ANNONS
ANNONS
Logo

FÖRKLARAR FÖRÄNDRINGEN

Drogrusig resa i full fart

CG Karlsson · 9 Jan 2014
Uppdaterad 10 Jan 2014
Recension: The wolf of Wall street Leonardo DiCaprio gör rollen som den ständigt festande börsmäklaren Jordan Belfort.

Recension: The wolf of Wall street Leonardo DiCaprio gör rollen som den ständigt festande börsmäklaren Jordan Belfort. Foto: REX/Moviestore


The wolf of Wall street” drar fram i ett rasande tempo där knarkfester och prostituerade avlöser varandra. C-G Karlsson kallar filmen för Martin Scorseses galnaste hittills.

klar

Artikellänk är kopierad

Även om filmen skildrar en  ultragrabbig värld finns det något ibland lite störande i hur  också Scorsese använder Margot Robbie och de andra kvinnliga skådespelerskorna. Vilket han inte  bara kan skylla på att han är budbäraren.
Även om filmen skildrar en  ultragrabbig värld finns det något ibland lite störande i hur  också Scorsese använder Margot Robbie och de andra kvinnliga skådespelerskorna. Vilket han inte  bara kan skylla på att han är budbäraren.Foto: All over press

RECENSION: The wolf of Wall street – 4 glober

De som trodde att Martin Scorseses förra film, den familjevänliga ”Hugo Cabret”, var ett tecken på en ny, mjukare ton hos den åldrade regissören rycks ur den villfarelsen direkt i ”The wolf of Wall street”. Under någon minut får vi se Leonardo DiCaprios rollfigur bli avsugen i förarsätet på en Ferrari, snorta kokain från en prostituerads bakdel samt tokhög på droger kraschlanda sin helikopter i trädgården till sin lyxvilla. 

DiCaprio spelar förre börsmäklaren Jordan Belfort som på 90-talet svindlade till sig en pervers summa pengar innan han greps av FBI. Filmen bygger på Belforts självbiografiska bok och även om den inte innehåller det blodiga våld vi vant oss vid från Scorseses gangsterfilmer är det ändå 71-åringens kanske galnaste film hittills. 

Belfort och hans kompanjoner är ständigt rusiga av droger; prostituerade hyrs in till firmafesternas orgier och gigantiska dollarmängder smugglas på det mest bisarra vis till mindre nogräknade schweiziska banker.

Allt skildras med frenesi av en närmast manisk Scorsese, vilket också går ut över filmens dynamik. Den är allra bäst när han då och då släpper på gaspedalen, som i ett laddat samtal mellan en FBI-agent och Belfort på dennes lustjakt, eller i en kort, men genial, scen med Matthew McConaughey. Omvänt blir de många ultradekadenta partyscenerna i längden mer repetitiva än suggestiva. Men trots invändningarna mot denna överlastade 3-timmarsskildring av urspårad rovkapitalism och mänsklig omoral har den ändå sådan kraft, intensitet och visuell virtuositet att man närmast baxnar. Dessutom en hel del humor – som i en utflippad scen där en extremt påtänd Belfort ska krypa ut från en countryclub till sin bil. DiCaprio genomför detta absurda och mycket fysiska slapsticknummer som vore han självaste Jim Carrey. 

klar

Artikellänk är kopierad

CG Karlsson
NyheterÅsiktGo!ViralgranskarenMetrojobbMetro Mode

© Copyright 2019 Metro Media House AB. All information på metro.se skyddas av lagen om upphovsrätt. Ange källa Metro vid citering.

metro