ANNONS
ANNONS
Logo

FÖRKLARAR FÖRÄNDRINGEN

Diskriminerade pappor engagerade läsarna

metro · 12 Dec 2006
Uppdaterad 16 Feb 2011

klar

Artikellänk är kopierad

Metros artiklar om pappor som känner sig diskriminerade i vårdnadstvister och Arne Wiréns kolumner som pappaombudsman har väckt starka känslor. Mängder av mejl har kommit in till redaktionen. Här är ett urval:

”En av frågorna som den så kallade kvinnliga domaren i den interimistiska rätten ställde till mig var ‘Vad gör du när du går hem?’. Då svarade jag att som alla pappor tar jag hand om mitt barn och ofta är det jag som lagar mat hemma! Den här domaren sa ‘Lagar du mat och tar hand om barnet samtidigt?’. Skulle hon ha vågat ställa denna fråga till en kvinna? Jag har gjort allt en pappa kan göra för att få träffa min ögonsten. I dag är det över fyra månader sedan jag såg min dotter eftersom socialen inte kan hitta någon kontaktperson. Om detta är rättvisa och demokrati! – Gud hjälpe oss alla!”  en förkrossad och frustrerad pappa”Det finns säkert massor av schysta pappor som helt riktigt slåss för sina barn. All heder åt dem! Men du har glömt oss som kämpar för att vi vägrar ge upp, vägrar lämna ut våra barn till våldsmän och vägrar strunta i vad våra barn berättar för oss! Jag skulle ge min högra arm för en fungerande pappa att lämna över ansvar till! Har inget eget liv längre och har fått ge avkall på allt och alla mina drömmar och ambitioner. Men i valet mellan att lämna mitt barn till en pedofil eller slåss för henne och ta allt ansvar själv, så väljer jag det senare! Jag är beredd att kämpa så länge det behövs.”                                            anonym”Jag är också en av de diskriminerade papporna! Efter två års kamp att få kunna träffa mina barn, orkade jag inte mera och flyttade från dem till Malmö. Jag har inte träffat dem sedan 1990, det vill säga på 16 år! För det får jag tacka bland annat socialbyrån, familjerättsbyrån, Bup-undersökning och tingsrätten.”    Mycket ledsen pappa

”Jag är själv skilsmässobarn. Mina föräldrar skilde sig efter en lång period av konflikter. Skilsmässan blev smutsig. Min mor ljög och förtalade min far för våra gemensamma bekanta, hon försökte lura av honom så mycket som möjligt av hans saker och pengar, och framför allt så ville hon ta mig ifrån honom. Min far har aldrig slagit min mor, trots att hon alltid har påstått det. Hon har inte dragit sig för att själv åsamka sig blåmärken för att sedan kunna påstå att hon har blivit slagen. Hon har även genom skådespeleri försökt få mig att tro att hon blev slagen. Droppen kom när hon lyckades få min far inspärrad på psykiatriska kliniken i en vecka. Efter det har jag aldrig träffat eller talat med min mor.  Jag är fullt och fast övertygad om att många kvinnor använder sig av liknande fula knep för att vinna vårdnadstvister. Knep som aldrig granskas eftersom de redan när de uttalas betraktas som sanna av en genomkorrumperad socialtjänst och ett misslett rättsväsende.”    eskil

”Tycker inte att man kan både äta kakan och ha den kvar. Om ”männen” nu regerar på orättvisorna inom vårdnadstvister med mera så måste  ”de” kunna släppa in kvinnor bättre i den offentliga rummet samtidigt  som dom tar ett större ansvar för det obetalda dubbelarbete som  kvinnor till största delen gör i hemmet. För de prioriteringar som  svenska män gör i dag är uppenbarligen inte framgångsrika.”                                               anonym

Antar att din kolumn där du utnämner dig till pappaombudsman är skriven för att provocera. I de allra flesta fall är det så att pappan bara drar och skiter i sina barn, träffar någon ny och skaffar fler barn. Och då hjälper ingen domstol i världen, det finns nämligen ingen lag som kan tvinga pappan att engagera sig i sitt barn.                                                        anonym

