ANNONS
ANNONS
Logo

FÖRKLARAR FÖRÄNDRINGEN

Deras vänner föll offer för den svenska drogdöden

Sophie Tanha · 14 Jun 2019
Uppdaterad 14 Jun 2019
Kenneth, Fanny och Marco

Foto: Siri Amram


I Sverige dör över 600 personer av drogöverdoser varje år. Räknas även narkotikarelaterade självmord in skjuter siffran iväg till 959 individer år 2017. Problemet är inte nytt, Sverige har länge legat i toppen på listan över narkotikarelaterade dödsfall i EU. Varför? Metro ställer frågan till de drabbade beroendesjuka och de ansvariga politikerna.

klar

Artikellänk är kopierad

När Sverige toppar listor i internationella jämförelser handlar det oftast om positiva resultat. Lilla landet lagom tillhör de bästa i klassen vad gäller jämställdhet, barnuppfostran, hållbarhet och mänskliga rättigheter. Men när Europeiska centrumet för kontroll av narkotika och narkotikamissbruk, EMCDDA, visar statistik över drogdödlighet ligger vi i toppen även på den listan.

LÄS MER
Droganvändare: Den svenska narkotikapolitiken dödar oss

EMCDDA:s senaste rapport om droganvändningen i EU, med siffror från 2017, släpptes i början av juni. Den visade bland annat att i åldersgruppen 15–64 år har Sverige i genomsnitt 92 dödsfall per miljon invånare. Det är bara i Estland som den siffran är högre, och snittet för EU ligger på 22. För några år sedan jämfördes svensk narkotikapolitik i internationella sammanhang med den i Iran, enligt dåvarande socialminister Gabriel Wikström (S).  Någonting är fel.

Samordningen har brustit

Vi träffar människorna bakom siffrorna. Det är inte första gången Metro är på plats på Brukarföreningens lokaler i Stockholm. För två år sedan skildrades föreningens anslagstavla med namn på personer som dött en drogrelaterad död i ett reportage om svensk narkotikapolitik. Dåvarande socialminister Gabriel Wikström (S) sa då att minskningen av narkotikadödligheten var högt prioriterad av regeringen. Hur kommer det sig då att människor fortsätter dö?

Enligt Gabriel Wikström har svensk narkotikapolitik fokuserat på att hindra så många som möjligt att någon gång prova narkotika, snarare än att hjälpa de som redan har ett beroende.

– Det är uppenbart att det är en grupp som samhället inte har lätt för att veta hur man ska jobba med.

Ofta krävs det en samordning mellan flera instanser, som socialtjänsten och sjukvården, vilket Wikström tror är en av de viktigaste förklaringarna till varför det ser ut som det gör idag.

– Den samordningen har brustit många gånger. Det här är också en verksamhet som vi sparat in på i dåliga tider och från en tid till en annan har det inte funnits tillräckligt stor uppbackning från samhället eller politiken att jobba med den här gruppen.

LÄS MER
Programledaren om sitt drogmissbruk: Kan förlåta mig själv”
Foto: Siri Amram

Kenneth Lundin, 57 år

Drog: Amfetamin

Vänner som dött: ”Åtminstone 10-15 nära bekanta, betydligt fler mer ytliga kontakter som försvunnit”

Hans lösning: ”Man måste erbjuda ett alternativ till aktivitet eller hobby som kan ersätta drogerna. Annars blir det ett stort tomrum när man lägger av, då är man snart igång igen.”

Dog av abstinens

Kenneth Lundin säger att han varit med i svängen ett tag. Eftersom han använder amfetamin, och inte heroin eller andra opiater, säger han att det inte är så många i hans närhet som dött som det skulle kunna vara.

– Det är väl tre- fyra personer om året som försvinner. Då menar jag inte av alla jag känner ytligt, utan av de som jag ändå är hyfsat bekant med. Sen är det ett och annat självmord också.

Förra sommaren lät Kenneth en 22-årig vän bo hos honom ett tag. De kom nära varandra, men hennes heroinmissbruk i lägenheten gjorde honom nervös. Hon flyttade ut igen. Två veckor senare var hon död.

– Det var en torka under några veckor förra året på grund av ett stort polistillslag, det gick inte att få tag på något. Eftersom hon brukade käka bensodiazepiner och gick på opiater dog hon av abstinens. Man kan klara den ena eller den andra abstinensen, men tillsammans blir det för belastande för kroppen.

Foto: Siri Amram

Fanny Marklund, 23 år

Drog: Tidigare amfetaminbruk

Vänner som dött: ”Minst tio. Hälften var ganska nära vänner.”

Hennes lösning: ”Sluta straffa – börja hjälpa. Vet man att socialtjänsten kan erbjuda en hjälpande hand och inte hotande kommer det bli lättare att be om hjälp.”

Syndigt att punda

23-åriga Fanny Marklund säger själv att hon har haft tur. Hon har alltid haft tak över huvudet och haft kontakt med lärare och psykologer som peppat henne. Men det har funnits tillfällen då hon känt sig sviken av myndigheter.

