ANNONS
ANNONS
Logo

VAD TYCKER DU?

Detta är en kolumn. Det är en åsikt, betraktelse eller kommentar skriven av en återkommande skribent som är anlitad av Metro. Metro är en partipolitiskt obunden tidning och har inga ledarskribenter.

Vi orkar inte hålla barnen från tv-spelet

Ann Söderlund · 5 Sep 2007
Uppdaterad 16 Feb 2011

klar

Artikellänk är kopierad

Hittar ett gammalt urklipp från 1999: ”Playstation gör barn feta.” Brittiska forskare konstaterade redan då att ungarna tillbringade alldeles för mycket tid framför tv:n eller med dataspel. Well, snart har det gått en tioårsperiod och spelmarknaden fortsätter växa. Den beräknas vara dubbelt så stor som filmindustrin 2011.

Barn som förr lirade fotboll eller lekte ryska posten tillbringar i dag timmarna efter dagis och skola med våldsförhärligande spel som ”Ratchet & Clank” och ”Grand theft auto”. Man snor bilar och skjuter folk. Det gäller att nagla fast barnen vid tv med spänning och spektakulärt våld. Vi har precis sagt upp Disney Channel. Den gulliga kanalen var inte så himla gullig. Det mesta verkar gå ut på att visa skrikiga färgblobbar med deg som splaschar helt hysteriskt och blir monster med växande jättetänder. Efter tre sådana serier i rad var treåringen frustrerad och besatt. Femåringen fick mardrömmar. Men det var egentligen inte det jag skulle skriva om, utan om hur vi i ”generation curling” verkar hantera allt från speltokiga ungar och ungar som vill ha chips till middag: Vi resignerar.Står som fallna från skyarna. Jag ser det varje dag. Päron som gett upp inför speltjatet ”Egentligen ska de bara få spela en timme om dagen, men nu när vi renoverar huset så är det okej om de spelar hela helgerna. ”En kompis vågar knappt gå och hämta på dagis för att fyraåringen spärrar upp ögonen som en drogad och tjuter om att få spela ”Lilla kycklingen” fram till läggdags. Jag vet, man kan ju garva när man hör det, men mamman håller på att bryta ihop.

Och på min bokrelease förra veckan sa min redaktör (mamma till två snart tonåriga barn), ”Kan inte du och Nanok skriva en bok om hur man ”hanterar det här med spelandet”. Vi har spelförbud, men det första de gör på morgnarna är att logga in på ”World of warcraft.”Jag sa som det var att vi bygger kojor och leker rövare, badar badkar, målar tavlor, dansar, hoppar på studsmatta, läser böcker … Visst, de tjuter som brunstiga katter varje onsdag och lördag när speltimmen (med pappa Nanoks dedikerade support) är över, men vi är obevekliga som ”Terminator”.Nä, vet ni vad jag tror. Att den spelfrustration som så många föräldrar ojar sig över handlar om att de skäms för vad de egentligen tycker. Nämligen att Gameboy är världens bästa (och billigaste) barnvakt och att det är rackarns bekvämt att sitta i bersån och ta ett glas vin till. Eller kakla om badrummet. Eller ligga i soffan och läsa gårdagens blad utan att någon pockar på uppmärksamheten. Nä, det handlar inte om att våra barn har blivit förslöade som studier gärna vill göra gällande, det är vi vuxna som har blivit ena jävla soffpotatisar.

+ Facebook. Känns som att vara tillbaka på högstadiet.

– Brazil Jack. Det är stort för en treåring att gå på cirkus. Brazil Jack förstörde nästan upplevelsen med sina Gestapometoder. När barnen skulle ponnyrida i pausen hann tre personer, inklusive ägarinnan, komma fram och gorma ”MONEY” medan jag letade småpengar.

klar

Artikellänk är kopierad

Ann Söderlund
NyheterÅsiktGo!ViralgranskarenMetrojobbMetro Mode

© Copyright 2019 Metro Media House AB. All information på metro.se skyddas av lagen om upphovsrätt. Ange källa Metro vid citering.

metro