ANNONS
ANNONS
Logo

FÖRKLARAR FÖRÄNDRINGEN

Dokument: 50 år sedan månlandningen och det stora klivet för mänskligheten

Anton Gustafsson · 13 Jun 2019
Uppdaterad 19 Jul 2019

"Buzz" Aldrin framför den Amerikanska flaggan strax innan det var dags att lämna månen. Foto: TT/Neil A. Armstrong


Den 20 juli 1969 håller något som människan har drömt om i alla tider på att bli verklighet. Månen hade varit en mytomspunnen och ouppnåelig plats i tusentals år, men snart skulle en människa sätta sin fot där. I sommar har det gått 50 år sedan den historiska månlandningen.

klar

Artikellänk är kopierad

Klockan 9.32 på morgonen den 16 juli 1969 lyfte Apollo 11 från Kennedy space center på Floridas östkust. Omkring en miljon människor hade samlats på stränderna runt omkring och såg den enorma raketen försvinna upp i luften i ett hav av svart rök och orangea lågor. Knappt fyra minuter senare försvinner farkosten ur sikte, på väg mot månen.

Inne i raketen kastas de tre astronauterna omkring trots att de är fastspända och ljudet liknas vid mullrandet av ett godståg. Efter tio minuter blir det lugnare, astronauternas kroppar flyter upp från stolarna när gravitationen blir mindre och de bara hålls fast av säkerhetsbältet. Apollo 11 befinner sig nu i kretslopp runt jorden och den första etappen är klar.

LÄS MER
Ingen har satt sin fot på månen på 47 år – därför har vi inte åkt tillbaka

Besättningen

De tre astronauterna i raketen heter Michael Collins, Edwin ”Buzz” Aldrin och Neil Armstrong.

Michael Collins hade en bakgrund som testpilot i det militära. Han gjorde sin första rymdresa på Gemini 10 tre år innan månresan där han fick göra en rymdpromenad. På Apollo 11 var han pilot och ansvarade för den farkost som skulle ta astronauterna tillbaka till jorden.

Buzz Aldrin var gammal stridspilot som flugit flera uppdrag under Koreakriget. Men han var även professor i astronautik, läran om rymdfart och rymdfartsteknik. Han var med på Gemini 12 1966 och genomförde tre rymdpromenader.

Neil Armstrong hade också varit stridspilot i Koreakriget. Han blev astronaut 1962 och var kapten på Gemini 8 där han var med på den första dockningen i rymden någonsin. Han var kapten på Apollo 11 och skulle bli den första människan att sätta foten på månen. När han fick frågan om hur det kändes att han skulle bli historisk svarade han ”Ärligt talat vill jag hellre bli den första människan som kommer tillbaka från månen.”

LÄS MER
Experten förklarar – därför finns det så många konspirationsteorier om den första månlandningen
Besättningen som genomförde månlandningen. Från vänster, Neil Armstrong, Michael Collins och Edwin "Buzz" Aldrin. Foto: Bild: TT/Mary Evans Picture

Uppdraget som de tre astronauterna åkte på sommaren 1969 var en del av Apolloprogrammet. Rymdprogrammet var ett svar på att Sovjetunionen hade kopplat ett stenhårt grepp om ledningen i rymdkapplöpningen mellan öst och väst. Sovjetunionen var först med en farkost i omloppsbana runt jorden när satelliten Sputnik 1 skickades upp 1957. Förnedringen blev ännu större för USA när Jurij Gagarin blev den första människan i rymden 1961.

Apolloprogrammet

Det här gjorde att pengar östes in i Apolloprogrammet. John F Kennedy var president när Apollo startade 1961 och hans mål var tydligt, USA skulle sätta en människa på månen innan 60-talet var över. Målet slog han fast med orden ”we choose to go to the moon in this decade and do the other things, not because they are easy, but because they are hard”.

Under programmets gång firade man framgångar, men var även med om stora bakslag. Apollo 1 skulle bli den första bemannade rymdresan i programmet, men en brand på uppskjutningsplattformen ledde till tre astronauters död. När Apollo 11 sköts upp med månen som mål var det mycket som stod på spel.

Tre timmar efter att raketen med de tre astronauterna lämnat Kennedy space center styr de bort från omloppsbanan runt jorden och tar sikte mot månen.

Nu slappnar Collins, Aldrin och Armstrong av för första gången och de kan ta av sig rymddräkterna. Månen är fortfarande flera dagar bort, nu måste besättningen fokusera på mat, sömn, kommunikation med kontrollcentret och olika experiment.

På jorden följer människor spänt den första resan till månen. Man kan se på tv hur de tre astronauterna har det ombord, Aldrin visar bland annat hur man gör i ordning en skinkmacka medan den flyter tyngdlös i luften framför honom. Månresan blir en tittarsuccé över hela världen med 200 miljoner tittare.

På resans tredje dag får de för första gången känna på månens storlek när de flyger in i dess skugga. Farkosten har nu gått in i månens dragningskraft och hastigheten ökar i takt med att månen drar den till sig. Snart är de så nära att de ser månens yta med dess enorma kratrar, bergskedjor och vidsträckta karga slätter. Det är bara en dag kvar till landning och en oro hos besättningen om att det inte kommer finnas någonstans att landa, växer sig starkare.

