ANNONS
ANNONS
Logo

FÖRKLARAR FÖRÄNDRINGEN

Anna, 32: För mig har fettet varit räddningen

Andreas Nordh · 25 Sep 2008
Uppdaterad 15 Feb 2011
Anna JD Jakobsson har på sin Metroblogg delat med sig av sina erfarenheter av att gå ner i vikt. Nu släpps delar av den som bok. 

Anna JD Jakobsson har på sin Metroblogg delat med sig av sina erfarenheter av att gå ner i vikt. Nu släpps delar av den som bok.  Foto: Christina Blom


klar

Artikellänk är kopierad

Att hitta rätt metod i bantningsdjungeln är svårt. Oftast blir resultatet bara kortsiktigt. Men Anna J.D Jacobsson lyckades tappa 50 kilo när hon slutade med socker och började blogga.På Metrobloggen har Anna delat med sig av sina tips, recept och erfarenheter. Nu har delar av den getts  i bokform, "Vägen från 137 kilo".Hur gjorde du för att gå ned 50 kg?– Jag märkte att jag var helt styrd ut av socker, Jag var helt beroende av sött. Jag hade förr försökt att sluta äta godis som man tyckte var den stora fällan men aldrig slutat med det här dolda sockret i pasta och bröd. Det åt jag fortfarande i vanliga mängder. Sen sa min mamma att hon börjat med den här dieten och att hon inte kände ett dugg sug efter socker och då kände jag att jag borde pröva det. Så jag gav det en dag och det kändes fantastiskt. Från dag ett fungerade det verkligen för mig. Nu har jag gått ned 50 kilo på ett och ett halvt år.Hur kom det sig att du vägde 137 kg från början?– Ja, det kan man undra. Jag skulle skylla det på sockret där med. Det har verkligen varit ett fysikt beroende precis som jag kan tänka mig att en alkoholist har det. En känsla att det bara kryper i kroppen. Det går inte att tänka på något annat. Man tänker att socker bara är ett livsmedel men det är uppenbarligen mer än så för vissa. Vad var vändpunkten?Det var den där första dagen när jag märkte att jag hittat rätt. När man klättrar upp på vågen och inser att det står 137 kilo får man en chock. Och man inser att om man fortsätter så här kommer jag ju inte kunna leva med mina barn. Jag vill ju leva ett fullvärdigt liv. Det gäller att inse att man är värd det.Hur menar du då?– Jag tror att många som äter känslomässigt undermedvetet straffar sig själva. De håller sig tjocka för att de inte tycker de är värda bättre.Vad har bloggandet betytt för din bantning?– Det ger väldigt mycket. Jag får otroligt mycket stöd tillbaka som ger kraft och energi. Ibland när man har en dålig dag kan ett mejl eller en kommentar skina upp. Det är ett givande och ett tagande. Det var därför jag beslöt mig för att ha med kommentarer i boken. Du har ytterligare en blogg där du visar bilder på alla tårtor som du gör. Hur går det ihop med bantningen?– Tack och lov började jag baka tårtor efter att jag började med dieten. Jag har aldrig smakat på mina egna tårtor.Varför tror du det är så få som verkligen lyckas med att gå ned i vikt och hålla en diet?– De kanske inte har hittat sin väg riktigt än. Jag har ju också provat en miljard olika dieter. Det här är ju den enda som fungerat på ett långsiktigt sätt. Jag tror att det är fler än jag som har problem med kolhydrater idag för vi matas så hysteriskt med att kolhydrater är den bästa energikällan och fett är farligt. För mig har fettet varit räddningen. Det har tagit bort suget. Man kommer bara så långt på viljestyrka De flesta har inte karaktär nog att hålla en lågkaloridiet längre än en tid. Och man längtar efter det där förbjudna hela tiden. Det gjorde jag med när jag var med i Viktväktarna. Man tänker att ”sen när jag blir smal då ska jag äta pizza igen.” Nu finns det ju inget sug efter pizza längre. Därför kommer jag aldrig att bli tjock igen för jag har inte suget kvar.

klar

Artikellänk är kopierad

Andreas Nordh
NyheterÅsiktGo!ViralgranskarenMetrojobbMetro Mode

© Copyright 2019 Metro Media House AB. All information på metro.se skyddas av lagen om upphovsrätt. Ange källa Metro vid citering.

metro