En pappa av tio vinner kampen om sina barn; då ställer jag mig frågan vad beror det på? Kan det vara så att exemplet som påpekandes i artikeln där Lars som ni väljer att kalla pappan, kanske har han bådat hotat och kränkt både mamma och barnen. Det finns nog en orsak till att mamman inte kan ha kontakt med barnens pappa.Visa mig en pappa som har varit otroligt närvarande och fin pappa, men ändå tagits ifrån vårdnaden. Visa mig en pappa som är en förebild för sina barn och inte en brottsling som dessutom inte vill betala det underhåll han blivit dömd till att betala. Det är tur att det finns både kronofogden och försäkringskassan, som kan bidra med sin assistans och för att driva in det underhåll som pappan är dömd att betala. Detta försvåras dock när pappan tagit alla sina tillgångar ut av landet, men genom avtal mellan medlemsstaterna går det även att genomföra indrivning, det tar bara lite längre tid och mycket envishet.Stå på er mammor i era vårdnadstvister och sätt er egen gräns för att själva överleva. Skaffa en bra familjerättsadvokat och ta hjälp ifrån myndigheter. När jag läser denna bristfälliga artikel ur ett inskränkt perspektiv kan jag bara säga så här till alla pappor som gnäller: håll käften och skärp er! Vill bara tillägga att närvarande pappor inte mister vårdnaden om sina barn.”Trollmor”Hur är det med Barnbidraget?  j har fått 50%, växelboende , gemensam vårdnad.. Men barnbidraget ser j inte skymten av ... betalar kläder, mat, leksaker etc. men mamman nekar skriva på Fk5160-blanketten(delad barnbidrag), från försäkringsskassan.Har skrivit till nya jämnlikhetssministren- inget svar. Skrivit till BO- hänvisade bara till massa lagar- inget nytt. Kontaktat stadsdelsnämnden - de kan inget göra. Kontaktat försäkringsskassan(jurist)- de kan inget göra. Så vad återstår- Advokat som kostar 1200/tim, och delad barnbidrag- 500/mån. Har skrivit till Hoffman- Vpk - hon tycker att mamman skall ha barnbidraget. Skrivit till de andra partiledarena(borgliga), innan valet, alla tycker mamman skall ha barnbidraget. Snacka om jämnlike...( de enda som tyckte det skall delas - mp o sossarna) Det är 94.000 i Sverige som har delad vårdnad (enligt vad jag har fått fram)En pappaJag fick ett tips att läsa Wiréns artiklar i Metro. Väldigt bra skrivnatycker jag. Han återger på ett väldigt bra sätt vad om dessa processerhandlar om och hur de fungerar. Det är min erfarenhet och övertygelse attdet är så som Wirén beskriver det som många barn (och pappor) idag drabbasvid föräldratvister. Jag måste få uttrycka min besvikelse över samhällets oförmåga att lösa en konflikt mellan två vuxna, som det ofta handlar om i dessa fall. Samhället satsar enorma resurser i form av poliser, åklagare, advokat, socialtjänst, försäkringskassa och sjukvård. Särskilt illa berörd har jag blivit då samhället i mitt fall ”kastat” sig över barnen i tron att de totalt oskyldiga men hårdast drabbade också skall lösa problemet som de vuxna föräldrarna har. På en punkt skiljer sig kanske mina upplevelser från de flesta andras. Socialtjänsten har slutligen genom ett totalt engagemang från min sida kring våra barn samt intresserade och engagerade handläggare lyckats förstå vad om det egentligen handlar. Jag tycker att man i vårt fall har lämnat korrekta förslag i sina utredningar sett utifrån barnens perspektiv.anonymHej Jag håller själv på att erfara den orättvisa som finns mot pappor i Sverige. Min dotter har blivit kidnappad av sin mor (min ex-fru) och blivit bortförd ur landet. Jag har länge sagt till alla myndigheter jag har haft kontakt med att min ex-fru vill ta min dotter ifrån mig men ingen ville tro mig. Nu har det hänt. Familjerätten anser att min dotter borde bo större delen av tiden hos mig pga av moderns ostabila liv. I mitt fall så har Familjerätten gjort en rättvis utredning men nu är det åklagaren och polisen som vägrar göra sitt jobb och utreda ordentligt. Det är jag själv som måste göra utredningen och lägga fram alla bevis för polisen och åklagaren. UD har inte varit till mycket hjälp heller. Det har gått över 2 1/2 månad sen jag såg eller hörde min dotter senast. Åklagaren tycker att jag ska vänta i ytterligare 1 månad minst för att de ska ta ett beslut om vad de ska göra med det här fallet.  Att bli fråntagen mina rättigheter som pappa och bli ignorerad och behandlad som att man inte har rätt till att ha sin dotter vid sin sida är det värsta som finns.anonym

