ANNONS
ANNONS
Logo

FÖRKLARAR FÖRÄNDRINGEN

Arabiska våren på väg mot en lugnare höst

Kristoffer Rengfors · 23 Aug 2011
Uppdaterad 23 Aug 2011
Libyska rebeller hälsades välkomna i Tripoli i går.

Libyska rebeller hälsades välkomna i Tripoli i går. Foto: Scanpix


Tre länders styre har fallit under den "arabiska våren". Egypten, Tunisien och Libyen har alla genomgått en revolution. Så är läget i länderna i dag. Men nu kan upproren i arabvärlden vara på väg att svalna av, enligt Utrikespolitiska institutets expert Per Jönsson.

klar

Artikellänk är kopierad

Oppositionella firar på Befrielsetorget i Kairo.
Oppositionella firar på Befrielsetorget i Kairo.Foto: Scanpix
Demonstranterna i Tunis ledde vägen.
Demonstranterna i Tunis ledde vägen.Foto: Scanpix
Per Jönsson, associerad redaktör på Utrikespolitiska institutet.
Per Jönsson, associerad redaktör på Utrikespolitiska institutet.Foto: Scanpix

Libyen: Stora likheter med Bagdad 2003

Upproret mot Muammar Gaddafi inleddes den 16 februari. I söndags kom beskedet att regeringsstyrkorna i huvudstaden Tripoli börjat kapitulera.

Vad händer nu? – Här är det intressant att se vad det blev av med Gaddafis styrkor. I Bagdad kom ständiga attacker mot ockupanterna i flera år efter invasionen. Trots att man grep Saddam Hussein höll stridigheterna på i månader efteråt. Det är mycket med Tripoli som liknar Bagdad i april 2003. Den närmaste framtiden ser väldigt mörk ut. En diktatur är alltid hemsk, men för den vanliga människan är det oftast bättre med det än när det är helt laglöst, säger säger Per Jönsson, associerad redaktör på Utrikespolitiska institutet. Vem styr i landet nu? – Det är ingen som styr. Rebellerna har ju den militära makten, men att upprätthålla lag och ordning är svårt.  Hur går den demokratiska processen? – Det är många som säger att det inte kommer att fungera om man inte skickar in Natotrupper eller något annat som håller grundordning, men det säger sig rebellerna inte vilja ha. Det finns inga europeiska trupper att tillgå och USA lär inte skicka trupper. Det kan inte bli någon demokratisk process på oerhört länge.

Egypten: Det är samma personer som styr

Protesterna som inleddes i Egypten den 25 februari ledde till att landets president, Hosni Mubarak, avgick och flydde huvudstaden Kairo 18 dagar senare.

Vad händer nu? – Kanske blir det snart presidentval och kanske val till parlamentet. Det är meningen att en ny konstitution ska skapas. Utsikterna är dock ganska dåliga då  mellan 30–40 partier väntas ställa upp i valet. Bara muslimska brödraskapets parti Frihet- och rättvisepartiet är någorlunda stort. Det leder till en situation där man inte kan bilda en regering, säger Per Jönsson. Vem styr i landet nu? – Det är samma människor som styrde under Mubarak, fast utan honom. Militären, helt enkelt.  De lägger beslag på alla pengar i stället för Mubarak. Hur går den demokratiska processen? – På det sättet att det har blivit lättare att tala och uttrycka sig öppet så går det bra. Men fortfarande fängslas och plågas aktivister. Men högsta militärrådet har precis utsett 17 nya guvernörer för olika delar av landet och de är alla rådets egna gamla kufar. Och det är de som i praktiken styr landet. De är tillsatta utan demokratisk process och det finns inga kvinnor och inga kristna bland dem. På det sättet bygger man fast det förflutna i framtiden.

Tunisien: Samhället har blivit lite bättre

Protestvågen som fortsätter att rita om den politiska kartan i arabvärlden tog fart i Tunisien sedan Muhammed Bouazizi den 17 december satte eld på sig själv i protest mot att han inte fick sälja grönsaker. Den 14 januari flydde president Ben Ali landet.

Vad händer nu? – Det ska hållas val i höst där det är drygt 30 partier som ställer upp. Största partiet ser ut att få ungefär 15 procent vilket innebär att man inte kan bilda en bra regering. Det finns också en stor motsättning mellan land och stad då hela demokratiprocessen drivs från städerna, där ungefär halva befolkningen finns. De enda som tar ställning för landsbygdens frågor är de extremare islamitiska partierna, säger Per Jönsson. Vem styr i landet nu? – Just nu är det en övergångsregim som inte har någon politisk färg. Där kan det bara bli bättre. Armén har varit väldigt liten i Tunisien och har därför inte samma makt som i exempelvis Egypten.Hur går den demokratiska processen? – Den går med små steg. Man kan inte se någon riktig riktning. Landet är mycket öppnare nu, folk kastas inte i fängelse för att de yttrar sig. Tunisien var ett ganska anständigt samhälle som nu har blivit lite bättre.

Experten: Demokratisering tar lång tid

Protesterna har under året spritt sig till flera länder i norra Afrika och Mellanöstern. Sudans president Omar al-Bashir  har meddelat att han inte ställer upp för omval, och samma visa gäller för hans kollega i Irak, Nouri al-Maliki. Regeringsavhopp har skett även i Jordanien och Jemen. Men generellt är upproren på väg att svalna i regionen. – Jag tror att entusiasmen för omvälvningar håller på att minska, säger Per Jönsson, associerad redaktör på Utrikespolitiska institutet. Syrien är ett land som uppmärksammats mycket i medierna under senaste tiden. Men att det landet ska gå samma väg som Egypten, Tunisien och Libyen tror inte Per Jönsson. – Syrien är intressant men där finns väldigt lite militärt motstånd och oppositionen är väldigt splittrad. Dessutom tror jag inte att ens hälften av befolkningen vill se Bashar al-Assad störtad. Hur ska man se på chanserna till demokratisering i den här regionen? – Det kommer att ta lång tid. I Egypten och Tunisien är det en början men det kommer att ta tid. I Irak pågår ett slags dynamisk process som dock inte lett till särskilt mycket konstruktivt. Du låter ganska pessimistisk? – Ja. Men av humanitära skäl får man först och främst fokusera på att det ska vara säkerhet på gatan. Att folk inte slaktas på gatorna.  

klar

Artikellänk är kopierad

Kristoffer Rengfors
NyheterÅsiktGo!ViralgranskarenMetrojobbMetro Mode

© Copyright 2019 Metro Media House AB. All information på metro.se skyddas av lagen om upphovsrätt. Ange källa Metro vid citering.

metro