ANNONS
ANNONS
Logo

FÖRKLARAR FÖRÄNDRINGEN

Cecilia vann Metros recensent-tävling

Metro · 11 Apr 2007
Uppdaterad 16 Feb 2011

klar

Artikellänk är kopierad

TÄVLING. – Är det sant! Underbart! Herregud! Stockholmstjejen Cecilia Frykberg blir ganska glad över att få veta att det blir hon som får följa med Metros nöjesredaktion till årets Hultsfredsfestival som gästrecensent. – Alla band som hittills är klara för festivalen verkar riktigt bra, men The Ark är ju alltid fantastiska live, om jag måste säga något band, säger hon.

Cecilia studerar till journalist vid JMK i Stockholm och har ungefär två år kvar tills hon är klar. Drömmen är att bli kulturskribent. – Jag är något av en kulturnisse, ja, haha. Jag har tidigare skrivit om kultur i JMK:s tidning, berättar hon. Recensenttävlingen har varit öppen för alla som har besökt någon av Rookieturnéns spelningar i olika städer runt om i landet. Den som skrivit bästa recensionen får alltså följa med Metro till Hultsfred och recensera konserter i Metros Hultsfredstidning. – När jag läste om tävlingen tyckte jag att jag måste ta chansen och pröva. Kan jag skriva en bra recenserande text? Sedan har jag aldrig varit på Hultsfredsfestivalen, så det lockade också.

Är du generös med dina betyg? – Nej, verkligen inte. Jag är inte lättimpad.

Bästa spelning du sett? – Hm, den är svår ... Men Popagandafestivalen förra året var riktigt bra. Depeche Mode på Stadion förra sommaren var också en upplevelse.

Cecilias vinnarrecension

 Det är ingen månghövdad skara som befinner sig på Alcazar när Hultsfredsfestivalen Rookieturné når slutdestination Stockholm. Detta verkar inte påverka Love is a burning thing nämnvärt. När bandet närmast nonchalant glider upp på den lilla scenen, så gör de det med ett osvikligt självförtroende. Den raffinerade enhetliga outfiten skulle kunnaliknas vid en Karl Lagerfeldsk uppdatering av den traditionella prästkragen. Love is a burning thing är en musikinstallation i svartvitt och den androgyna sångerskan Annas utstrålning är radioaktiv när hon greppar mikrofonstativet och fullkomligt äger lokalen. Med dekadent electropop som vägrar kompromissa – det är genomgående 100 procent ren energi – slungas Alcazar upp i danshimlen. Tunga technosynthar, skitig elbas och briljant sång framkallar euforikickar, jag vill omedelbart ha en daglig dos Love is a burning thing utskriven på recept. Höjdpunkten, ett pregnant bombastiskt och alldeles förträffligt framförande av "Dancer on a chair", får mig att vilja dansa på den lilla skrangliga barstolen. Jag brukar känna närmast lättnad när sista låten påannonseras. Den här gången känner jag snarare en njutbar separationsångest.

klar

Artikellänk är kopierad

Metro
NyheterÅsiktGo!ViralgranskarenMetrojobbMetro Mode

© Copyright 2019 Metro Media House AB. All information på metro.se skyddas av lagen om upphovsrätt. Ange källa Metro vid citering.

metro