Frånvarande papporApropå det där med "frånvarande pappor" efter en skilsmässa.Är det ingen som har funderat över att det kanske finns pappor som  avstått från att ta strid för att skona barnen från bråk? Att de  kanske avstått från strid av rädsla för att förlora även hoppet om  att det trots allt ändå kanske blir bättre med tiden?En som har bråkandet bakom sigHej  (och heja!) Arne och Kristoffer som tar tag i detta med  diskriminering av pappor. Det är jättebra att ni sticker ut huvudet att tar upp detta känsliga ämne. Visserligen har de flesta skilda (jag tror det är 80%) gemensam  vårdnad, men det är betydligt färre (mellan 10 och 20 % ) som har  växelvist boende.De flesta barnen till skilda par får alltså bara bo med en  förälder (läs mamman). Det här talas det tyst om, till skillnad  från tex barnledigheten som enligt politiska direktiv ska fördelas jämnare mellan mamma och pappa. Men som en pappa i vår bok säger ”mitt barn har större nytta av mig som sexåring än som sex månaders  bäbis”.Så varför finns finns ingen debatt om att barn till skilda i större  utsträckning ska bo varannan vecka med sina båda vårdnadshavare? Att det ser ut som det gör beror dock bara till viss del på att  inte mamman vill låta pappan vara förälder på samma villkor (och  att socialtjänstens kvinnor håller med dem).Eftersom det finns ekonomisk vinning för den som har barnen skrivna  och boende mer hos sigär det inte bara barnen som mammorna måste släppa ifrån sig till  papporna utan de måste även avstå från pengar (de förlorar  underhållet, halva barnbidraget och ev bostadsbidrag om barnen bor 50/50).Eller tror någon att det är en slump att barn till skilda föräldrar  i 8 av 10 fall bara får bo hos sin pappa några nätter varannan vecka? Precis under gränsen för att mamman inte ska tappa alla pengarna...Även skilda föräldrar som är överens och som har 50/50 boende  låtsas att barnen bara bor hos mamman (dvs skriver dem i mammans  nya bostad trots att pappan bor kvar i gemensamt bo,  något som är  fel enl folkbokföringslagen) för att barnen genom mamman ska få mer pengar. Det är också så att skilda par med höga inkomster i större  utsträckning delar tiden med barnen rättvist.Jag undrar vad som skulle hända om samhället istället för att  motarbeta rättvisa för föräldrar gav en ekonomisk morot till skilda  par som samarbetar och låter barnen få växa upp med både mamma och pappa? Om säg par  med 50/50 boende fick ett extra barnbidrag? Gissa om växelvist  boende skulle öka dramatiskt...Jag tycker det är fel att pengar och inte barnens bästa styr  boendefrågan. Vem som har vårdnaden har egentligen betydelse, problemen med bara  ett boende (hos mamman) gäller alltså även vid gemensam vårdnad.Eva Brodin Kjeller, journalist och styvmamma

Vid varje ”samarbetssamtal” hos kommunens socialtjänst blir mammans uppgifter referens, och tycks aldrig ifrågasättas. ”Hon är ju trots allt barnens mamma, och vet säkert barnens bästa” tycks det resoneras. Frågan är ju bara om det är så per automatik? Som pappa kan man ju också uppleva att den enklaste lösningen är om man går med på allt enligt mammans önskemål; som ju alltid baseras på barnens innersta önskemål. Eller? Kan det vara annat som styr? Det fascinerande är ju hur väl barnens ”önskemål” överensstämmer med mammans!Ser fortfarande fram emot en socialsekreterare som vågar uttrycka en egen åsikt, och inte bara försöka jämka, dvs övertyga pappan att acceptera mammans förslag. Det tycks vara enklast så.Talar tyvärr från egna erfarenheter sedan ett halvår tillbaka.Anonym

klar

Artikellänk är kopierad

metro
NyheterÅsiktGo!ViralgranskarenMetrojobbMetro Mode

© Copyright 2019 Metro Media House AB. All information på metro.se skyddas av lagen om upphovsrätt. Ange källa Metro vid citering.

metro