– De värsta gångerna har varit när man fattar att man inte har kontroll över sitt eget liv. De har maktmedel och resurser att göra lite vad de vill med en, typ hota med LVM eller LVU*. Då blir man lite skraj, liksom shit, jag kan faktiskt bli av med väldigt mycket av min frihet om jag inte rättar mig efter deras önskemål, säger hon.

Fanny pluggar nu till beteendevetare, men volontärarbetar på Brukarföreningen i Stockholm mellan studierna. Hon kallar välfärdslandet Sverige för en bluff.

– Man väljer att inte hjälpa vissa målgrupper. Det tror jag har att göra med stigmat som finns. Det är syndigt att punda liksom. Att se det som en sjukdom är trots allt nytt, men då borde man ändå göra allt i sin makt för att hjälpa de som är sjuka.

I dag har Fanny varit fri från sitt amfetaminbruk i ungefär två år, lika länge som hon fått medicin för sin adhd.

*LVM är lagen om vård för missbrukare, LVU står för lagen om vård av unga.

Foto: Siri Amram

Marco Virtanen, 57 år

Drog: Amfetamin och heroin

Vänner som dött: ”Jag har faktiskt slutat räkna. 30 personer kanske”

Hans lösning: ”Jag är ganska cynisk faktiskt. Det hade ju varit bättre att se till att folk behandlas, men nu är det bara meningslöst. Allt är bara ett spel för galleriet.”

Räddat flera liv

För Marco Virtanen är det tvärtom. När han slutade få adhd-medicin utskrivet började han på eget bevåg bruka amfetamin, den aktiva ingrediensen i många adhd-preparat. Eftersom det räknas som ett återfall slutade han i samma veva få sin substitutionsbehandling för heroin. Tillbaka till ruta ett.

– Åker du dit för ett innehav när du är 14 så är du stämplad som missbrukare resten av livet. Det går inte att ta sig ur, så varför ska man då sköta sig? Man blir lika illa behandlad ändå.

Marco Virtanen kallar svensk narkotikapolitik för en bestraffning. Han är sjukskriven för sitt beroende, men tycker inte han får någon hjälp att bli frisk.

– Visar du symptom på sjukdomen så blir du av med medicinen. För vilken annan sjukdom behandlas man så?

Förra året räddade Marco livet på fyra personer som tagit en överdos. Bara en av gångerna hade han tillgång till naloxon, en nässpray som snabbt häver effekterna av opioider och därmed även överdoser. Under 2019 började Socialstyrelsen rekommendera sjukvården att dela ut naloxon till personer som själva är eller har anhöriga i riskzonen för överdos.

– Det funkar faktiskt. Men jag tror de flesta skiter i att fråga efter naloxon eftersom de är rädda att bli stämplade som missbrukare resten av livet, säger Marco.

LÄS MER
Därför kan nässprayen vara skillnaden mellan liv och död

Socialministern svarar

Under Gabriel Wikströms år som socialminister öppnade Sverige upp för dels fler sprututbyten, som är en internationellt erkänd metod för att minska smittospridningen bland de som injicerar droger. Utredningen som slutligen ledde till att naloxon blev mer tillgängligt inleddes, och svensk narkotikapolitik gick mot en mer skademinimerande vision. I dag är Lena Hallengren (S) socialminister.

– Det är klart att om man har siffror med en dödlighet som inte går ner så behöver vi göra mer. Vi behöver bli bättre, säger hon.

Vad gör regeringen för att minska narkotikadödligheten i dagsläget?

– Vi har ju ett mål med ett narkotikafritt samhälle som vi jobbar mot, samtidigt som vi vet att vi inte varit så framgångsrika när det gäller dödligheten. Vi ser inte den minskning som vi skulle vilja se där.

Vad gör ni för att färre människor ska dö av narkotika?

– Det handlar om att jobba förebyggande, samtidigt som man måste behandla de skadelägen som redan finns. Då är det fråga om att dels jobba med den psykiska ohälsan, men också fatta beslut som handlar om och naloxon till exempel.

Det finns kritik mot att ni inte riktigt når ut med insatserna i dag. Vad kan förbättras?

– Vi är fortfarande i början av att erbjuda sprututbyten och naloxon. Dessutom har Folkhälsomyndigheten fått pengar för att snabbare kunna upptäcka och klassificera nya psykoaktiva substanser, som fentanyl till exempel.

Är det realistiskt att ha ett narkotikafritt samhälle som mål?

– Vi har ju visionen om ett tobaksfritt Sverige, och det närmar vi oss genom olika beslut och förändrade attityder. På samma sätt tror jag att vi kan nå även detta mål.

LÄS MER
Åtta personer dog av nätdrogen – nu startar rättegången mot säljarna
klar

Artikellänk är kopierad

Sophie Tanha
Sophie Tanha
[email protected]
NyheterÅsiktGo!ViralgranskarenMetrojobbMetro Mode

© Copyright 2019 Metro Media House AB. Publisher och ansvarig utgivare Thomas Eriksson. All information på metro.se skyddas av lagen om upphovsrätt. Ange källa Metro vid citering.

metro