ANNONS
Logo

FÖRKLARAR FÖRÄNDRINGEN

ANNONS

75 år sedan danska judar räddades till Sverige – Anna: Så tacksam”

Fredrik Samuelson · 13 Okt 2018
Uppdaterad 15 Okt 2018
På bild: Anna Grüner, 91, till vänster, och dansk-judiska flyktingar vid ankomsten till Sverige i oktober 1943.

På bild: Anna Grüner, 91, till vänster, och dansk-judiska flyktingar vid ankomsten till Sverige i oktober 1943. Foto: Privat/ Wikimedia commons


I veckan var det 75 år sedan drygt 7 000 danska judar räddades över sundet till Sverige. Anna Grüner, 91, i Malmö minns flykten som det vore i går.

klar

Artikellänk är kopierad

Köpenhamn den 9 april 1940. Anna Grüner, som ska fylla 13, vaknar av höga ljud och tittar ut genom fönstret. 

– Hela himlen var full av tyska flygmaskiner. De kastade ner lappar där det stod att om inte den danska regeringen ville samarbeta så skulle de fälla bomber över hela Köpenhamn. Jag var livrädd, säger Anna Grüner när hon minns tillbaka.

När Tyskland ockuperar Danmark väljer den danska regeringen att samarbeta och danska myndigheter kan fortsätta styra landet. Judarna lämnas till en början i fred.

– Så småningom vande vi oss vid att tyskarna gick på gatorna. Danskarna sa att vi var danska medborgare och inte skulle röras, säger Anna.

Annas pappa är skräddare men har svårt att få tag i tyger och blir sjuk så hon tvingas sluta skolan för att börja jobba och hjälpa till ekonomiskt. I augusti 1943 ökar danskarnas motstånd mot tyskarna. När danska regeringen vägrar att gå med allt hårdare krav och avbryter samarbetet inför tyskarna militära undantagstillstånd och krigslagar.

– Nu var det tyskarna som bestämde i Danmark helt och hållet, säger Anna.

Danska judar varnades

I många andra europeiska länder har judar redan deporterats. Werner Best, den tyska riksöverförmyndaren i Danmark, skickar i september 1943 ett telegram till Berlin och frågar vad man ska göra med de danska judarna. Det beslutas att de ska gripas natten mellan 1 och 2 oktober. Datumet är väl valt. Då är det sabbat och helg för det judiska nyåret, Rosh hashana. 

Men Werner Best läcker planen till sin tyska kollega, diplomaten Georg Ferdinand Duckwitz, som han vet är skeptisk mot nazismen. Duckwitz, som i hemlighet försäkrar sig om att judarna ska beviljas uppehållstillstånd i Sverige, röjer den 28 september tyskarnas plan för en dansk socialdemokrat, som varnar danska motståndsrörelsen och danska judar. Rabbinen varnar alla som kommer till Köpenhamns synagoga.

– Eftersom det var en av våra största helgdagar var synagogan full med folk. Men mina föräldrar hade nyss fått tvillingar så vi var inte där, säger Anna.

Hennes familj blir varnade först när Annas lillebror hamnar på sjukhus efter att ha blivit nerputtad i en sjö av andra barn som velat ta hans leksak. Annas pappa som är ute och promenerar får se en folksamling, hör vad som har hänt och går till sjukhuset.

– På barnsjukhuset hade läkaren sett att min lillebror var omskuren och förstod att det var ett judiskt barn. När min far kom dit sa läkaren, som troligtvis var motståndsman: ”Ni måste ge er i väg omedelbart”, säger Anna.

De planerar att fly

Läkaren tar hand om Annas tre yngsta syskon som göms i danska familjer. Annas mammas släkt har tidigare bott i Sverige och får därför skydd av svenska ambassaden för att ta sig dit på laglig väg. Men Annas pappa har lettiskt påbrå och varken han eller barnen kan få samma skydd. Anna måste fly med sin pappa, bror och syster och läkaren ger pengar och ett telefonnummer.

– Han sa: ”Jag ska ge er ett telefonnummer som ni ska ringa till och de ska ta er till Sverige”.  Jag ringde numret och damen som svarade sa: ”Du ska komma med din bror och din syster i dag och i morgon ska du och din far komma”. Så gjorde vi. Tyskarna hade adresser över alla judar i Danmark, så min far och jag vågade inte sova hemma. Vi smög oss upp på vinden och där satt vi hela natten.

Dagen därpå säger de adjö till Annas mammas släkt som samlats i en lägenhet och ser på väg därifrån en lastbil med tyskar. Senare ska Annas mamma berätta att tyskarna kommit upp i lägenheten en dryg kvart efter att de gått.

