
NyheterÅsiktGo!ViralgranskarenMetrojobbMetro Mode

© Copyright 2019 Metro Media House AB. All information på metro.se skyddas av lagen om upphovsrätt. Ange källa Metro vid citering.

metro