ANNONS
ANNONS
Logo

FÖRKLARAR FÖRÄNDRINGEN

Dokument: Så gick det till när Tjernobyl exploderade

Jesper Lindqvist · 31 Maj 2019
Uppdaterad 31 Maj 2019
Natten mellan 25-26 april 1986 exploderade reaktor 4 vid kärnkraftverket i Tjernobyl, dåvarande Sovjetunionen.

Natten mellan 25-26 april 1986 exploderade reaktor 4 vid kärnkraftverket i Tjernobyl, dåvarande Sovjetunionen. Foto: VOLODYMYR REPIK/TT


HBO:s serie "Chernobyl" har fått folk att åter prata om världens genom tiderna värsta kärnkraftsolycka. Men vad var det egentligen som hände den där natten i april för 33 år sedan? Och hur träffsäkra har tv-seriens skapare varit i sin filmatisering?

klar

Artikellänk är kopierad

Klockan är strax före sju på morgonen den 28 april 1986.

Det är måndag och Cliff Robinson är på väg till jobbet. Han är kemiingenjör och arbetar på kärnkraftverket i Forsmark, dit han tar sig med bussen från centrala Uppsala.

Med sig har Cliff frukost, som han har tänkt äta på jobbet. Väl på plats sätter han sig i tvättrummet (som ligger utanför området där man behöver ha skyddskläder), äter frukost och borstar tänderna.

Men när han sedan ska passera genom den sedvanliga kontrollen så tjuter larmet. Cliff är kontaminerad, han har något radioaktivt ämne på sig. En kille säger åt honom att göra om mätningen, vilket han också gör.

Samma resultat. Ingen förstår någonting.

Vill undvika strömavbrott

Drygt två och ett halvt dygn tidigare, 120 mil sydöst om Forsmark, sker något som aldrig har inträffat tidigare i världshistorien.

14 mil norr om Kiev, i dåvarande Sovjetunionen, arbetar 160 personer på kärnkraftverket i den lilla orten Tjernobyl under natten mellan 25 och 26 april.

I slutet av april är planen att reaktor 4 vid kärnkraftverket tillfälligt ska stängas av för underhåll. I samband med detta fattar ledningen beslut om att genomföra vissa tester, som i grunden går ut på att se om turbinerna kan klara av att leverera ström för kärnkraftverkets säkerhetssystem, utifall staden skulle drabbas av strömavbrott. Säkerhetssystemet består bland annat av kylvattenpumpar, som måste kunna drivas även vid eventuella strömavbrott.

Reaktorns effekt ska sänkas från 3200 till 700 megawatt, och det är nu under natten som testet ska genomföras, eftersom man från myndigheternas håll vill undvika eventuella strömavbrott på dagtid.

Effekten kontrolleras manuellt med hjälp av styrstavar, som innehåller såväl grafit som neutronabsorberande ämnen. När de förs in i reaktorn minskar hastigheten på den kedjereaktion som ligger till grund för kärnklyvningen, och på så sätt sänks effekten.

Det är nu som saker börjar att gå fel.

Felbeslut lade grunden till olyckan

Istället för att stanna på 700 megawatt störtdyker reaktorns effekt ner mot 30 megawatt, vilket gör att den närmar sig ett totalstopp. Styrstavarna verkar ha tryckts in alltför långt, vilket leder till att reaktorn får ett överskott av xenon-135, en starkt neutronabsorberande isotop. Reaktor 4 blir allt mer instabil och håller på att förgiftas.

Säkerhetsföreskrifterna säger nu att reaktorn måste stängas ned i 24 timmar. Men efter order från den ansvarige chefen på plats, vice chefsingenjör Anatolij Djatlov, försöker man sig på en annan metod.

För att få upp effekten ska man istället successivt dra ut styrstavarna, i en omfattning som inte är tillåten och som kräver att man kopplar bort vissa säkerhetsspärrar. Bland annat kopplar man nu bort det säkerhetssystem som ska varna ifall reaktorn blir överhettad. Stavarna börjar dras ut och effekten stiger, men på grund att reaktorn har ett överskott av xenon-135 går det långsamt och man når endast en effekt på 200 megawatt. Djatlov begår nu nästa misstag, när han bedömer att reaktorn ändå är tillräckligt stabil för att genomföra testet.

Tjernobyl efter härdsmältan i reaktor 4. Foto: VOLODYMYR REPIK/TT
Tjernobyl efter härdsmältan i reaktor 4. Foto: VOLODYMYR REPIK/TT

Det som nu inträffar gör så på mindre än en minut.