– De hade ju svenska pass som sa att de inte fick röras. Men hade min far och jag varit där så hade de tagit oss framför hela min familj, säger Anna.

Danska judar flyr över sundet

Det skymmer när de beger sig till den avtalade mötesplatsen. Två taxibilar möter upp. I varje bil sitter en beväpnad motståndsman.

– Vi började vår färd genom en stor skog. Plötsligt sa motståndsmännen: ”Fort. Ut och göm er bortom träden och kom inte ut innan vi säger till”. Vi stod där ganska länge innan de kallade oss tillbaka. Jag har aldrig fått reda på vad som hände ute i skogen, säger Anna.

En fiskare möter upp dem nere vid en båt med några andra.  

– Fiskaren ställde oss i en rad och sa: ”Nu, och nu, och nu”. Så kom alla ombord. Det var en ohyggligt spänd stämning. Ingen sa ett ljud. Vi stod alla och tittade ut över det mörka vattnet.

Så småningom kommer de till ön Ven på den svenska sidan.

– Där stod en soldat och jag fick mitt livs chock för han hade samma färg på sin uniform som tyskarna hade. Men han sa: ”Välkommen till Sverige!”. Så var vi räddade. Vi tänkte att det var en befrielse utan like. Det var en fantastisk känsla och vi kramade om varandra, berättar Anna.

De sover på golvet på öns biograf och åker dagen därpå båt till Landskrona, där de återförenas med Annas mamma och förs till ett flyktingläger i Göteborg. Anna får senare börja på Wendelsbergs folkhögskola, där hon är resten av kriget.

– Det var något av det bästa som hade hänt i mitt liv. Jag hade det så bra och lärde mig saker som jag haft glädje av i hela mitt liv. Rektorn var inte av denna värld. Han var så klok, säger Anna.

Drygt 7 000 judar räddades över sundet

Under den massiva räddningsoperationen i oktober 1943 räddas drygt 7 000 danska judar. Knappt 500 danska judar deporteras till koncentrationslägret Theresienstadt men de flesta överlever tack vare danska regeringens ansträngningar.

– Jag hade en väninna i skolan som kom till koncentrationsläger och fick ansvar att passa barn där. En dag när hon kom var alla barn borta. Du kan själv tänka dig vad som hade hänt dem. Hon överlevde och kunde berätta det för mig, säger Anna.

När kriget är slut åker Annas familj hem till Köpenhamn. Deras lägenhet står upptagen och de bor i skolor, får ett rum i en villa som kommunen hyrt och sedan tillgång till en mindre lägenhet. 

– En del av familjen blev kvar i Malmö och när mormor dog sa min far: ”Åk över till moster, hon är så ensam”. Det gjorde jag och där träffade jag min man. Därför har jag bott i Sverige i alla år och trivs jättebra, säger Anna.

– Tack Danmark och tack Sverige för allt ni gjorde för oss under kriget. Det ska vi aldrig glömma.

Oroad av antisemitismen i Malmö

Under alla år har Anna Grüner funderat över alla små detaljer som hon ser som avgörande för att de kunde räddas. Hon har funderat över begrepp som ondska och godhet, vad som styr människor och hur mycket människors val påverkar andra.

– Jag vet inte vad jag ska säga, för hela vägen igenom blir vi precis räddade. Om det här hade gällt dig? Vad hade du trott? Vad kan man tro? Jag vet inte om man tror på Gud och det går ju att diskutera. Men jag har valt att tro och att vi väljer att göra gott. 

När antisemitismen och nynazismen i Sverige kommer på tal blir Anna först tyst. Hon kämpar en kort stund med orden och säger med gråten i halsen:

– Det gör mig så ont. Jag blir ledsen bara att tänka på det. Ska man behöva uppleva sånt igen?  Jag är en gammal dam men jag har barnbarn och barnbarnsbarn. Jag tänker många gånger: ”Sluta Anna. Njut ditt otium”. Men jag är mycket bekymrad. Det är svåra tider vi går till mötes. Om de frågar mig så brukar jag ställa upp och berätta. Det är oerhört viktigt. Snart är vi inga kvar som kan berätta. Då kan folk säga: ”Äh, det var inte så”. Men det var så.

klar

Artikellänk är kopierad

Fredrik Samuelson
NyheterÅsiktGo!ViralgranskarenMetrojobbMetro Mode

© Copyright 2019 Metro Media House AB. Publisher och ansvarig utgivare Thomas Eriksson. All information på metro.se skyddas av lagen om upphovsrätt. Ange källa Metro vid citering.

metro