ANNONS
ANNONS
Logo

FÖRKLARAR FÖRÄNDRINGEN

100-åring utan ambitioner

Björn af Kleen · 16 Jun 2011
Uppdaterad 16 Jun 2011

Foto: Klara Leo


klar

Artikellänk är kopierad

Hotel Diplomat på Strandvägen serverar mat som kunde vara lagad av hemkunskapselever, skriver Björn af Kleen.
Hotel Diplomat på Strandvägen serverar mat som kunde vara lagad av hemkunskapselever, skriver Björn af Kleen.Foto: Diplomat

Strandvägen har alltid varit en smula bedräglig. ”Millionärsbarackerna” kallade Hjalmar Söderberg de pampiga husen på Stockholms fina gata, senare brännmärkt som ”tjuvarnas marknad” i en roman av Jan Guillou. I boken ”Strandvägen” skriver Carl Olov Sommar att gatan kring sekelskiftet inte var särskilt representativ för den gamla samhälleliga eliten: uppåtsträvande grosshandlare, direktörer och bankchefer som ville manifestera sin rikedom flyttade in på Strandvägen och "de hade gott om pengar, men ingen särskilt medveten estetisk målsättning. Kvantitet fick ersätta kvalitet och hade man ingen egen stil fick man låna – precis som då man skulle finansiera en investering", skriver Sommar lite syrligt i "Strandvägen". Denna beskrivning är fortfarande giltig för delar av Hotel Diplomat, miljonärsbaracken med populär trottoarservering på Strandvägen 7C. Hotellet firar 100 år i år. Men läser man det finstilta inser man att det är fastigheten som fyller jämt. Hotel Diplomat öppnade först på1960-talet. Före det fungerade kåken som representationsvåningar för diplomater. En typisk Strandvägenhistoria. Denna underbart varma försommarfredag visar sig också maten vara ett bedrägeri. Till tonerna av bland annat MC Hammer – ”U can’t touch this” –  intar vi en middag som kunde vara lagad av hemkunskapselever, så illa är det faktiskt bitvis. En sillbräda för 129 kronor får godkänt: två–tre färskpotatisar och tre sorters standardsill med en kant västerbotten är ju också svårt att misslyckas med. Sedan går det brant utför: min alldeles för dyra flankstek för 305 kronor är lika svårtuggad som godisråttor på Seven-Eleven, en ringlande köttorm badande i brun köttsaft och sprucken chilibearnais. Mitt sällskaps oxfilé för 315 kronor är inte lika seg, men vem vill ha groddar som fredagsfestligt köttillbehör och varför smakar gratineringen på potatisarna som mikrad hushållsost från Lidl? Nej, det är ingen bra kväll på Strandvägen 7C. Glas far i golvet, gäster skruvar på sig i väntan på sina cocktails, hovmästaren har panik i blicken. Disträ service kan man acceptera under fullsatta fredagar. Men maten måste hanteras med mer kärlek i den här prisklassen. Någon vänlig släkting borde sätta sig ner med 100-åringen och diskutera en indiansommar på ett äldreboende i Saltsjöbaden.

klar

Artikellänk är kopierad

Björn af Kleen
NyheterÅsiktGo!ViralgranskarenMetrojobbMetro Mode

© Copyright 2019 Metro Media House AB. All information på metro.se skyddas av lagen om upphovsrätt. Ange källa Metro vid citering.

metro