Resultatet blir att reaktorn skenar. Inför testet har man valt att föra in mer kylvatten i reaktorn – vatten som riskerar att explodera till ånga om effekten stiger. När kärnkraftverkets datorer börjar spotta ur sig siffror som indikerar att reaktorn omedelbart måste stängas ner är det redan försent. Styrstavarna, som är tänkta att minska effekten, har flera meter långa grafitspetsar, vilket gör att reaktiviteten ökar våldsamt när de åter skjuts in för att bromsa förloppet. På bara några sekunder stiger reaktoreffekten till 40-400 gånger det normala efter att bränsle börjat läcka ut och kommit i kontakt med kylvattnet. Styrstavarna sätts helt ur spel och bara minuter senare hörs en kraftig explosion.

Reaktor 4 vid kärnkraftverket i Tjernobyl har inte längre något tak och 50 ton radioaktivt material slungas upp i luften. Härdsmältan är ett faktum.

Anställda evakueras

Två dagar senare i Forsmark, på morgonen den 28 april, vet man fortfarande inte vad som har hänt. Cliff Robinson är inte den enda som ger utslag när han ska passera kontrollen, flera i personalen kommer varken ut eller in – deras kläder har radioaktiva spår.

Ingenting tyder på att det är något fel på kärnkraftverket, men man tar inga risker. 600 anställda evakueras och kärnkraftverkets ledning samlas i en underjordisk bunker för att fatta beslut om vad som nu ska ske. Ännu vet ingen vad den radioaktiva upptäckten beror på.

Lagom till lunchtid har nyheten spridits via lokalradion. Samtidigt har den svenska regeringen, som informerats i ett tidigt skede, uppmanat sina ambassadörer i de östliga grannländerna att ställa frågor om eventuella incidenter.

Svaret kommer inom några timmar. Sovjetunionen går ut och berättar om Tjernobyl.

En löpsedel från Svenska Dagbladet, dagen efter att kärnkraftsolyckan bekräftats. Foto:Anders Holmström/TT
En löpsedel från Svenska Dagbladet, dagen efter att kärnkraftsolyckan bekräftats. Foto:Anders Holmström/TT

Kopiösa mängder strålning

Tillbaka i Tjernobyl, den där natten mellan 25 och 26 april.

Flera explosioner följer den initiala och reaktor 4 är sprängd i bitar. Resterna ger nu ifrån sig 20 000 röntgen i timmen, en dos som är direkt dödlig på bara några minuter.

Brandmännen som kallas till platsen är helt ovetande om vad de ger sig in i, och efter att ha kämpat mot branden på reaktorns tak börjar flera av dem att känna sig illamående. Inom kort ligger de på marken, kräkandes, och vid läkarkontroll visar det sig, med hjälp av geigermätare, att brandmännen ger ifrån sig kopiösa mängder strålning.

De sovjetiska myndigheterna står inledningsvis handfallna – olyckans omfattning är svår att ta in. Lite mer än ett dygn efter olyckan börjar man dock evakuera den närliggande staden Pripjat. Det är innan man vet att kärnkraftverket, och det närliggande området, kommer vara farligt att vistas i under flera hundra år framöver.

Trots detta håller Sovjetunionen inne med informationen, och det är först när andra länder (däribland Sverige) börjar ställa frågor som man går ut officiellt med att det har skett en olycka i Tjernobyl.

Upp till 93 000 döda

Att följderna av kärnkraftsolyckan i Tjernobyl har varit omfattande råder det inga tvivel kring. Men exakt hur, framför allt, Sovjetunionens invånare drabbades har det rått delade meningar kring.

Man har kunnat slå fast att någonstans emellan 30-60 personer dog i samband med olyckan eller av den akuta strålsjuka som uppstod hos människor när reaktorn exploderade. Det står också klart att åtminstone flera tusen personer dog av strålningens långsiktiga effekter. Hur många tusen det rör sig om råder det dock delade meningar kring.

Anledningen är att det är väldigt svårt att förutse hur många som kommer att dö i cancer – den vanligaste dödsorsaken efter att en person kommit i kontakt med strålning. Efter Tjernobyl räknade experter med att man i Sovjetunionen skulle få se 40 000 fler cancerfall med dödlig utgång. Beräkningen grundar sig i den japanska forskning som gjordes på boende i Hiroshima och Nagasaki, de två städerna som atombombades i slutet av andra världskriget. Men det finns olika åsikter kring hur stor riskfaktorn i uträkningen bör vara.

