ANNONS
ANNONS
Logo

FÖRKLARAR FÖRÄNDRINGEN

En institution som behöver tänka nytt

Carl Reinholdtzon Belfrage · 12 Dec 2014
Uppdaterad 12 Dec 2014

Foto: Christina Blom


klar

Artikellänk är kopierad

Betyg: 4

28+ är en institution i Göteborg. Nu 28(!) år av kandelaber, vita linnedukar och klassisk musik. Och snart lika länge med Michelin-stjärna. Men det är inte lätt att vara en klassisk fine dining-restaurang i dessa tider. Det är hopplöst ute, tråkigt och lika attraktivt som en herre i Dressmann-kostym och för stor hjälm som åker runt på en trehjuling i mörkret.

Istället är levande naturviner, mineraliska och skarpa desserter med syra, och aktiviteten att, låt säga, bygga en huvudrätt utifrån en sjöborre från Färöarna lika hippt som den venezuelanska demonproducenten Arca. Detta är i mångt och mycket mitt fel. Jag tar på mig det. Men ibland är det fantastiskt befriande att sätta på sig vuxenblöja, hårtupé och Harry Schein-mask, ansa näshåret och njuta av utskuren hjortsadel, inkokta päron och hinkar med Madame Leflaive. Så ungdomar, ett par år innan problem med prostata uppstår, rekommenderar jag varmt att ni varierar era besök hos mina favoriter Linnéa Art, Bhoga och Hoze med ett besök på 28+. Inte för den instagrammande tourettes-foodien eller den nynordiska twitter-japanen, utan för restaurang-GUBBEN i er. Det är mörkt och kallt ute, han har hår i öronen och han behöver er kärlek.

Men jag är inte utan kritik. 28+ får ständigt högsta betyg av matskribenter med ängslig penna, men det finns en rad problem: Efterrätterna är gastronomiskt eftersatta, på ett dåligt sätt, omoderna. Balans saknas och stickande sötma tar fullständigt över. Särskilt i en saffransmunk med bränd vit Valrhonachoklad, blodapelsingelé och apelsinsorbet. Den avslutande delen av middagen sviktar med andra ord. I synnerhet blir avsaknaden av en ostvagn chockerande påtaglig på en restaurang med så tydlig ost-profil. När vi beställer den största avsmakningsmenyn och blir belönade med två små pyttebitar ost, bland annat en tråkig stilton, börjar man skruva på sig och titta efter Dolda kameran. Snacks saknas också nästan helt, ingen liten charmig avslutande present finnes och man får heller ingen meny som minne med sig hem. Tråkigt.

Men huvudpartiet, mellanpartiet om man så vill, visar muskler och finess – en utskuren renkalvsadel med ostronskivling, rökt morotspuré samt lingon och vodkasky är magisk. En carpaccio av älgbiff med löjrom från Bröderna Persson, syltade lökar samt kräm på lantäggula perfekt. Det svajar till något med tillbehören till en lardobakad torsk, men intrycket är gott och behärskat och med väl utvalda råvaror. På vinsidan är det naturligtvis också klassiskt och vi njuter av några av mina gamla favoriter, Madame Leflaive och de Montille, men jag har väldigt svårt för bismaken svavel ger vin och här finns inte rena, naturliga viner att tillgå. 28+ hyllas ofta för att inte förändras; jag tycker det börjar bli en svaghet.

I en mening: 28+ – klassisk lyxrestaurang.

Menypriser               

Förrätter 235-245 kronor. Varmrätter 265-295 kronor. Efterrätter 145-165 kronor.

Undvik – Vinpaket. Välj ut ett par rejäla pjäser istället från den välfyllda källaren.

Missa inte – Utskuren hjortsadel.

Öppet: Mån-lör 18-sent.

klar

Artikellänk är kopierad

Carl Reinholdtzon Belfrage
NyheterÅsiktGo!ViralgranskarenMetrojobbMetro Mode

© Copyright 2019 Metro Media House AB. All information på metro.se skyddas av lagen om upphovsrätt. Ange källa Metro vid citering.

metro