ANNONS
ANNONS
Logo

FÖRKLARAR FÖRÄNDRINGEN

Anja Pärson fick bragdguldet – igen

Fanny Lundstedt · 4 Dec 2007
Uppdaterad 16 Feb 2011
Anja Pärson kan sträcka på sig. Hon är den första som får Bragdguldet två år i rad och dessutom den första kvinnan som får priset två gånger. Här har den 26-åriga Tärnabytjejen precis fått reda på nyheten i Aspen, Colorado, där hon befinner sig.  

Anja Pärson kan sträcka på sig. Hon är den första som får Bragdguldet två år i rad och dessutom den första kvinnan som får priset två gånger. Här har den 26-åriga Tärnabytjejen precis fått reda på nyheten i Aspen, Colorado, där hon befinner sig.   Foto: Malin Hoelstad/scanpix


klar

Artikellänk är kopierad

Tränaren Mikael Ljunglind får en kram.
Tränaren Mikael Ljunglind får en kram.

BRAGD-ANJA. Inför alpina VM i Åre i vintras såg det inte ljust ut för Anja Pärson. Hon hade varit skadedrabbad hela säsongen, och in i det sista var det osäkert om hon ens skulle ställa upp. Men Anja överträffade sig själv och tog tre VM-guld och ett VM-brons på hemmaplan. För det belönades hon i går med Bragdguldet – för andra året på raken. Metro fick en pratstund med alpinstjärnan kort efter beskedet.

Grattis! Hur känns det?– Jo, nu har jag fått en macka i magen och vaknat till liv. De knackade på min dörr och då var det bara att kliva upp, så jag hann inte reflektera. Sedan var det bara att ta ett djupt andedag. Det blir ju rätt kaosartat den första timmen.

Men du är glad?– Fantastiskt glad. Jag är väldigt tacksam och ödmjuk … det är svårt att beskriva tacksamheten, att folket uppskattar en på det sättet. Och jag har inte någonsin trott i min karriär att jag skulle beblandas med namn som Ingemar Stenmark och Björn Borg.

Hur värderar du detta, du fick ju Bragdguldet förra året också?– Det är jättesvårt att säga vilket som slår högst. För mig står de för olika saker. Förra året hade jag en skada och kämpade och kom in i VM med dålig form, och så var det hemmaplan. Men det är svårt att värdera.

Hur minns du gulden i Åre?– Det är svårt att beskriva den där känslan när man går i mål, den otroliga glädjen, spänningen och publiken. Men det är mer än man kan drömma om och mer än man någonsin har trott att det skulle kännas – och så tar man det gånger två.

I år har det gått lite halvknackigt än så länge, vad tror du det beror på?– Jag har varit lite trög i starten de senaste åren, men sedan har jag bara ökat farten ju längre in i säsongen man kommer. Jag tror inte att det är någon skillnad i år, utan jag behöver tävlingar i kroppen. Det kommer att lossna så småningom.

Känner du dig fortfarande motiverad?– Det har varit lite svårt under sommaren och hösten att verkligen göra det där lilla extra. Men nu är tävlingarna i gång och jag känner hungern efter att åka fort.

Känns det trist att det inte är några stora mästerskap i år?– Nej. Jag gillar när det inte är mästerskap också. Det blir så mycket större prestige på världscuptävlingarna.

Har du något annat på gång vid sidan av din skidåkning?– Nej, just nu är det väldigt lugnt, jag åker mest bara skidor. Folk får gärna komma med idéer. De dagarna jag är rastlös kan jag säkert hitta på något.

Är du rastlös?– Som person är jag väldigt duktig på att vila och slappna av, men när jag väl gjort det vill jag gärna att det ska hända grejer.

klar

Artikellänk är kopierad

Fanny Lundstedt
NyheterÅsiktGo!ViralgranskarenMetrojobbMetro Mode

© Copyright 2019 Metro Media House AB. All information på metro.se skyddas av lagen om upphovsrätt. Ange källa Metro vid citering.

metro