Den vanligaste cancerrelaterade effekten hos människor som på något sätt utsattes för atombomberna är leukemi. Men det enda man har kunnat se i cancerväg efter Tjernobyl är specifika effekter i Vitryssland och Ukraina. Där ökade antalet fall av sköldkörtelcancer, en något ovanligare cancerform hos barn, rejält fram till 2005.

Samma år presenterade FN och WHO, World Health Organization, en rapport där man räknade med att 4000 personer kan komma att dö till följd av den strålning de utsatts för i samband med olyckan i Tjernobyl. Annan forskning, som tar avstamp i cancerstatistik från Vitryssland, har presenterats av Greenpeace, som menar att dödssiffran kommer att landa på närmare 93 000. Skillnaden beror främst på att hur effekterna beräknas, och att FN/WHO räknar med att det finns en tröskel, under vilken mängden strålning inte kan leda till cancerfall med dödlig utgång.

Rennäringen i Sverige drabbas

Bara månader efter olyckan konstruerades en ”sarkofag”, bestående av 250 000 ton betong, som inneslöt reaktorn och förhindrade vidare spridning av radioaktivitet. Men redan efter ett par år började konstruktionen att rosta, och den har sedan dess behövt underhållas. Elva år senare, 1997, fattades ett beslut om en ny överbyggnad, men på grund av dispyter gällande finansieringen dröjde det till 2010 innan konstruktionen påbörjades och först 2016 var det hangarliknande skyddet på plats.

Inte ens då, 30 år efter olyckan, kunde man fullt ut närma sig reaktor 4, utan det krävdes en avancerad lyftanordning för att placera konstruktionen på plats ovanför det gamla kärnkraftverket.

”Sarkofagen” som under flera decennier täckte reaktor 4 i Tjernobyl. Foto: APN
”Sarkofagen” som under flera decennier täckte reaktor 4 i Tjernobyl. Foto: APN

I Sverige handlade de initiala effekterna mest om det radioaktiva nedfallets påverkan på naturen. Hårdast drabbades Gävletrakten, där farligt nedfall bland annat togs upp av svampar. Nedfallet påverkade även renarnas huvudsakliga föda, renlav, vilket har gjort att renkött som innehåller mer cesium-137 (effekten av radioaktiva nedfallet) än 1500 bequerel/kg måste kontrolleras av Livsmedelsverket innan det får säljas. Bara under 1986 kasserades 73 000 renkroppar som följd av radioaktivt nedfall.

Några direkt hälsomässiga effekter till följd av Tjernobyl behöver man i Sverige dock inte vara orolig för enligt Strålsäkerhetsmyndigheten.

Karaktärerna från tv-serien ”Chernobyl”

Jared Harris som Valerij Legasov. Foto: HBO
Jared Harris som Valerij Legasov. Foto: HBO

Valerij Legasov

Spelas av: Jared Harris

Valerij Legasov var utbildad doktor i kemi och vice chef vid institutet för atomenergi i Kurchatov när olyckan vid Tjernobyl ägde rum. Han blev en nyckelperson i kommittéen som formades för att utreda olyckan, med uppgift att utreda bakomliggande orsaker för att se till att de inte skulle kunna återupprepas.

Precis som i tv-serien var Legasov frispråkig, och han talade utan förbehåll både med medarbetare i kommittéen och med landets press om Tjernobyls säkerhetsrisker och behovet av en omfattande evakuering.

Det stämmer även att Legasov begick självmord via hängning ganska exakt två år efter olyckan. 23 år senare avslöjade tyska Der Spiegel att Legasov lämnat efter sig flera bandinspelningar, där han bland annat riktade kritik mot den egna regeringens tafatthet och hemlighetsmakeri kring kärnkraftsolyckans bakomliggande orsaker.

Åtta år efter sin död fick Legasov postumt ta emot hederstiteln ”Ryska federationens hjälte” av president Boris Jeltsin, för det hjältemod han visade i samband med utredningen av Tjernobyl.

Stellan Skarsgård som Boris Shcherbina. Foto: HBO
Stellan Skarsgård som Boris Shcherbina. Foto: HBO

Boris Shcherbina

Spelas av: Stellan Skarsgård

Till skillnad från Legasov var Shcherbina en fullfjädrad politiker på högsta nivå under många år i Sovjetunionen. Efter att varit med och lagt grunden för ett olje- och gasföretag i Sibirien steg han i graderna och var mellan 1973-1984 minister, med ansvar för just olja och gas, i landets regering.

Efter detta blev han vice ordförande i ministerrådet, och det var i den rollen han tvingades vara med och tackla olyckan i Tjernobyl. Han var på plats 18 timmar efter olyckan och var den som, efter flera dagar, beordrade att staden Pripjat skulle evakueras.

