ANNONS
ANNONS
Logo

VAD TYCKER DU?

Detta är en kolumn. Det är en åsikt, betraktelse eller kommentar skriven av en återkommande skribent som är anlitad av Metro. Metro är en partipolitiskt obunden tidning och har inga ledarskribenter.

Vi ser rum för rum – inte den lutande byggnaden

Göran Greider · 7 Jan 2013
Uppdaterad 7 Jan 2013
Vi ser rum för rum – inte den lutande byggnaden

Vi ser rum för rum – inte den lutande byggnaden


klar

Artikellänk är kopierad

2013 rullar in över världen och det är dags för nya föresatser och nya insikter. En uppmaning jag vill rikta till mig själv, till landets medborgare och inte minst till den mediala världen är följande: Se sammanhangen! 

Det är dags att vi försöker anstränga oss att se att saker och ting faktiskt hänger ihop och när vi gör det slipper vi den fragmenterade och oftast kortvariga vrede över sakernas tillstånd som kan sluta i uppgivenhet eller, i värsta fall, det missnöje som griper efter järnrör. 

Jag menar så här: Dag ett får vi höra att det städas allt sämre på toaletterna på de svenska sjukhusen. 

Dag två rapporteras det i media om för stora barngrupper i barnomsorgen som ökar risken för olyckor. 

Dag tre konstateras det att apoteksavregleringen lett till sämre kundservice, i synnerhet för dem med kroniska sjukdomar. 

Dag fyra larmas det om en underbemannad äldreomsorg som tvingar anhöriga att ta hand om sina närmaste i hemmet. 

Dag fem kartläggs överbeläggningen på sjukhusen som kan leda till att patienter får fel eller alltför sen vård. 

Dag sex ställer SJ in hundratals avgångar för att inte riskera plötsliga tågstopp under jul- och nyårshelgerna. 

Dag sju inflyter rapporter om sjunkande resultat för svenska skolelever. Och så vidare.

Vi blir upprörda en dag i taget, ja ofta en timme i taget, och över en sak i taget. Vi blir sakfrågornas fångar. Men de flesta av de saker jag räknade upp har ungefär samma orsaker: såväl smutsiga toaletter som för stora barngrupper och dålig äldreomsorg är bilder av skattesänkningar. När medierna rapporterar om dessa eländen sätts de emellertid sällan i samband med framförallt den enorma urlakning av skatterna som ägt rum under lång tid och de konsekvenser det fått. Det är som om både allmänheten och journalisterna tappat förmågan att utskilja de mest basala orsakssammanhang.

De skattesänkningar, privatiseringar och avregleringar som genomförts i årtionden tycks ha gjort det svårare att lyfta blicken över enskildheter och se sammanhangen – tänkandet blir lika fragmenterat som marknaden själv och skulden hamnar på den som är närmast i ansvarskedjan, en dålig rektor, en usel sjukhusledning. 

Men den neoliberala revolution som svept över landet har ruckat på själva de civilisatoriska grundstenarna. Hela byggnaden lutar – men vi undersöker byggnaden rum för rum och ser det inte. Det är som om våra blickar är privatiserade och avreglerade.

Från och med nu är det hög tid att se sammanhangen. Vi måste helt enkelt börja förstå att det bakom den långa raden av missförhållanden finns en sammanhängande ideologi.

Äntligen vaknar centerpartiets gräsrötter och vägrar gå med på ledningens högervridning. Annie Lööf sitter inte säkert.+

 Amerikanska lärare har, efter den fruktansvärda skolmassakern i Newtown, börjat lära sig skjuta.

klar

Artikellänk är kopierad

Göran Greider
NyheterÅsiktGo!ViralgranskarenMetrojobbMetro Mode

© Copyright 2019 Metro Media House AB. All information på metro.se skyddas av lagen om upphovsrätt. Ange källa Metro vid citering.

metro