ANNONS
ANNONS
Logo

FÖRKLARAR FÖRÄNDRINGEN

"All glädje har lämnat oss för länge sedan"

Jack Werner · 15 Jul 2013
Uppdaterad 15 Jul 2013
"Berättelser från de som vanligtvis inte blir hörda"

"Berättelser från de som vanligtvis inte blir hörda"


Twitter fyller sju år, och är i dag större än någonsin. Men vilka är det egentligen som twittrar, och när anslöt de verkliga veteranerna sig? Jack Werner intervjuar utvalda "tweeps".

klar

Artikellänk är kopierad

När en våg av teknikintresserade hittade till Twitter år 2008 fick det sociala mediet sin första stora svenska användargrupp.

Bland dem fanns Andreas Palmerén, känd som @boegig, som i maj samma år anslöt sig. Stämningen då var navelskådande, säger Palmerén.

– Det var som på alla early adopter-täta sfärer på nätet, folk är glada över att kunna se sig själv i en digital spegel. Detta eftersom alla är ungefär samma person.

Syrligheten hos Palmerén återfinns inte hos Ulrika Good, reklamare som började twittra som @ulrikagood redan 2007. Hon säger att det på Twitter under hennes första år rådde en ”hjälpsam och bjussig pionjäranda”, men att hon själv inte riktigt fattade grejen.

– Sedan kom jag loss och insåg det var ett element där jag trivs perfekt, och då tror jag att jag blev ungefär en sådan twittrare som jag är nu. Personlig, försöker ofta hitta en lite komisk vinkel på det jag pratar om, och lite reklambranschspecifik mellan varven.

Trots att hon gillar Twitter i dag kan hon ibland uppfatta platsen som ”påfrestande njugg, petimetrig och lättkränkt”.

– Men det finns förstås en bredd av yttringar och många olika subrörelser, eftersom Twitter blivit relativt mainstream, och på det stora hela är det fortfarande generöst och välvilligt.

Den pappalediga centerpolitikern Fredrik Federley, som är känd för att vara aktiv på Twitter, verkar också kunna se det petimetriga, men han uttrycker det annorlunda.

– Jag kan ibland uppleva, eftersom det är en större kritisk massa i dag än förr på Twitter, att det är svårare att ha en skämtsam ton. Det finns ganska många som vill hålla hårt på etiketten och det blir problematiskt. Man självcensurerar sig lite.

Han började twittra under namnet @federley efter ett förslag från en kollega i januari 2009, samtidigt som den stora vågen av journalister, kändisar och hipstrar hittade dit. Journalisten Kinga Sandén fick Stora Journalistpriset 2009 i kategorin Årets Förnyare för sitt arbete med Twitter från Iran, och IDG-journalisten Marcus Jerräng sänkte denna tidnings aktie enbart med hjälp av en tweet.

Twitter var på gång. Året efter, 2010, visade en undersökning att det fanns 36 000 aktiva svenska twittrare. En av dem var debattören och PR-konsulten Kawa Zolfagary - @zolfagary. Och hans beskrivning av hur det förändrats sedan dess spritter inte av entusiasm.

– Då var vi alla naiva och hade stjärnor i ögonen. Nu är vi avtrubbade och all glädje har lämnat oss för länge sedan.

2010 var året då en ny stor grupp – de sportintresserade – på riktigt började hitta till Twitter.

De kommande åren skulle också de musikintresserade och sist men absolut inte minst de ”vanliga svenskarna”, publiken som gjort att kändisar som Alex Schulman och Jonas Gardell kan ha hundratusentals följare, hitta dit.

Denna tillströmning har inte bara delat upp användarna i olika kluster, utan också gjort att samhällsintresserade människor som Zolfagary kan använda Twitter för att få inblick i andras liv.

– Tidigare var det främst en kanal där jag kunde låta andra ta del av min. Nu finns det fler berättelser från oss som vanligtvis inte blir hörda, och då passar jag på att lyssna istället för att ta all plats, berättar han på mejl.

Så, hur ser framtiden ut?

Tja, än har inte Twitters tillväxt börjat plana ut på samma sätt som Facebooks. De har en halv miljard användare, och med filmtjänsten Vine har man också utsatt Facebooks Instagram för konkurrens.

I Sverige växte skaran twittrare enligt undersökningen ovan från 270 000 till 460 000 mellan 2011 och 2012, och en storm kring näthatet mot svenska damfotbollsspelare förra veckan visade att enskilda tweets i dag kan sätta agendan i hela mediesverige.

Men alla gillar inte denna tillväxt. Ett av offrena för den är Andreas Palmerén, han som twittrade under namnet @boegig. I dag är hans konto inaktivt, och i presentationsrutan står det: ”Tröttnade på er jävla skit 10:31 den 4:e Juli 2013”.

Anledningen att Palmerén fick nog var en tweet han tyckte var alldeles för korkad för de drygt 100 retweets den rakade ihop.

– Jag har slutat twittra för att jag inte känner att de goda sidorna hos Twitter väger upp för det negativa. Det korta och rappa i formatet gör att människor som är snabba på att skriva förenklande och raljant om något komplicerat ses som skarpa av väldigt många, säger han och suckar så det hörs genom Facebookchatten.

– Twitter känns ibland lite som en fest i en trång lägenhet där någon plötsligt tagit upp ett komplicerat ämne och alla har en åsikt men det är den som kan få folk att skratta först som får fortsätta prata längst.

►Han har kartlagt det okända Twitter-Sverige

klar

Artikellänk är kopierad

Jack Werner
NyheterÅsiktGo!ViralgranskarenMetrojobbMetro Mode

© Copyright 2019 Metro Media House AB. All information på metro.se skyddas av lagen om upphovsrätt. Ange källa Metro vid citering.

metro