LÄS MER
Hon kvalar till skateboard i OS – på gott och ont

De första stegen

Söndagen den 20 juli efter frukost börjar Buzz Aldrin och Neil Armstrong att ta på sig sina rymddräkter. De klättrar in i den trånga farkosten som ska ta dem till månen och slår igen luckan.

Den lilla månfarkosten, som kallas ”Eagle”, skickas i väg från det större skeppet där Aldrin och Armstrong är fastspända. Samtidigt förbereder sig Michael Collins på ett dygn i ensamhet, kretsandes kring månen. Han har senare sagt att han var livrädd för att något skulle gå fel och att han skulle få göra den långa resan hem till jorden ensam.

Samtidigt störtar Aldrin och Armstrong i 5 000 kilometer i timmen ner mot månens yta. Armstrong ser att den tänkta landningsplatsen är en krater full med spetsiga klippor. Samtidigt som hela farkosten blinkar av lampor och larm, tar Armstrong beslutet att gå över till manuell styrning och hittar en mer lämplig landningsplats som han sätter ner Eagle på.

Efter den lyckade landningen skakar Aldrin och Armstrong varandras händer och tittar, som de första människorna någonsin, ut över månens yta.

Egentligen ska de vänta fem timmar innan de får gå ut på månen. Men Aldrin och Armstrong är för ivriga och kastar i sig maten så att de kan ta sig ut.

Aldrin håller upp luckan medan Armstrong klättrar ut ur Eagle. Nu har tittarantalet på jorden ökat till omkring 600 miljoner människor. De ser på de gryniga svart-vita bilderna när Armstrong backar ut ur farkosten. När han satt första foten på månen bryts tystnaden och en raspig röst säger: ”That's one small step for man, one giant leap for mankind”

Buzz Aldrin kommer ut 20 minuter efter och när den första förundran över att vara på en annan himlakropp än jorden måste de börja jobba, syret räcker bara några få timmar. Aldrin beskriver måndammet som pulverliknande och kakaofärgat. De två astronauterna har i uppdrag att samla sten och damm från månen tillbaka till jorden, verktygen som de inte använder lämnar de flytandes i luften medan de arbetar vidare.

LÄS MER
Japans ambassadör: Japaner älskar konceptet lagom”
"Buzz" Aldrin poserar när Neil Armstrong tar en bild. Kamerorna som användes vid månlandningen var svensktillverkade av märket Hasselblad.Foto: Bild: TT.

De hinner även med ett samtal från president Richard Nixon som informerar dem om nationens stöd.

När allt material är insamlat börjar tiden på månen gå mot sitt slut. Innan de lämnar månen och klättrar upp i farkosten lämnar de den amerikanska flaggan nedstucken i månen för att visa alla vilka som var där först. Två och en halv timme efter att de båda astronauterna satt sin fot på månen klättrar de tillbaka in i farkosten.

Hemresan

Resan från månens yta upp till huvudfarkosten, Columbia, är ett av de farligaste momenten på resan. Eagle har ingen reservmotor, om de misslyckas blir de kvar på månen för alltid.

Men allt går enligt plan och fyra timmar senare är de tillbaka på Columbia igen.

Den 24 juli åker besättningen in i jordens atmosfär med en fart på nästan tre gånger ljudets hastighet. Farkosten ser ut som en meteor på himlen när den träffar atmosfären.

Trots den höga farten vecklar fallskärmarna ut sig i tid och Columbia landar mjukt i Stilla havet strax utanför Hawaii.

Efter landningen får besättningen snabbt ta på sig varsin biologisk isoleringsdräkt för att inte sprida eventuella ”månvirus” och försätts i karantän. Genom fönstret på karantänsboxen vinkar de till president Richard Nixon som hälsar dem välkomna tillbaka till jorden.

LÄS MER
Hon kan sminka sig till andra personer: "Du skapar konst på ditt ansikte"
Besättningen hämtades upp i en gummibåt utanför Hawaii där farkosten landade. Sedan togs de till sin karantänshytt på hangarfartyget USS HornetFoto: Bild: TT/Keystone pictures USA.

Slutet för månresorna

Totalt blev det sex månresor mellan 1969 och 1972. Målet med Apolloprogrammet var att utforska månen och skapa förutsättningar för en bas där, så långt kom man inte. Programmet var dyrt och när USA blev allt mer involverat i Vietnamkriget behövdes pengarna på annat håll. Därför fick planerna med en månbas läggas på is och den sista, och senaste månlandningen genomfördes vintern 1972 av Apollo 17.

I allmänhetens ögon kostade månresorna mer än de smakade, rymdprogrammen Apollo och Gemini kostade tillsammans 1000 miljarder kronor. Enligt många var rymdkapplöpningen i första hand en politisk uppvisning och i andra hand en teknisk och vetenskaplig bedrift. När prestigekampen mellan Sovjet och USA var över fanns det inte någon politisk drivkraft att fortsätta utforska rymden. Ingen politiker vågade ta i frågan innan George W Bush valde sätta upp ett mål för nya bemannade rymdfärder 2004.

LÄS MER
Politiker och branschen överens – något måste göras åt "klubbdöden" i Stockholm
klar

Artikellänk är kopierad

Anton Gustafsson
[email protected]
NyheterÅsiktGo!ViralgranskarenMetrojobbMetro Mode

© Copyright 2019 Metro Media House AB. All information på metro.se skyddas av lagen om upphovsrätt. Ange källa Metro vid citering.

metro