Shcherbina tillbringade en hel del tid i Tjernobyl precis efter olyckan, och drabbades således sannolikt av en hel del strålning. Han dog, fyra år senare, vid 70 års ålder. Huruvida dödsfallet hade någon koppling till den radioaktiva strålningen är dock oklart.

Emily Watson som Ulana Khomyuk. Foto: HBO
Emily Watson som Ulana Khomyuk. Foto: HBO

Ulana Khomyuk

Spelas av: Emily Watson

En av få karaktärer som inte är baserad på en riktig person. Ulana Khomyuk är i serien forskare inom kärnfysik vit institutet för kärnenergi i Vitryssland. När hon upptäcker radioaktiv strålning vid institutet i Minsk åker hon omgående till Tjernobyl för att ta reda på vad som har hänt.

Ulana Khomyuk skapades som fiktiv karaktär för att symbolisera de framstående kvinnliga forskarna i Sovjetunionen, som inte alltid uppmärksammades offentligt. Enligt seriens skapare, Craig Mazin, var det få kvinnor i framträdande roller som dök upp under researchen av Tjernobyl.

– På ett område var Sovjetunionen mer progressiva än vi (läs: USA), nämligen inom medicin och forskning. Sovjetunionen hade en stor andel kvinnliga läkare, sade Mazin till tyska TaKeTV.

Paul Ritter som Anatolij Djatlov. Foto: HBO
Paul Ritter som Anatolij Djatlov. Foto: HBO

Anatolij Djatlov

Spelas av: Paul Ritter

En av de största bovarna i dramat som utspelade sig den där aprilnatten för 33 år sedan var Anatolij Djatlov. Han var vice chefsingenjör vid Tjernobyl, och natten mellan 25-26 april stod han högst i rang bland de som befann sig vid kärnkraftverket.

Precis som i tv-serien har verklighetens Djatlov beskrivits som aggressiv, och under natten drev han på för att genomföra det ödesdigra testet av reaktor 4. Det var Djatlov som beordrade ingenjörerna att öka effekten genom att koppla ur det säkerhetssystem som automatiskt förebygger överhettning och dra ut styrstavarna, vilket var emot säkerhetsföreskrifterna.

I samband med explosionen i reaktorn utsattes Djatlov för en omfattande dos gammastrålning, motsvarande 3,9 sievert. En sådan dos innebär att den som utsatts har cirka 50 procents chans att överleva, något som alla de 160 anställda vid kärnkraftverket inte gjorde.

Djatlov överlevde dock och ställdes efter olyckan inför rätta, anklagad för grova överträdelser av säkerhetsföreskrifterna, vilket ledde fram till olyckan. Han dömdes till tio års fängelsestraff men fick amnesti efter halva tiden och skrev under sina sista levnadsår en bok, i vilken han pekade på kärnkraftverkets brister snarare än sina egna. Han dog av hjärtsvikt 1995, 64 år gammal.

Sam Troughton spelar Aleksandr Akimov. Foto: Dan Wooller/REX
Sam Troughton spelar Aleksandr Akimov. Foto: Dan Wooller/REX

Aleksandr Akimov

Spelas av: Sam Troughton

Aleksandr Akimov var förman på nattskiftet vid kärnkraftverket i Tjernobyl. I samband med att effekten i reaktor 4 sjönk var Akimov en av de ingenjörer som först satte sig emot Djatlov och vägrade dra ut styrstavarna. Djatlov hotade då att sparka Akimov, varpå den senare till slut gjorde som han blivit tillsagd.

Efter explosionen tog det flera timmar innan Akimov och hans team förstod vidden av situationen, och man arbetade under hela natten med att försöka pumpa in vatten för att kyla ner reaktorn.

Bara två veckor efter olyckan dog Akimov av akut strålsjuka, 33 år gammal, efter att ha utsatts för samma mängd strålning som Anatolij Djatlov. Initialt beskylldes även Akimov för att ha orsakat olyckan, men skulden landade i slutändan på ansvariga som fattat de avgörande besluten, däribland Djatlov.

Källor: SVT, Svenska Dagbladet, Ny Teknik, Der Spiegel, Illustrerad Vetenskap, Sveriges Radio, Strålsäkerhetsmyndigheten, IMDB

klar

Artikellänk är kopierad

Jesper Lindqvist
Jesper Lindqvist
NyheterÅsiktGo!ViralgranskarenMetrojobbMetro Mode

© Copyright 2019 Metro Media House AB. All information på metro.se skyddas av lagen om upphovsrätt. Ange källa Metro vid citering.

metro