ANNONS
ANNONS
Logo

FÖRKLARAR FÖRÄNDRINGEN

Alexandra Ahndoril: Vi testar slagsmålscenerna

Johan Kellman Larsson · 7 Nov 2014
Uppdaterad 7 Nov 2014

Foto: Gustav Gräll


klar

Artikellänk är kopierad

Alexandra Coelho Ahndoril är ena halvan bakom pseudonymen Lars Kepler – nordens mest säljande författare. Keplers spänningsromaner har sålt i fem miljoner exemplar. Wkd:s Johan Kellman Larsson träffade henne över en lättöl på restaurang Broms och pratade om kriminallitteratur, stalkers och mardrömmar. Alexandra Coelho Ahndoril tar in 40 gram kalixlöjrom på frasig råraka. Lättöl till det. Hon väljer att träffas på Karlaplansbistron Broms, som har den sällsynta egenskapen att den är mondän och spädbarnstät på samma gång. Innan vi påbörjar intervjun stoppar Alexandra undan Karl Ove Knausgårds första bok i ”Min Kamp”-serien, som hon just påbörjat, och slår ut med armarna: ”Jag är säkert den enda som inte läst honom ännu. Jag noterade just att den började med döden. Precis som en kriminalroman.”

Berätta om er senaste Lars Kepler-roman ”Stalker”, som är den femte boken om kommissarie Joona Linna? – Det är vår mest halsbrytande bok. 600 000 människor i Sverige har någon gång blivit stalkad så vi tror att det är ett ämne som berör. Problemet är att det är mycket svårt att skydda sig från en stalker, vill någon förfölja en så är det fritt fram.

Har du själv varit utsatt? – I min ungdom var det en snubbe som följde efter mig och vid ett tillfälle klättrade in i min lägenhet. Och då bodde jag ändå på tredje våningen. Men det gick bra – jag fick någon form av adrenalinchock, blev jättearg och kastade ut honom genom dörren. Jag har faktiskt inte tänkt på det på flera år, minnet kom upp i samband med att vi började skriva boken.

Så här i efterhand – hur nöjd är du med att ni bestämde er för att skriva under pseudonym? – Vårt förlag avskydde det från början. Det fanns ju ingen författare att marknadsföra! Men det var viktigt för oss att vara ett oskrivet blad. Boken började sälja internationellt redan innan den var publicerad. Sen blev vi avslöjade. Och under den perioden blev jag på allvar rädd eftersom det uppstod en otäck stämning: ”Erkänn att ni är Lars Kepler!” Allting blev lättare sen när vi inte längre var hemliga. Inte minst i mötet med läsarna.

Att skriva om bestialiska mord och gruvlig ondska på det här sättet, påverkas man under skrivprocessen på något särskilt sätt? – När vi skrev ”Hypnotisören” fick jag tvångstankar. Varje natt gick jag upp och kände på dörrhandtagen. Innan boken är i hamn så brukar mardrömmarna komma smygandes. Under arbetet med ”Stalker” återkom en mörkerrädsla jag hade när jag var liten.

Hur ser era skrivrutiner ut? – Vi går upp kvart över sex, får iväg barnen till skolan och sen sätter vi oss bredvid varandra med varsin dator. Efter ett tag byter vi text, och så där håller det på. Det är fånigt kanske, men det funkar för oss. Vi vill att Lars Kepler ska vara en röst, en författare.

Hur trovärdiga är era böcker? – Den biten är viktig för oss. Därför skjuter vi med handeldvapen för att känna på den upplevelsen. Och så testar vi slagsmålscenerna – fast i slow motion. Alexander är gammal thaiboxare och höll på mycket med kampsport förr. Så han får alltid vara Joona Linna och jag skurken, som alltid får pryl i slutet (skratt). ”Hypnotisören” filmatiserades med Mikael Persbrandt i huvudrollen. Kommer det bli någon mer film av era böcker?

– Vi har bromsat filmtankarna men det finns samtal om tv-serie.

Vem ser du helst i rollen som Joona Linna? – Jag har alltid tyckt att Russel Crowe har något lätt finskt över sig.

klar

Artikellänk är kopierad

Johan Kellman Larsson
NyheterÅsiktGo!ViralgranskarenMetrojobbMetro Mode

© Copyright 2019 Metro Media House AB. All information på metro.se skyddas av lagen om upphovsrätt. Ange källa Metro vid citering.

metro