ANNONS
ANNONS
Logo

VAD TYCKER DU?

Detta är en kolumn. Det är en åsikt, betraktelse eller kommentar skriven av en återkommande skribent som är anlitad av Metro. Metro är en partipolitiskt obunden tidning och har inga ledarskribenter.

Vill vi verkligen göra audition på Youtube?

Nabila Abdul Fattah · 3 Nov 2009
Uppdaterad 14 Feb 2011

klar

Artikellänk är kopierad

Jag och min kollega Erik befann oss förra veckan på ett frukostmöte om Y-generationen. Alltså alla som är födda -78 till -92.  En man i 40-årsåldern höll i en föreläsning och han kunde Y-generationen även fast han inte var inkluderad i den.Han förklarade begreppet som att det var för att vi alltid ställde frågan "varför?". Vi var den ifrågasättande generationen.En Y-generationist, alltså jag, var alltid på språng med en take-awaylatte i handen och karriärsluffare. Vilket menas att vi är rädda för en fast tjänst och speciellt för en chefsposition, just för att vi värderar vår frihet allra högst.Det var självklart att jag reagerade på hela den beskrivningen, eftersom han undvek att prata om hur heterogent den generationen är med tanke på klass, samhällsstrukturer, genus och hur arbetsmarkanden faktiskt ser ut. Att vissa i den såkallade Y-genrationen väldigt ofta bara får tillgång till timtjänster, vikariat och projektanställningar vilket kan göra att man har den inställningen när det kommer till alla jobb. Det kan bli som en ond cirkel.Men det var ändå inte det jag hakade upp mig på mest. Det som störde mig mest var hur mannen beskrev hur vi ville söka jobb. Att vi tyckte att en idol-audition var bättre än en välstrukturerad CV. Att ett Youtubeklipp som folk skulle kunna rösta på skulle vara bättre ifall man ville locka oss än en vanlig jobbintervju.Men är det verkligen så? Är det så att vi Y-generationsmänniskor har ett behov av att exploateras. Läggs du inte upp på ett fat inför alla människors ögon och åsikter så finns du inte helt enkelt. Då kan du aldrig bli älskad, respekterad och inte heller få ett jobb.2005 skrev jag min examensuppsats om dokusåpors inverkan på ungdomar och redan då kunde jag märka att ungdomarna såg det mer som ett sätt att bete sig än bara nöjestv. Exploateringsbehovet blev normen.Idag känns det som att ungdomar har ett outtalat krav på sig. Ifall man inte syns så finns man inte. Vi ska vilja ha sex på bästa sändingstid, ansöka om jobb i idol-auditionliknande former och Youtube, vara odrägliga men samtidigt storbystade och vältränade. Vara utbildade men samtidigt lite smått blåsta. Vara helt respektlösa gentemot vår egen integritet bara för att kunna få respekt ifrån andra.Det tankesättet oroar mig. För att nu verkar det som att vi är den genrationen med minst självrespekt. Och en person utan självrespekt kan göra för många dumma saker för att tillfredsställa andra människor.+ Our songs for tomorrow-konserten på Palladium på torsdag– Mörker, regn, vind. Ge mig värme nu!

klar

Artikellänk är kopierad

Nabila Abdul Fattah
NyheterÅsiktGo!ViralgranskarenMetrojobbMetro Mode

© Copyright 2019 Metro Media House AB. All information på metro.se skyddas av lagen om upphovsrätt. Ange källa Metro vid citering.

metro