ANNONS
ANNONS
Logo

FÖRKLARAR FÖRÄNDRINGEN

"Det går inte att låtsas ha cancer"

Ann Olrin · 13 Okt 2008
Uppdaterad 15 Feb 2011

klar

Artikellänk är kopierad

Ungefär ett år efter att min bröstcancer brutit ut fick jag ett brev från Försäkringskassan. Där stod inte: ”Kära Ann Olrin, vi har vid en summering av det gångna året konstaterat att du trots en livshotande sjukdom arbetat mer eller mindre genom nästan hela din sjukperiod, trots illamående, nedsatt immunförsvar, värk i lederna, dödsångest, strålbehandling och mastektomi. Du har därmed besparat skattebetalarna en sjukpenningskostnad på 89 104 kronor.  BRA JOBBAT, ANN!” Nej, där stod bara att min sjukpenning skulle sänkas och att jag kunde ansöka om att få behålla den högre nivån om jag hade en mycket svår livshotande sjukdom. Jag valde att ägna mina krafter åt att arbeta i stället för att fundera över vilken ersättningsnivå jag hade rätt till. (Men jag fattar verkligen inte varför den som bara är vanligt sjuk skulle behöva mindre pengar än den som är jättesjuk?)

Min allra första kontakt med Försäkringskassan var jobbig. Handläggaren ringde när jag låg på avdelning P14 på Radiumhemmet. Jag hade hög feber, inga vita blodkroppar och en okänd infektion som behandlades med antibiotika i dropp. – Vi brukar ta en första kontakt via telefon när det gäller långtidssjukskrivna, sa hon med en vänlig men ändå formell röst. – Du har alltså bröstcancer? fortsatte hon och började beskriva ersättningsnivåer och blanketter, villkor för att få ersättning och rehabiliteringssamtal. – Kan vi avvakta och se om jag överlever och i så fall kanske vi kan prata mer om rehabilitering sen? sa jag förstås inte, eftersom man aldrig kommer på de dräpande svaren förrän efteråt. När jag kvicknade till blev jag kallad till ett möte. Jag fick fylla i formulär med tusen frågor om hur jag uppfattar stress, om jag tycker om min chef och hur mitt sociala nätverk ser ut. Min handläggare harklade sig ibland och sa att alla frågorna kanske inte var helt applicerbara på cancer. Men hon var skärpt, min handläggare. Nästa gång hon ringde hade hon läst min kolumn om bröstcancer i tidningen och ville försäkra sig om att jag satte upp det som arbetstid. Men när jag råkade berätta att jag varit i Thailand drog hon raskt in ersättningen eftersom jag inte hade ansökt om att få behålla sjukpenningen innan jag reste.Det mesta av föräkrings-kassans arbete verkar bygga på att människor fuskar, att de låtsas vara sjukare än vad de är och att alla sjukdomar är psykiska. Med rätt rehabilitering ska man kunna få in alla i arbete igen. Men cancer är ju mycket enklare än så. Antingen är man sjuk eller så är man inte sjuk, det går liksom inte att luras.

klar

Artikellänk är kopierad

Ann Olrin
NyheterÅsiktGo!ViralgranskarenMetrojobbMetro Mode

© Copyright 2019 Metro Media House AB. All information på metro.se skyddas av lagen om upphovsrätt. Ange källa Metro vid citering.

metro