ANNONS
ANNONS
Logo

FÖRKLARAR FÖRÄNDRINGEN

Beats-bröder redo för pension

Pontus Hammarlund · 3 Jul 2007
Uppdaterad 16 Feb 2011

Party för nostalgiker

klar

Artikellänk är kopierad

The Chemical Brothers – We are the night Virgin/EMI••Trots att genren började trampa vatten för mer än ett decennium sedan har The Chemical Brothers envisats med att fortsätta släppa sina unkna big beats år efter år. Med ”We are the night” vill de äntligen förnya sig, men gör det dessvärre genom att mest ägna sig åt seg psykedelia och indierock. Några ljuspunkter finns, som monotont funkiga singeln ”Do it again” och den bisarra ”The salmon dance”, där LA-rapparen Fatlip lär ut fakta om lax över ett blippigt beat. Ett par bra låtar till trots skulle jag inte bli ledsen om Tom och Ed tvångspensionerades tillsammans med andra brittiska big beat-farbröder som Fatboy Slim och The Prodigy.

Velvet Revolver – LibertadRCA/Sony••Enligt bandet var det tids-brist som gjorde att Rick Rubin inte producerade ”Libertad”. Elaka tungor påstår däremot att det var gruppens brist på hållbara låtar som var avgörande. Och det är klart, gör man radioanpassad afterski-rock bör man skriva starkare refränger än så här. Själv hade jag hoppats på mer smutsig snusk-sleaze från Slash och hans mannar. ”Libertad” är aldrig i närheten av att låta som en dekadent lördagsnatt på Sunset Strip.

Josh Rouse – Country mouse city houseNettwerk/Playground••Josh Rouse deklarerar att han fortfarande är singer-songwriter, för det är hans favoritgenre. Det hade han inte behövt tala om, vi är inte döva. Men det finns andra som gör det bättre och mer inspirerat. Trots att det gömmer sig en del fina melodier på den här skivan, till exempel ”Hollywood bass player”, kan man efter ett dussin lyssningar konstatera att de inte är tillräckligt många och att alltför mycket är dödens segt.

TI – TI vs TIP Atlantic/Warner•••TI:s förra skiva ”King” var ett av 2006 års bäst säljande hiphopalbum, så förväntningarna på hans nästa har varit minst sagt höga. Men det känns inte som att TI har pallat trycket riktigt. Plattan saknar klockrena hittar och de väldigt olika gästartisterna gör att det snarare blir rörigt än lyfter. ”TI vs TIP” är ett bra album, men inte strålande.

Happy Mondays – Uncle dysfunktionalSequel/Border•••Tipsa snuten om ni behagar. Happy Mondays är tillbaka och det är år 1989 på Hacienda igen. Sönderknarkade och numera, enligt egen utsago, rena Shaun Ryder kan fortfarande inte sjunga för fem öre, och det en gång innovativa och genreöverskridande partybandet från Manchester låter föråldrat. Gillade ni inte galningarna Ryder, Bez och Gaz då, kommer ni med all säkerhet inte att göra det nu. Men gjorde ni det kommer ni stundtals att få en upppiggande påminnelse om en svunnen tid.  

klar

Artikellänk är kopierad

Pontus Hammarlund
NyheterÅsiktGo!ViralgranskarenMetrojobbMetro Mode

© Copyright 2019 Metro Media House AB. All information på metro.se skyddas av lagen om upphovsrätt. Ange källa Metro vid citering.

metro