ANNONS
ANNONS
Logo

FÖRKLARAR FÖRÄNDRINGEN

Adele, 19, sticker ut

Maria Forsström · 4 Mar 2008
Uppdaterad 15 Feb 2011
Den som gillar Amy Winehouse kommer att älska brittiska stjärnskottet Adele.  

Den som gillar Amy Winehouse kommer att älska brittiska stjärnskottet Adele.  


klar

Artikellänk är kopierad

Artist: AdeleSkiva: 19 (XL/Playground Music)Betyg: •••

Är man trött på brådmogna, unga, souliga tjejer à la Katie Melua och Amy Winehouse ska man skippa den här skivan. Men gillar man dessa och soul som drar åt pop- och rockhållet kommer man att älska den brittiska tjejen Adele, endast 19 år gammal och tippad som årets största musikaliska löfte av BBC.

Debutplattan ”19” är en blandning mellan jazzig retrosoul och poppig rock. Trots att det numera vimlar av den här sortens artister lyckas Adele låta unik och personlig tack vare sin speciella röst.

Skivan är lite monoton i längden och saknar låtar som sticker ut. Men med tanke på hennes ålder och att det är första plattan kan det bara bli bättre. Lyckas hon bara vaska fram starkare låtmaterial nästa gång kan hon gå en ljus framtid till mötes.

Spretig men värd att älska

Artist: Erykah BaduSkiva: New Amerykah Part one (4th world war) (Motown Universal)Betyg: ••••

Erykah Badu har en förmåga att alltid låta modern och innovativ. Med grunden i hennes karakteristiska neosoul gör hon låtar man kan återkomma till gång på gång och upp­täcka nya saker i. Den här skivan är ganska mörk och politisk och spretar lite mer än vanligt. Men det gör inget, man kan inte göra så mycket annat än gilla, eller rent av älska henne.

Hög lägstanivå från Cave

Artist: Nick Cave & The Bad Seeds Skiva: Dig, Lazarus, dig!!! (Mute/EMI) Betyg: •••

Lasarus återuppstod från de döda. Nick Cave har snarare återupptäckt gitarren efter sidoprojektet Grinderman. På ”Dig, Lazarus, dig!!!” är det inte de dramatiska balladerna som sticker ut utan snarare rätt poppiga låtar som verkar ha inspirerats av såväl 60-talets garagerock som The Doors.

Fast Cave gör det förstås på sitt sätt, och han har allt svårare att dölja sin humor. Det är en ojämn och spretig platta, men ”dammsugaren” har en betydligt högre lägstanivå än de flesta.

Snärtigt och konsekvent

Artist: Caesars Skiva: Strawberry weed (Dolores/EMI) Betyg: •••

Ända sedan debuten för tio år sedan har Caesars i låt efter låt förklarat sin kärlek till en tid då snärtiga poplåtar med stämsång regerade på skoldanserna.

Så även på dubbelplattan ”Strawberry weed”, delvis producerad av Ebbot från Soundtrack of Our Lives. Även om jag hellre sett en helgjuten enkel platta imponeras jag av energin och den konsekventa hållningen.

Dessutom har Jockum Nordström återigen gjort ett finfint omslag.

Saknar melodier och röd tråd

Artist: Montys Loco Skiva: Farewell Mr Happy (Nons/Bonnier Amigo) Betyg: ••

”Farewell Mr Happy” är märkligt re­nons på melodier, vilket inte nödvändigtvis är dåligt, men har man inga melodier krävs åtminstone en röd tråd att hänga fast vid.

Den saknas här bland trummor, sågljud, knaster, körer och Anja Bigrells visserligen fina men rätt generiska alternativpopröst.

Det är svårt att se när den här skivan kan komma till pass. Kanske om man målar abstrakt konst.  

klar

Artikellänk är kopierad

Maria Forsström
NyheterÅsiktGo!ViralgranskarenMetrojobbMetro Mode

© Copyright 2019 Metro Media House AB. All information på metro.se skyddas av lagen om upphovsrätt. Ange källa Metro vid citering.

metro