ANNONS
ANNONS
Logo

FÖRKLARAR FÖRÄNDRINGEN

Därför lät åskådarna mannen dö på spåret

Metro World News · 7 Dec 2012
Uppdaterad 10 Dec 2012
Offret och gärningsmannen bråkar med varandra.

Offret och gärningsmannen bråkar med varandra. Foto: DCPI


Efter ett bråk i New Yorks tunnelbana puttades Ki-Suck Han, 58, ner på spåret. Han försökte desperat klättra upp på plattformen igen, men blev påkörd av ett tåg och dog. Allt medan massvis av människor tittade på – utan att lyfta ett finger. – Ju fler människor som är där, desto mindre chans att någon griper in, förklarar psykologen Dr Elizabeth Waterman.

klar

Artikellänk är kopierad

Psykologen Dr Elizabeth Waterman.
Psykologen Dr Elizabeth Waterman.
Den här mannen greps efter att övervakningsbilder visat hur han knuffade ner Ki-Suck Han på spåret.
Den här mannen greps efter att övervakningsbilder visat hur han knuffade ner Ki-Suck Han på spåret.Foto: Scanpix

– Det hade varit fantastiskt om någon hade hjälpt min pappa upp, men vad som är gjort är gjort, sa offrets 20-åriga dotter under en presskonferens i onsdags, efter att den misstänkte gärningsmannen hade gripits.

Det var i måndags, när 58-åringen konfronterade en tiggare som skrek åt pendlare på perrongen, som denne blev arg och puttade ner honom på spåret. Under 22 sekunder kämpade Ki-Suck för att ta sig upp, innan ett tåg gjorde slut på hans kamp. Men förutom en frilansfotograf som sprang mot tåget och fotade händelsen – enligt honom själv för att uppmärksamma föraren med hjälp av blixten, enligt kritikerna för att han hellre ville ta en bra bild än att hjälpa mannen – reagerade ingen på perrongen.

"Det är så sorgligt, alla dessa människor som var där, och inte EN enda av dem kunde förmå sig att hjälpa honom", skriver en man på Facebook. "Det som förundrar mig är att så många människor kunde ha hjälp honom, vilken skam!", skriver en kvinna.  Men i själva verket är det inte så konstigt att ingen grep in.

Reaktionen förklaras av den psykologiska termen "åskådareffekten", och innebär i korta drag att vi överlåter ansvaret på andra – ju fler som är närvarande, desto mindre är sannolikheten att vi griper in.

Termen kom till 1964 när en kvinna i New York mördades framför ögonen på många vittnen – utan att någon av dem ringde polisen. – Människor har en stark tendens att döma åskådarna som inte gör någonting, utan att de förstår den starka naturen av "åskådareffekten", säger psykologen Bea Scott till Metro World News.

Fyra frågor till psykologen

Psykologen Dr Elizabeth Waterman förklarar för Metro World News hur åskådarna – och människor som hört talas om den tragiska händelsen – resonerar.

Fotografen som sprang mot tåget och tog en bild hävdar att det tog 22 sekunder från det att mannen knuffades ner på spåret tills han blev överkörd. Varför gjorde ingen något?

– De var förmodligen i chock och försökte förstå vad som hände. Och så spelade nog "åskådareffekten" (som är beskriven ovan, red ant.) en viktig roll.

Kan de ha drabbats av posttraumatiskt stressyndrom efter en kort händelse som denna?

– De kan drabbas av det i efterhand ja, men en sådan diagnos ställs inte förrän minst en månad efter ett trauma, så det är inte troligt att det var det som förlamade dem. 

Fotografen har fått massiv kritik för att han inte gjorde något för att hjälpa. Vad kan ha pågått i hans huvud under de här sekunderna?

– Enligt hans egen förklaring försökte han ju faktiskt hjälpa, men jag kan inte veta det säkert. Han kan också ha agerat på ren instinkt och bortförklarar det med att han försökte hjälpa.

Han påstår ju att han tog bilder för att blixten skulle varna chauffören, menar att han gjorde vad han kunde och att andra människor befann sig närmare och borde ha gjort något. Är det vanligt att skylla på andra såhär, är det en försvarsmekanism?

– Ja, människor tenderar att skylla på andra när tragedier inträffar. Det kan vara ett sätt att döva egna skuldkänslor.

klar

Artikellänk är kopierad

Metro World News
NyheterÅsiktGo!ViralgranskarenMetrojobbMetro Mode

© Copyright 2019 Metro Media House AB. All information på metro.se skyddas av lagen om upphovsrätt. Ange källa Metro vid citering.

metro