ANNONS
ANNONS
Logo

FÖRKLARAR FÖRÄNDRINGEN

Avskild tidsresa i krogmiljö

Erik Almqvist · 22 Sep 2011
Uppdaterad 1 Jun 2012
Löjrom på gräslökspannacotta med rödlöksmarmelad top­pad med slungad örtsallad.

Löjrom på gräslökspannacotta med rödlöksmarmelad top­pad med slungad örtsallad. Foto: Christina Blom


Att kliva in på Eggers är att göra en tidsresa. Bli inte förvånad om bordsgrannen plockar upp en monokel. Metros krog­recensent går inte dit för maten.

klar

Artikellänk är kopierad

Förgyllda lädertapeter, så kallat gyllen­-läder, från 1891.
Förgyllda lädertapeter, så kallat gyllen­-läder, från 1891.Foto: Christina Blom
Det som utmärker Eggers är inte maten, utan den spektakulära inredningen och sekelskiftesatmosfären.
Det som utmärker Eggers är inte maten, utan den spektakulära inredningen och sekelskiftesatmosfären.Foto: Christina Blom

När stjärnkocken Marcus Samuelsson nästa år slår upp portarna för restaurang Norda inne på affärshotellet Clarion Hotel Post kommer hungriga och nyanlända tågresenärer att ställas inför ett val mellan två ytterligheter så snart de kliver ut från centralstationen. Norda, till vänster, kommer att vara en sval uppvisning i ljusa, öppna ytor, raka linjer och steril fräschhet. Går de istället åt höger kommer de till Eggers, där så lite ser ut att ha hänt sedan förrförra sekelskiftet att man inte hade blivit förvånad om bordsgrannen fiskat upp en monokel ur västen. När jag är utomlands kan jag emellanåt tycka att det är ganska behagligt att äta middag ensam på restaurang. Hemma i Sverige är det annorlunda; även i sällskap av en bok blir jag nervös av risken att träffa någon jag känner och behöva svara ”nej, det är bara jag” på frågan om jag väntar på någon. Hotell Eggers restaurang är ett undantag. Här vilar en tyst överenskommelse mellan gyllenläderstapeterna och de tunga oljemålningarna i den stora matsalen om att gästerna här låter varandra vara ifred. Innanför entrén sitter en rödnäst farbror i fladdrig kostym med sin öl som enda sällskap. En kvinna och en man skålar försiktigt i Chardonnay bakom de tunga sammetsgardinerna till ett av matsalens två chambre separé. Möjligheten till tjuvlyssning är liten eftersom alla konversationer dämpas effektivt av den murriga heltäckningsmattan med naturmotiv i form av äppelträd och ananasklasar. På något sätt känns det logiskt att Patti Smith angett Eggers som sitt favorithotell. Det här är ingen samlingsplats för det vackra, anpassade folket. De enda som den här kvällen inte verkar ha kommit i jakt på avskildhet är ett litet gäng journaliststudenter i sina glasögon och upprullade byxor. Priset särlingarna får betala för sin stillhet är maten. För 175 kronor får jag in en klassisk löjromstallrik med en brioche som är mjuk och fluffig som en dunkudde från någon av hotellets sviter. Tallriken med chipotleglaserade kamben för 165 kronor målar fyra nyanser av höst: de mahognyfärgade revbenen är söta och mjälla, men den halmgula coleslawen ser trött ut, de ölfärgade, grillade bakpotatisklyftorna är lite väl mjuka och den lönnlövsröda barbecuesåsen småtrist. Men de som tror att man går till Eggers för matens skull har fel.

klar

Artikellänk är kopierad

Erik Almqvist
NyheterÅsiktGo!ViralgranskarenMetrojobbMetro Mode

© Copyright 2019 Metro Media House AB. All information på metro.se skyddas av lagen om upphovsrätt. Ange källa Metro vid citering.

metro